söndag 10 april 2011

från rum 4 på avdelning 25

En liten bloggpost från ett lappsjukt rum 4 på Barnavdelningen på Sjukhuset.
Här är vi. Elton och jag. Det är drygt nu. Jag har ju tack och lov kunnat bli avlöst från isoleringen emellanåt och hittat på skojsiga saker med Sigge, men Elton har ju mer eller mindre varit förpassad hit hela tiden. Det är ingen höjdare.

Veckan som gick jobbade vi mån-onsdag. Torsdagen hade pappan i familjen semster. Barnen var hemma från förskolan och det var full rulle. Det kastades sten i vattnet, det var röj hos morfar och mormor en stund medan pappa lämnade blod på blodcentralen. Inga konstigheter. As usual. Hela veckan var som vanligt. Elton hade lite elak hosta på nätterna, men dagtid var det ingen direkt fara. På förskolan hade han inte hostat nämnvärt. Ingen märkte något lustigt. Trött kan man heller inte anklaga honom för att vara, då han illvägrade sova på kvällarna och vi dessutom fick säga till på förskolan om reglerad sovtid på max en timme för att överhuvud taget få omkull honom kvällstid.

Sen på torsdagen jobbade jag till halv tre. En ovanligt intensiv och tuff dag på jobbet. Så hem och hämtade Sigge för att dra på simskola med honom. Elton kommer springande i 120 och möter mig. Jag tar upp honom i famnen och kramar honom. Han är som vanligt. Inte febrig eller så, det hade jag märkt när jag pussade honom. Han blir ledsen när vi åker. Lenny och han sätter sig och ser på Totte på VHS. Efter ett tag går Lenny ut för att plocka i diskmaskinen. Efter en stund hör han små gnällande läten ifrån soffan. Elton ligger och slumrar i hörnan av soffan och är svettig i håret. Varm som en kamin. 40,1 i feber. Får ipren.

När jag kommer hem halv sex är han fortfarande väldigt het. och väck. rycker i armar och ben och vi kontaktar 1177 och ber att få komma till barn. De är motsträviga. Blarrar som vanligt om febernedsättande och vätska, ha koll och avvakta i tre dagar och hela köret. vi orkar inte. Säger att vi tänker åka in i alla fall. 1177 blir sura. Vi skiter i det. Jag sätter mig och Elton i bilen och kör in. Magkänslan säger att det inte är helt rätt med honom. Bär in honom på barnakuten sovandes. Han är väldigt väck.

De kollar det mesta. EKG, puls, syresättning. Febern ligger fortfarande på sådär 40 grader trots febernedsättande. Han får mer febernedsättande, de lyssnar på lungorna. Tänker skicka hem oss eftersom allting visar på att det handlar om nån förkylningsvirus bara. Men tycker att med tanke på hans ryck i armar och ben och den höga febern så kan det va bra att ha koll över natten. Så vi får ett rum.
Läkaren säger dock lugnande att "lunginflammation eller hjärnhinneinflammation är det i alla fall inte, det är det man brukar vilja utesluta när man kommer in med så här hög feber som kommit så plötsligt"
Skönt tänker jag.

På natten spyr Elton ner mig. och sig och hela sängen.

På fredagen kommer en ny läkare in. De tar feber, lyssnar på honom och tar lite blodprover. Läkaren säger att det låter kanon på lungorna, säger att vi nog kan åka hem, att det är en förkylning. Men efter en stund kommer han in igen. Säger att de måste börja medicinera med antibiotika genast. Blodproven visar på en bakteriell kraftig infektion, crp låg på 170. Vi får bli kvar. Han lyssnar igen på lungorna och säger att "nån lunginflammation är det inte". 'Efter ett tag kommer han in och säger att vi i alla fall ska få en remiss till lungröntgen, för säkerhets skull. För att utesluta lunginflammation.

På lungröntgen visar det sig att han har en kraftig lunginflammation, ena lungan dessutom sammanfallen. Jaha.
På lördagen har crp stuckit upp till 230. Det är tydligen ett väldigt högt infektionsvärde. Man borde knappast orka ta sig ur sängen. Vi får plocka ner Elton från fönsterkarmen. Sköterskorna gapar när de ser hans aktivitet. Han är vaken från 12 till 21.30 och öser järnet utan en stunds vila. Sköterskornan säger att det kan inte vara samma barn de sett värden och röntgen-utlåtande på. Man beter sig inte så då. Elton gör det!
Det blir krafttag:

Intravenöst antibiotika och dropp.
Blåsgrej att träna lungan med.
Febernedsättande och isoleringsrum.
Lappsjuka och Skiftbyten.
Ägna sig åt Sigge-tid och vara hos Elton-tid.

Helst hade vi varit hemma hela familjen.
Men var sak har sin tid.

6 kommentarer:

  1. Usch vad jobbigt det låter men huvudsaken att de upptäckte felet så han kan få antibiotika och bli frisk.

    SvaraRadera
  2. Så skönt att se på FB att ni är hemma. Det borde ju tyda på att allt är lite bättre. Jag hoppas hoppas hoppas att fått er dos nu. Känns som om det räcker! Tänker på er. Kram till hela tajkonfamiljen

    SvaraRadera
  3. Hu vad trist, tur att du åkte in med honom! Tänker på er :0)

    SvaraRadera
  4. ibland blir jag mörkrädd när det gäller vården här i kalmar. Men tur att de hittade felet. Elton är unik, han är cool. Jag fattar inte vart han får sin energi ifrån, hur han kan vars så pigg när han e sjuk? Det är för mig ett stort frågetecken, men han är som sagt unik, liten Elton, söta lilla busunge.

    SvaraRadera
  5. vilken historia, som akiz säger man blir lite rädd, men skönt att dom hittade och inte bara skickade hem er, även om jag förstår att det säkert hängde på er som inte gav er direkt.
    stor kram till hela familjen. puss

    SvaraRadera
  6. Otäckt! Vi följer er både här och på FB. Stora kramar till er alla fyra, hoppas vi ska kunna ses snart, när Elton-stackarn blivit frisk och det lugnat ner sig för er med inflyttning i nya huset!

    SvaraRadera