Sigges tomte

Sigge fick hem en tomte han gjort på förskolan. Den är uppsatt över hans säng nu. Jag tycker han ser elak ut.
Hoppas han ändrat uppfattning om tomten nu, så snällt exemplar som vi hade;)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilken lycka!

Pippi på rymmen.
Visas på tv just nu.
Tillfällig julefrid.
Vi spelar in den på VHS också. Nostalgi.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Julen har förlöpt väl

Så. Då var det Annandagskväll. Julen är förbi. En synnerligen god jul, tycker jag.
Vi började julen med uppesittarkväll den 23:e. Spelade BingoLotto och tänkte vinna oss en rejäl klapp eller så. Suckade istället åt att man inget vann, att sändningen var evighetslååång och själva Bingospelandet för liten del av det hela. Sen i säng.
Julaftons morgon åkte vi till svärmor i Lindsdal, åt julgröt och skinkmacka och hade julklappsutdelning. Trevligt. Våra barn var så skötsamma som sällan förr.....
Sen hem. Fixade iordning maten som vi skulle bjuda mina föräldrar på. Blev bra.
Sen Kalle, Julbord, Tomten, Glögg, Kaffe, Knäckoch hela kitet.
Det var en bra julafton. Lugn och sansad. Nöjda barn och trevliga klappar.
Juldagen åkte vi till Öland för god julmiddag där.
Och idag Annandagen åkte jag in på rean, fick panik och åkte därifrån. Ungefär så.

Scary, men bra

Läser just nu:



- Posted using BlogPress from my iPhone

In i det sista.

Vi julfixar in i det sista. Drar fram degen och bakar pepparkakor för fjärde gången eller nåt. Smäller dessutom till med ett pepparkakshus, vars delar vi skriver ut på nätet. Smidigt!
Avslutar denna afton med femkronorskorv i kundvagn på IKEAs REA.
Är man Tajkon så är man!

Julen står för dörren

och det är en hektisk tid. Man hinner inte mycket av det man tänkt sig.
Vi har i alla fall pyntat lite, vi har bakat pepparkakor och lussekatter och vi har fixat en julgran. Den är dock inte intagen och klädd ännu. Vi har fixat lite julgodis i år också. Gick riktigt smidigt det här året, inte alls lika kaotiskt som förra året. Kanske för att Elton låg och sov i år när Sigge och jag gjorde både knäck och Mozartkulor.

Imorgon har jag tagit en semesterdag. Den kommer ägnas åt julhandel, och kanske köttubullerullning.
Och så hoppas jag hinna fixa sista klappen.

Fredagskväll i Tajkonhemmet

Ikväll är det fredag. Sista dagen på arbetsveckan denna mastodontvecka. Som följde på förra veckans mastodontvecka. Jag och barnen har varit själva hemma då mannen varit på utbildning i Stockholm i två veckor. Det är inte anledningen till mastodontkänslan, det är allt annat som hänt dessa två veckorna. Nån jä*el har ju bestämt att just under den här tvåveckorsperioden ska allt rymmas. Exempelvis tre Luciarfiranden, kvällsmöte på jobbet, julfest med jobbet, avslutning på båda aktiviteterna som barnen går på. Utvecklingssamtal på jobbet vilket innebär lite övertid hit och dit. Ja och så JULEN då, julpyssel och bakning och pyssel och allsköns bråte. JA och så då vara själv på det. Heltidsarbetande småbarnsmamma. Jo man tackar. Jag lever.

Som sagt så skulle då mannen komma hem ikväll. Vi längtade och väntade.
DÅ ÄR VÄL ARLANDA STÄNGT när han ska flyga. Hur ofta är nån i den här familjen ute och flyger då?
Klart landningsbanorna på Arlanda ska få strömavbrott. ALLA TRE!!!! SAMTIDIGT!!!

Jo men är man Tajkon så är man. Övriga resenärer borde fasen få rabatterat pris om nån av oss bokar på samma flight. Det händer liksom alltid nåt!

Nu har jag i alla fall lagt barnen. Det blir för sent för dem att vänta in pappa, även om han faktiskt verkar vara i luften just för tillfället... Själv skulle jag slänga ihop en Ceasarsallad. Efter barnen somnat. Skulle fritera krutonger i stekpannan. Nu är gränsen jäkligt hårfin mellan att fritera och att bränna vid utav bara helsike. Jag gjorde visst det sistnämnda.

Vilket resulterade i att brandvarnaren gick igång! Den sitter uppe i nocken, dit ingen når, utom om vi lånar vår grannes stege!
Jag försökte skingra oset, drog igån fläkten på max, öppnade dörrar och sådär. gick in och stängde om barnen och förvånades över att de faktiskt sov trots oljudet som fullständigt ekade i väggarna. Skulle ringa grannen och fråga om de kunde komma över med stegen.
DÅ ÄR VÄL TELEFONEN DÖD!
INGEN MOTTAGNING PÅ MOBILEN.
Drar ett mess istället. "kan ni komma hit med stegen . Har bränt vid maten. Brandvarnaren har spelet"
(Lyckades dra ett mess genom att skriva och sen hålla telefonen så högt upp mot taket jag nådde, dock ej i närheten av brandvarnarens position, tyvärr)

Hämtar barnens hörselkåpor. Fortsätter laga mat. Funderar på om grannen (de andra) ovanför ser mig i köket. De har sitt vardagsrum mot vårt kök. Tänker vad de ska tro, liksom.
"Kolla!! nu lagar hon mat i hörselkåpor, de har de nog inte lätt om kvällarna med barnen, de skriker nog nåt jäkligt om kvällarna, är de så här det ska bli???" ( de har själva en helt färsk liten varelse hemma).

Brandvarnaren ger sig inte. Den har värsta tuppjucket, jag får nästan psykbryt på den. 
Går ut på terassen, lyckas få till mottagning på mobilen. Ringer min andra granne, hon som inte svarat på messet. Samtidigt som hon svarar så tystnar brandvarnaren. Det är liksom samma lugn i huset som efter en storm dragit förbi.
Grannen hade inte hört mitt mess, de hade suttit och tittat på American Funniest Home Videos och skrattat åt alla tokigheter... Jag säger att hon kan ignorera mitt mess. Erbjuder henne också att komma in och filma mig i hörselkåporna, lagandes mat. Kanske vore nåt för AFV.

Sigge synar

Vi fick ett julkort idag på posten. Sigge sitter och tittar på det, det är ett foto av våra vänners barn. Sen säger han häpet:
" det är bara två riktiga pepparkaksgubbar, mamma!"
"den i mitten har inte hatten på sned, den är ingen riktig!"




- Posted using BlogPress from my iPhone

Goa fyraåringar

Det är så härligt när barn börjar förstå det här med bokstäver och bokstavsljud. En liten kille kom fram till mig överlycklig igår på jobbet och sa:

"min morfar börjar på Julgran för han heter Johan"

haha, undrar var jag själv börjar på.......ELVISP, kanske?

Hoho i soptunnan

Vad tom soptunnan blir när man inte längre har blöjbarn!
Jag kan nu nästintill säga att vi inte har det. Elton har inte behövt ha blöja på nätterna heller nu sista veckan, och efter 5,5 år som blöjkonsumenter så ekar det tomt i soptunnan kan man säga. Rullade ut den igår för tömning och den var så tom. Visserligen beroende på andra orsaker också, men ändå (att vi knappt varit hemma typ)
Ett steg mot att barnen blir stora, att vi inte längre behöver gå runt barnmats/blöjavdelningen på affären.....

Lucia

Lucia idag. Mörkare än mörkast ute. Sigge lussar i kyrkan och på förskolan. Själv lussar min egen barngrupp för sina föräldrar. Mycket Lucia blir det. Eltons avdelningen går inte Luciatåg, de anses för små, jag tycker det är rätt skönt på sätt och vis. Elton vill dock få vara pepparkaksgubbe ändå, en riktigt söt sådan, med på tok för stor tröja som blir som en pepparkakstunika på honom.
Sigge är också pepparkaka i år. Hans största bekymmer är huruvida han ska lyckas till fullo med sin utstryresl, dvs om hatten ska lyckas hänga på sned genom hela framträdandet.
Han är så klok min son, det ska va så korrekt.
När vi sen sitter där och ser stjärnorna framträda, så smälter man ju fullständigt.
Visst var hatten litegrann på sned, visst sjöng han med i sångerna, även om man såg att han var blyg inför att uppträda för så många.
Visst var han den sötaste pepparkakspojke jag nånsin skådat.

Också ett sätt att ha nappen

Sötaste tomtenissen i stan

Ikväll när jag skulle få Elton i säng så skulle han prompt ha tomtedräkt på sig. Med tillhörande bälte och luva.

Det var ju ett fatalt misstag.

Tomtenissarna är ju så uppe i varv den här tiden på året så det var ju lättare sagt än gjort att få ett sånt exemplar i bingen. Ni ser ju själv hur han står i givakt.

Millimeterrättvisans era

Vi lever i millimeterrättvisans tid. Det är av största vikt att saker är rättvisa för tillfället.

Sigge har ältat en för honom tragisk händelse nu i ett par veckor. Jag tog ifrån honom en pinne innan han hoppade in i bilen för ett par veckor sen för att vi inte har pinnar inne i bilen, och när vi går ur bilen senare så håller Elton i en pinne SOM HAN ALLTSÅ FÅTT HAFT I BILEN!!!!! Denna pinne var väl en hundradels så stor som den Sigge hade haft och jag hade helt sonika missat den, därav hade han ju fått ha den i handen i bilen. Att sen Elton ändå fick slänga sin pinne innan vi gick in saknar helt beytdelse. DET VAR JU ORÄTTVIST, MAMMA!!!

Detta har vi alltså ältat nu i ett par veckor. Detta svek från min sida. Sigge bearbetar händelsen hela tiden och överväger noga om min synd är förlåtlig eller inte.

Det är jobbigt när millimeterrättvisans era slår till. Man måste liksom tänka så mycket på hur man beter sig om man inte orkar med ett smärre psykbryt eller en riktigt långdragen argumentation, för lagom tills denna era infinner sig så har i alla fall mitt 5åriga exemplar lärt sig argumenterandets konst till fullo.

Det vore ju lättare om man slapp bli förhörd av sin son hela tiden och liksom försvara varenda gärning man gör.

Jo det gäller att se det vackra i allt

Häromdagen när vi kör in mot stan så utbrister Sigge:
"vilken snygg åker mamma, så brun och fin den är"

jo, den var relativt nyplöjd och sådär, men snygg??? jag vet inte det, inte

Har beställt foton till barnens rum

Jag har äntligen fått tummen ur och beställt bilder till barnens rum för det där presenkortet jag vann förra året på canvastavlan.se.
Det blev varsin bild på dem som nyfödda, med ett utdrag ur texten till deras respektive dopsånger Välkommen till jorden och Äskade barn. (ja, jag vet att den understa bilden hamnar på tvären hela tiden, jag lyckas inte vända den helt enkelt)

Så här ser de ut:

Komplimanger eller?

Barn i 4-årsåldern är så ljuvliga .Idag på jobbet sitter vi och äter och så utbrister en stjärna helt plötsligt:
"men Eva, du ser ju ut som om du är blind idag!!"
Förra veckan tyckte en pojke att jag liknade Pippi Långstrump. Man vet liksom aldrig vilka komplimanger man får när man går till jobbet.
Lite senare kom samma barn som nyss tyckte jag såg blind ut och berättade att hon ville bli tatuerare när hon blev stor. Hon ville låtsas-tatuera mig. Precis under hakan och halsen, ovanför kanten på min tröja låtsas-tatuerare hon dit något. Hon är väldigt koncentrerad och jag frågar vad hon gjort för slags tatuering.( Jag var ju blind så jag kunde ju inte se låtsastatueringen)

"en igelkott som bajsar och under den  står det "IGELKOTTEN KAN BAJSA" svarar hon.

Ibland är man riktigt glad att lekar bara är på låtsas.

Så sant som det är sagt

Sigge berättar att han tänker vara en pepparkaksgubbe i Luciatåget. Han rabblar alla förekommande figurer han känner till; stjärngosse, tärna, sockerbagare m.fl. I år utelämnar han Lussebullen som ett tänkbart alternativ.
Han tar det också ett steg längre och knyter an sånger till de olika figurerna.

Sen säger han till Elton:
"om ni ska gå Lucia skulle väl du kunna va bustroll, Elton. Det skulle passa bra"

Jo, onekligen, tänker jag.
Sigge har bara bekymmer om att man inte brukar sjunga nån Luciasång om just bustrollen.

Men det borde väl va lätt fixat?

"nu kommer någon där, jag vet nog vem det är....bustrollet Elton, bustrollet Elton"



- Posted using BlogPress from my iPhone

2:e Advent

Det är andra söndagen i advent. Ännu ingen snö. Inte speciellt kallt. Alla i huset sover utom jag, trots att klockan snart är halv åtta. Vet inte när det sist hände. Vi var på traditionsenlig glöggprovning igår kväll. Trevligt!


Vi köpte också en lampskärm så stor att vi hade problem att få plats i bilen hem. Frågan är då om man köpt för stor lampa eller för liten bil?

Det var också så det sved i livförsäkringen när den skulle hängas upp, Elton stod nedanför bordet och dreglade av längtan att få prova balansnumret.
Där sa vi bestämt nej och besvikelsen var ett faktum.

Men snyggt blev det!

Den nya oron

Numer är Sigge orolig för nåt nytt. Nåt oväntat. Häromdagen sa han till mig:

"mamma, när det kommer snö sen, då är det bäst vi är inne och inte går ut"
"jaså?" svarar jag frågande.
"nä för nu när vi målat vårt nya hus vitt så kanske vi inte ser det"
"är du rädd att vi inte ska hitta hem igen, Sigge?" frågar jag.

Sigge nickar.