Morgonens klokaste konstaterande:

 " det är jättefarligt att drunkna, man kan faktiskt nästan dö"

Sigge, ljuvliga du....

Sigge och bokstäverna

Förra veckan kom Sigge hem med ett leende på läpparna och berättade att han återigen lärt sig en ny bokstav
"ett A med en ring över. Den heter Ö" säger han och skiner som en sol och man har inte hjärta att rätta honom utan tänker att tids nog så vet han vad den heter....


Igår var vi på IKEA och åt en korv. Han ville prompt ha Bubbelvatten. För i Bubbelvatten finns ett U
"och det är min nya favoritbokstav".

Ljuvligt.....

Dagens förklaring

Sigge:

"Jag vet varför poliser inte har klackskor. Ifall de skulle smyga på en tjuv så skulle man ju höra dem"

...och där fick vi svaret på det. Det hade ju verkligen varit pricken över I:et annars med ett par riktigt stiliga pumps till uniformen. Men, men. Man kan ju inte riskera att bli upptäckt. Nån måtta får det va på fåfängan.

Kan nån könsbestämma mig?

Båda killarna badar idag. Elton har med sin bad-docka. En liten docka som kan dricka ur nappflaska och kisssa. Den har snopp. Det är en pojkdocka. Punkt slut. Så enkelt är det i min verklighet. Men idag säger Sigge i badet att han vill ge "henne" dricka ur en mugg. Då säger jag:
" är det en tjej?" Då tittar Sigge på dockan. Sen klämmer han henne på låret så att luften pyser ut ur dockan. (Och den kissar litegrann). Så säger han bestämt: "jo men det nog en tjejdocka ändå" 

"ja men den har ju snopp" säger jag (och tänker att nu har det slått runt på nåt sätt för honom.) För jag är så nyfiken på hur han tänker eftersom han ändå är fullt medveten om den största skillnaden mellan könen.Eftersom han själv förklarat detta om snopp och snippa för Elton. Då säger han: "jo men killar måste man klämma på magen så de kissar, tjejer kan man klämma på benen"

"jaha" svarar jag.

Tänk vad man lär sig.

Själv har jag betydligt svårare att hålla mig om jag är kissnödig om nån trycker mig på magen, jämfört med på benen. Betyder det att jag är kille då eller?

Jo, Sigge han är på sin vakt!

Haha. Igår var jag så till den milda grad trött på att det inte går att komma in i vårt kontor/gästrum/extrarum eller vad det nu ska kallas. Jag gick in i dörröppningen, tänkte på vad i rummet som retade mig mest och insåg att det var den förbannade kontorsstolen som är så otroligt stor och otymplig och inte går att skjuta intill skrivbordet pga sin bredd.
Så jag la ut den på Facebook-loppissidan för Skänkes/Bytes. Skrev att jag gärna bytte den mot något litet och att nån skulle komma med förslag. Vips så fanns nån intresserad. Hon bytte den med mig idag mot 8 par barnbyxor till Sigge. Toppenkanon ju. Tar inte alls lika stor plats i ett rum, och kommer förhoppningsvis också till användning ju.
Men när hon kom idag, så var det bara jag och barnen hemma. Lenny jobbade. Jag bär ut stolen och Sigge fråga:
"varför bär du ut stolen?"
" det är en här som ska köpa den" sa jag, för jag orkade helt enkelt inte förklara det där med bytet mot barnbyxorna.
Sigge nöjer sig med svaret, men sen spänner han ögonen i mig lite misstänksamt och säger:
"mamma! vet pappa verkligen om det här?"

haha. Både jag och tjejen som skulle ha stolen skrattade.

För kännedom så var mannen underrättad om att jag tänkte göra mig av med stolen.

Nästa projekt är ett skrivbord. Möjligen inte lika lätt att bära ut obemärkt.

Får lura in Sigge nån annnanstans om så blir fallet.

Skrivbord någon?

Sigge brås troligen på sin mamma...

........vad gäller Talang för Skidåkning.

Idag hör jag honom diskutera bak i bilen med Elton. De säger att de vill att det ska bli snö, så att de ska kunna åka med sina snowracers i backen. Sigge säger också att han vill åka skidor. Att han kan det, trots att han aldrig testat.
" Elton, om man ska stanna när man åker i en backe så sätter man bara i stavarna eller så sätter man skidorna i kors liksom"

Precis som sin mor. Stannar gör man ju, men vidare skönt är det inte.

Sigges tomte

Sigge fick hem en tomte han gjort på förskolan. Den är uppsatt över hans säng nu. Jag tycker han ser elak ut.
Hoppas han ändrat uppfattning om tomten nu, så snällt exemplar som vi hade;)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Sigge synar

Vi fick ett julkort idag på posten. Sigge sitter och tittar på det, det är ett foto av våra vänners barn. Sen säger han häpet:
" det är bara två riktiga pepparkaksgubbar, mamma!"
"den i mitten har inte hatten på sned, den är ingen riktig!"




- Posted using BlogPress from my iPhone

Jo det gäller att se det vackra i allt

Häromdagen när vi kör in mot stan så utbrister Sigge:
"vilken snygg åker mamma, så brun och fin den är"

jo, den var relativt nyplöjd och sådär, men snygg??? jag vet inte det, inte

Den nya oron

Numer är Sigge orolig för nåt nytt. Nåt oväntat. Häromdagen sa han till mig:

"mamma, när det kommer snö sen, då är det bäst vi är inne och inte går ut"
"jaså?" svarar jag frågande.
"nä för nu när vi målat vårt nya hus vitt så kanske vi inte ser det"
"är du rädd att vi inte ska hitta hem igen, Sigge?" frågar jag.

Sigge nickar.

Sigges status

Sigge skrevs ut från BHV igår. 5,5 år! Shit vart tog den tiden vägen?Sista ordinarie besöket. Elton var med och försökte ta över hela showen i vanlig ordning.
Hur som helst:
Längd:110cm
Vikt: 16,5 kg.
Vaccination: tagen utan så mycket som en blinkning.
Min stora fina kille.
Däremot ett besök igen till läkaren pga att han drar stock varje natt så hela huset skälver.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens bästa konversation

Sigge:
"kan vi mysa med lite glugg ikväll mamma? "

Jag har introducerat glögg för Sigge.

Typiskt min son

Lenny gick på Sigges utvecklingssamtal på förskolan igår. Personalen berättade att de ställt lite frågor till barnen. En av frågorna var ifall barnen saknade något nu efter flytten till nya förskolan.
Sigge hade svarat att han saknade....

"självlysande hundkoppel!"

jo men så att.....

Dagens ljug

Sigge fortsätter att berätta häpnadsväckande historier på förskolan för sina fröknar.
Så detaljrika så han verkar tro på dem själv.
Dagens ljug:

"När vi hade vår hund, Samba, så var vi i skogen med henne och träffade på en liten björn. En jägare ville skjuta björnen, men träffade vår hund istället. Så hon fick ligga tio dagar och tio nätter på sjukhus. Sen dog hon"

Jo men , vad ska de tro om oss likosm.
Den där familjen där ungarna suttar på vassa knivar, nu har de tydligen fått hunden skjuten också.

Tur jag jobbar i huset så jag snabbt kan dementera alla rykten. Eller nåt.

Han fabulerar så in i vassen

Sigge har sån otrolig fantasi för tillfället. Ibland har han själv svårt att skilja på vad som är önskan, dröm, lögn eller verklighet.

För ett tag sen kom han hem och berättade att en kompis i hans grupp låg sjukhus. "för hon hade minsann blivit stångad av en tjur. Den hade kommit bakifrån och hon hade inte sett den och tjurens jättevassa horn hade gjort stora sår, så nu ligger hon på sjukhus"

Han var så övertygande, min son att jag först började fundera på om jag sett den stackars flickan på gården under dagen. Det kunde jag inte minnas att jag gjort.
Dagen efter var jag tvungen att fråga personalen om detta verkligen stämde.

De tittade bara på mig. Sanningshalten var liksom noll.


Igår när jag hämtade Sigge berättade lärare att han mycket trovärdigt berättat att "Elton tagit en stege, klättrat upp på vinden, tagit fram de vassa knivarna och suttat på dem. Och sen ramlat ner"

Men snälla. Vad blir nästa grej?
Och kan man liksom Säga ifrån om det här, eller ska man bara låta det va.
Känns svårt att ifrågasätta eftersom det inte känns som att han ljuger.

Snarare som om fantasin skenar iväg lite väl mycket.
Hoppas inte vi har en äkta mytoman i familjen.

En uttalad skräck för bävrar är säkert inte så vanlig

När Sigge, Elton och jag för ett tag sedan åkte till Nybro på utflykt visade han sin nya rädsla för ÄLGAR och IGELKOTTAR tydligt.
Efter att BJÖRN-skräcken lagt sig så smög sig oron över ÄLGAR på lagom till ÄLGJAKTEN då det var mycket prat om just älgar. Var IGELKOTTSskräcken kom ifrån vet jag faktiskt inte. Men den var inte desto mindre jobbig för Sigge.
Han var så till den milda grad rädd för ÄLGAR och IGELKOTTAR att han inte vågade gå många meter ifrån mig i skogen. Trots att jag lovade honom heligt att inget exemplar av ovan nämnda arter skulle anfalla honom.
Nu har nog skräcken för dessa djur lagt sig något.
Han pratar inte så mycket om just de arterna längre. Men så häromdagen så säger han helt plötsligt:

"mamma vet du att det finns ett till farligt djur i skogen?"
jag svarar "nä, vilket tänker du på?"
"BÄVERN, mamma! De är skit-läskiga!"
"jaså,?" svarar jag lite frågande...(börjar fundera lite på var han kan ha fått detta ifrån, visste inte ens att han visste om vad en bäver är för något)
" jo de kan hugga ner träd över en när man går i skogen, med sina vassa tänder, det är ju jättefarligt"

Jag har aldrig tänkt den tanken, käre son.

Men låt oss snöa in på bävrar ett tag bara, tids nog är det ju ett annat djur istället.

Det vet jag ju. Jag känner dig nu...