Låten var ju intro-låt till SVT:S satsning Född 2010, vilket i sig var ett ganska fantastiskt program, i många avseenden, tycker jag. Fint på nåt sätt, om jag får säga vad jag tycker och det får man. När man sett den serien så slås man av hur vitt skilda förutsättningar man har här i livet, när man ger sig ut på egna ben.
Alla människor är inte stöpta i samma form. Hur kan vi då begära att folk ska kunna rutas in i ett fack och anses som "normala"? Vad är normalt? Är inte avvikelser normala? Är det inte ganska uppenbart att man spretar åt olika håll, med tanke på hur skilda förutsättningar man har med sig i bagaget? Serien följde 9 barn från 9 svenska väldigt olika familjeförhållanden. Alla barn var lika älskade, men det blir en tankeställare tycker jag att faktiskt tänka till om hur olika det är. Hur olika man blir.
Själv har jag två barn. Som fötts av samma mamma, som har samma pappa och som växt upp under så gott som samma förutsättningar och villkor. Ändå är de som natt och dag. Jag tror ärligt talat inte jag vet nån som har fått två så olika barn som jag själv, och många med mig har påpekat att de tycker samma sak.
Elton. Den vilde. Känslomänniskan som pendlar från galet arg till sprittande lycklig. Med en vilja av stål, envishet värre än en hel åsneflock. Orädd och snabbare än blixten. Impulsiv. Oberäknelig. Charmig. Social. Mångfokuserad. Totalt outtröttlig, Ja ni vet. Ni som känner honom.
Grejen är att jag inte alltid tror att vi i samhället, skolan och även senare i vuxenlivet väljer att se på människors olikheter som tillgångar. Vi ska redan väldigt tidigt fösas in i en fålla och "passa in". Barngrupper och klasser blir större och större, pressen på att hänga med på spåret blir större och större, och klarar man som barn inte av detta med alla intryck, så ses man som "avvikande". Man tillåts inte längre att vara alltför utstickande på nåt sätt. Man kan lätt ses som en "pain in the ass" om man inte säger tack och bock och hänger på vad nån annan reglerat och bestämt. Tänker man lite utanför boxen så tänker man fel. Kliver man utanför boxen så är man dömd.
Jag tycker inte det är helt ok. Tycker ni? Är jag ute och cyklar? Vad tror ni? Och jag vet att ni finns därute, läsare, ni bara gömmer er bakom statistiken.
Winnerbäck (min husgud) gav ut en låt på nån födelsedagsfest till ett mindre antal inbjudna gäster. ( det är i alla fall storyn jag hört) Låten heter Till det sista havet. För mig är den ganska ny. Första gången jag hörde den så slog det mig att det är min Elton han sjunger om. Jag vill gråta och nicka av medhållande varje gång jag hör den: han är så klok Winnerbäck. Så vidsynt. Måste tänkt utanför boxen hela livet eller nåt. Tror inte man blir sådär klok annars.
Ett utdrag ur texten:
Dom kommer att försöka värja sig, så gör det som vill att du gör.
Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan himmel ovanför.
Dom kommer att försöka tämja dig, och sänka dig med måttfullhet och sans.
Dom kommer att försöka lura dig, och säga att den väg du går den leder ingenstans.
Jag är där jag går med dig
Genom mörker och hällande regn
Genom höstens tröga grind
Genom vårens varma vind
Till det sista havet min vän
Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan himmel ovanför.
Dom kommer att försöka tämja dig, och sänka dig med måttfullhet och sans.
Dom kommer att försöka lura dig, och säga att den väg du går den leder ingenstans.
Jag är där jag går med dig
Genom mörker och hällande regn
Genom höstens tröga grind
Genom vårens varma vind
Till det sista havet min vän
......//.....
Och du ska måla din egen färg, och på din himmeln ska det skrivas att du kan,
Och det ska eka över skog och berg att sanningen ljuger och att drömmen är sann.
Och jag är där jag går med dig
Genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind
Genom vårens första vind
Till det sista havet min vän
Och det ska eka över skog och berg att sanningen ljuger och att drömmen är sann.
Och jag är där jag går med dig
Genom mörker och hällande regn.
Genom höstens tröga grind
Genom vårens första vind
Till det sista havet min vän
Och här är youtube-versionen:
Visst är det så Eva, att samhälle ofta är mycket trångsynt och otillåtade för olikheter. Och det är så himla tråkigt! Och där måste vi som föräldrar se till att vi stärker våra barn, älskar det underbart unika i dem så att vi inte tystar ner och tvingar in dem i normalfacken bara för att livet ska bli enklare. För då kanske de själva missar fantastiska saker i världen, och världen kommer alldeles säkert missa fantastiska saker som våra barn kommer att visa den! Och visst är det underbart när man hör låter som känns som de är skrivna precis rakt till en själv!? Och Winnerbäck lyckas ju på något sätt med det gång på gång! Får bli ruinen i sommar! Kram
SvaraRaderaTänk om vi kunde stärka ALLA barn i sin tro på sig själva och att de är bra som de är. Olikheter är något som vi behöver uppmuntra och ta tillvara på, ingen är den andra lik från början innan vi stöps om för att passa "in the box". Jag tycker att det är farsinerande att syskon kan bli så olika, jag har en känsla av att mina söner skulle blivit väldigt olika varandra. Tyvärr får vi aldrig reda på det men jag har en känsla av att Hampus skulle blivit ett tempramentsfullt busfrö om han fått chansen. Tvärt om mot sin försiktige bror
SvaraRadera