Samtal att hinna klara av

Denna veckan har vi fått tid för utvecklingssamtal för båda prinsarna. Det känns skönt att klara av sånt innan bebisen kommer.
Igår var vi på Eltons förskola. Vi ville gärna gå båda eftersom det varit lite turer kring lillprinsen.
Vi satt där i närmre en timme och det kändes bra när vi gick därifrån.
Vi skojade om att han slår sig så mycket i tid och otid, om hans intensivitet, impulsivitet och häftiga humör. Om bristen på självbevarelsedrift och oräddheten. Ja allt det som liksom hör Elton till.
Jag berättade att han innan han fyllt ett år hade spräckt båda ögonbrynen, haft en lös tand, miljoner bulor och blodviten, ja hela storyn. Men att det är skönt att han lugnat sig en aning ändå....

Två timmar senare ringer förskolläraren upp och berättar att Elton spräckt ögonbrynet och nog behöver sys/tejpas.
Bara att hämta hem olyckskorpen:

Är det nu man ska ta tag i bloggandet igen?

Bloggen ligger halvdöd. Som en uppdragen gädda som då och då drar ett flämtande andetag i form av ett blogginlägg.
Det är tre dagar kvar till beräknad leverans här hemma. Jag har varit sjukskriven på heltid sen slutet av Augusti. Man kan tycka att jag borde haft tid att skriva här. Men jag har liksom inte vetat vad jag ska skriva. Vad är väsentligt? Total bloggtorka.

Och tiden att blogga har inte funnits. Jag har spenderat så mycket tid med att sova... som aldrig förr. Sovit på dagarna, Jag som inte kan sova dagtid. Det har inte gått i så många knop precis här hemma....

Snart kommer livet förvandlas till att gå i 180 knyck igen, det vet jag. Och jag längtar efter det. Men så länge jag har möjlighet att vila lite så gör jag det.

Morgonmys med lillprinsen

- Posted using BlogPress from my iPhone