Fredagskväll i Tajkonhemmet

Ikväll är det fredag. Sista dagen på arbetsveckan denna mastodontvecka. Som följde på förra veckans mastodontvecka. Jag och barnen har varit själva hemma då mannen varit på utbildning i Stockholm i två veckor. Det är inte anledningen till mastodontkänslan, det är allt annat som hänt dessa två veckorna. Nån jä*el har ju bestämt att just under den här tvåveckorsperioden ska allt rymmas. Exempelvis tre Luciarfiranden, kvällsmöte på jobbet, julfest med jobbet, avslutning på båda aktiviteterna som barnen går på. Utvecklingssamtal på jobbet vilket innebär lite övertid hit och dit. Ja och så JULEN då, julpyssel och bakning och pyssel och allsköns bråte. JA och så då vara själv på det. Heltidsarbetande småbarnsmamma. Jo man tackar. Jag lever.

Som sagt så skulle då mannen komma hem ikväll. Vi längtade och väntade.
DÅ ÄR VÄL ARLANDA STÄNGT när han ska flyga. Hur ofta är nån i den här familjen ute och flyger då?
Klart landningsbanorna på Arlanda ska få strömavbrott. ALLA TRE!!!! SAMTIDIGT!!!

Jo men är man Tajkon så är man. Övriga resenärer borde fasen få rabatterat pris om nån av oss bokar på samma flight. Det händer liksom alltid nåt!

Nu har jag i alla fall lagt barnen. Det blir för sent för dem att vänta in pappa, även om han faktiskt verkar vara i luften just för tillfället... Själv skulle jag slänga ihop en Ceasarsallad. Efter barnen somnat. Skulle fritera krutonger i stekpannan. Nu är gränsen jäkligt hårfin mellan att fritera och att bränna vid utav bara helsike. Jag gjorde visst det sistnämnda.

Vilket resulterade i att brandvarnaren gick igång! Den sitter uppe i nocken, dit ingen når, utom om vi lånar vår grannes stege!
Jag försökte skingra oset, drog igån fläkten på max, öppnade dörrar och sådär. gick in och stängde om barnen och förvånades över att de faktiskt sov trots oljudet som fullständigt ekade i väggarna. Skulle ringa grannen och fråga om de kunde komma över med stegen.
DÅ ÄR VÄL TELEFONEN DÖD!
INGEN MOTTAGNING PÅ MOBILEN.
Drar ett mess istället. "kan ni komma hit med stegen . Har bränt vid maten. Brandvarnaren har spelet"
(Lyckades dra ett mess genom att skriva och sen hålla telefonen så högt upp mot taket jag nådde, dock ej i närheten av brandvarnarens position, tyvärr)

Hämtar barnens hörselkåpor. Fortsätter laga mat. Funderar på om grannen (de andra) ovanför ser mig i köket. De har sitt vardagsrum mot vårt kök. Tänker vad de ska tro, liksom.
"Kolla!! nu lagar hon mat i hörselkåpor, de har de nog inte lätt om kvällarna med barnen, de skriker nog nåt jäkligt om kvällarna, är de så här det ska bli???" ( de har själva en helt färsk liten varelse hemma).

Brandvarnaren ger sig inte. Den har värsta tuppjucket, jag får nästan psykbryt på den. 
Går ut på terassen, lyckas få till mottagning på mobilen. Ringer min andra granne, hon som inte svarat på messet. Samtidigt som hon svarar så tystnar brandvarnaren. Det är liksom samma lugn i huset som efter en storm dragit förbi.
Grannen hade inte hört mitt mess, de hade suttit och tittat på American Funniest Home Videos och skrattat åt alla tokigheter... Jag säger att hon kan ignorera mitt mess. Erbjuder henne också att komma in och filma mig i hörselkåporna, lagandes mat. Kanske vore nåt för AFV.