Efter att BJÖRN-skräcken lagt sig så smög sig oron över ÄLGAR på lagom till ÄLGJAKTEN då det var mycket prat om just älgar. Var IGELKOTTSskräcken kom ifrån vet jag faktiskt inte. Men den var inte desto mindre jobbig för Sigge.
Han var så till den milda grad rädd för ÄLGAR och IGELKOTTAR att han inte vågade gå många meter ifrån mig i skogen. Trots att jag lovade honom heligt att inget exemplar av ovan nämnda arter skulle anfalla honom.
Nu har nog skräcken för dessa djur lagt sig något.
Han pratar inte så mycket om just de arterna längre. Men så häromdagen så säger han helt plötsligt:
"mamma vet du att det finns ett till farligt djur i skogen?"
jag svarar "nä, vilket tänker du på?"
"BÄVERN, mamma! De är skit-läskiga!"
"jaså,?" svarar jag lite frågande...(börjar fundera lite på var han kan ha fått detta ifrån, visste inte ens att han visste om vad en bäver är för något)
" jo de kan hugga ner träd över en när man går i skogen, med sina vassa tänder, det är ju jättefarligt"
Jag har aldrig tänkt den tanken, käre son.
Men låt oss snöa in på bävrar ett tag bara, tids nog är det ju ett annat djur istället.
Det vet jag ju. Jag känner dig nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar