Vi sitter och fikar på öppna förskolan. Vid samma bord sitter en riktigt sliten bohemisk kvinna i 50årsåldern, tillsammans med sina barn som är kanske 7-8 år..
Sigge säger till mig högt och tydligt
"Mamma, det är hans mormor va?" och pekar på pojken och sen på kvinnan......
Jag får tydligt förklara;:
"nej Sigge, det är pojkens mamma"...
Även om jag gott kan förstå frågan, för kvinnna såg verkligen sliten ut och betydligt äldre än hon säkert va...
Det är det som är det underbara med barn. de säger det en annan bara tänker.
men just i ögonblicket där vid bordet, ville fru Olin helst försvinna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar