Sigge var ledsen på förskolan idag...

Han var rädd att jag inte skulle hitta tillbaka igen när jag lämnat honom. Eftersom vi flyttat.

Han känner sin förvirrade mamma rätt bra, vår son.

Men som tur var hittade jag tillbaka till förskolan utan att köra fel en enda gång.

bäst att ta det säkra före det osäkra

Vi har utsikt mot vattentornet från fyra av lägenhetens fönster. En fin utsikt, särskilt kvällstid då tornet är så fint upplyst. Såklart har Sigge uppmärksammat det stora tornet och vi har lovat honom att gå och kika närmre på det. Så idag skulle vi gå på promenad.

Ner med en protesterande Elton i vagnen, på med kläder och så gick vi.

Halvvägs dit blir Sigge ledsen.

Han vill vända om. Tornet är för stort. Han är rädd att det ska ramla.

Vi gick en runda till Berga Centrum istället. Sen gick vi hem.

på plats

Så, då var vi på plats i vår lägenhet

Känns konstigt att bo i lägenhet igen efter nästan tio år i hus.

Vemodigt, men samtidigt ok, eftersom vi vet att det är tillfälligt.

Jag är nöjd med lägenheten, den är rymlig och bra planerad. Nu ska vi bara komma i ordning och få en fast punkt här ett tag framöver. Det är viktigt, särskilt för Sigge, som märker av röran i vårt liv just nu.

Det blir mycket trots, mycket ledsamhet och mycket känslor hos honom. Men han är glad över sitt nya fina rum, och väntar spänt på att få visa upp det för sina kompisar. Clara har redan varit här. Sigge blev så lycklig över att få besök av henne här.

Elton har ett större rum än innan, och vi har balkong utanför vårt sovrum.

Tapeterna här är rätt gräsliga, men men, vi står ut. Såna i-landsproblem kan man inte bekymra sig om. Vi kommer få det bra här. Det är ett lite speciellt område vi bor i, det är mångkulturellt här, och det finns människor som rynkar näsan när vi säger var vi bor.

Men som vi sa igår, det finns männsikor som är hemlösa, det finns människor som inte har nånstans att bo. Vi har det toppenkanon. Jag har inget emot mångfald, snarare tvärtom.

Så länge alla är trevliga mot mig, är jag nöjd. Hittills har vi blivit bra bemötta.

Fick hjälp av en granne i fredags som sprang trappa upp och trappa ner med våra kartonger, och som erbjöd sig mer hjälp om vi önskade. Det var lite osvenskt, men trevligt.

En svensk hade nog snarare stått och kikat i dörrhålet på de som flyttade in. Av nyfikenhet.

Godnatt nu vänner

 

Sömngångare

Sigge gick i sömnen nu ikväll. Kom utgående från sitt rum, gick rakt förbi Lenny som försökte prata med honom, ut i köket. Lenny efter, fick i alla fall ett svar av honom på frågan om det var nåt han ville ha.

- "en kram" svarar Sigge.

Så Sigge fick en kram. Sen la han sig i sängen igen och sov vidare.

Läskigt, jag kan inte hjälpa att jag tycker det är läskigt med sömngångare. Hoppas det var tillfälligt.

Vi lever i flyttkartongernas era

så bloggeriet blir något lidande, men jag kommer igen, kära läsare:

Min lille funderare....

Sigge har så mycket tankar som cirkulerar. Han är en riktig tänkare.

Igår körde vi förbi ett hus och han utbrister:

"mamma, de som bor i det huset har en häst, ser jag. Fast den är död."

Jag blir lite förvånad och frågar hur han vet att de har en häst och att hästen är död.....

"de hade en sån skylt på taket som vi har mamma, fast en häst. Vi har ju Samba på taket nu när hon är död, så de har sin häst där"

De hade en vindflöjel i form av en häst. Vi har en vindflöjel i form av en boxer.

Elton tipsar

Eftersom jag numera hittat matstället "soppåsen" och tar mig små mellanmål så fort jag kommer åt där, så blir mamma grinig på mig.

Hon lyfter upp sophinken på diskbänken för att jag inte ska nå den!

Men jag är inte den som ger upp!

Det finns fler ställen i köket att hitta krubb på, bara man letar lite och  ALDRIG GER UPP.

Glömmer mamma och pappa att stänga diskmaskinen ordentligt kan du ju alltid fälla ner luckan själv, dra ut nedersta korgen och ÄTA UR SILEN!

Brukar inte ligga mycket föda där. Men alltid något. Lagom så du klarar dig tills mamma glömt soppåsen i skåpet nästa gång./Elton

Tacksamt...

....att mamma och pappa bygger en trappa åt mig så att jag lättare kommer upp på köksbänken/Elton

Hur det går till att packa flyttlådor här hemma

Ta fram den ihopvikbara flyttlådan som du fick i ett tiopack av mäklaren.

Fäll upp den assisterad av fyra barnhänder, som mer stjälper än hjälper dig.

Ta fram saker att packa ner, exempelvis porslin.

Leta ihjäl dig efter ännu en tidning att slå in i, i pappersinsamlingen, och svär lite över att ni sa upp tidningen, och över att det inte kommit mer reklam gjort av bra tidningspapper (detta kommer vara enda tillfället i livet som man svär över bristen på reklam)

Ta ner ett föremål att slå in.

Börja slå in det.

Sluta mitt i eftersom Elton klivit upp på köksbordet.

Plocka ner Elton.

Svär över att du måste göra om jobbet med tidningspappret igen.

Börja om.

Har du tur hinner du klart på andra (möjligen tredje försöket)

Lägg det inslagna föremålet i flyttlådan.

Hindra barnen från att plocka upp "presenten" igen, för att kolla vad det är inuti (vilket är väldigt spännanade vid både 3 och 1 års ålder)

Hämta Elton från köksbänken/bordet/köksstolen eller var han nu befinner sig.

Fortsätt att slå in.

Lyckas du slå in mer än två föremål i rad utan avbrott, bör man fundera över orsaken till detta.

De två mest möjliga alternativen är att:

- Elton kommit in i badrummet och kastar ner saker i toalettstolen eller leker med toarullen, insvept i papper som en mumie.

- Elton står och plockar i sopskåpet och letar efter ätbara föremål i sop-påsen.

- Elton försöker övervinna hindret ni byggt för att han inte ska kunna ta sig upp i trappan till loftet.

Överväg om du ska ignorera barnet eller avbryta nerpackandet i lådan.

Förhoppningsvis slutar du packa.

Om man tittar noga........

Igår berättade vi för Sigge att det var LÖRDAG. Och han vet precis va det innebär nuförtiden - LÖRDAGSGODIS (därmed upplyser vi honom bara om den aktuella veckodagen, då vi själva tycker det är ok med sånt)

Sigge svarar häpet:

"Är det lördag idag? är det det?"

"ja" svarar Lenny

"woaw" säger Sigge och går och ställer sig och tittar ut genom terassdörren

"ja nu ser jag ju det" säger han sen

"jaså, kan man se det när man tittar ut?" frågar jag

"ja, om man tittar noga, mamma"

Jo, men alltid lär man sig nåt nytt

Idag ska jag lyssna på svensktoppen!

fick ett kort i veckan om att jag var utvald att vara med i svensktoppsjuryn.

Jag som aldrig lyssnar på svensktoppen!

Men fyra veckor framöver får jag rösta, tydligen.

Så idag kl 11, ska jag lyssna. Jag är väl ändå bara hemma och packar, plockar och får nervsammanbrott.

Nåt ska man väl roa sig med.

Hur jag röstar får jag väl berätta sen.

Jag vet inte ens vad det är för sånger på listan.

Det här med att äta själv

Att försöka mata Elton är som att fråga en vuxen bekant om de behöver hjälp att knäppa sin jacka. Han tar det som en förolämpning. Han blänger på en, med en blick som säger att han blir djupt sårad och kränkt över misstron att han inte skulle kunna äta själv. nonchalant tar han sen upp skeden och börjar håva in mat, varannan tugga i munnen, varannan bredvid.

Ser han att vi äter med gaffel, ska han prompt själv ha en gaffel, det duger inte ens med sked!

Så numer är jag en curling-mamma som ibland äter med sked själv, för att jag inte orkar ta gaffel-diskussionen med min ettåring..

Nästa steg kan möjligen bli att jag börjar dricka ur pipmugg........

Dessa diskussioner i tid och otid.

Med en treåring får man vara beredd att diskutera saker i tid och otid.

Nu skedde det i OTID.

Vi sover på ovanvåningen här hemma. Strax före kl 6 hör jag Sigge stå nere vid trappan och gråta.

Jag går ner, och Sigge förklarar varför han är ledsen.........

" Jag vill åka till morfar nu. Och ha med mig chips"

Guld-tid

Då och då försöker vi hitta på saker på tu man hand med Sigge.

Det är guld-tid. Underbar tid. Som uppskattas från båda håll. Det behöver inte vara stora saker, men det blir värdefullt i Sigges värld. Mamma eller pappa för sig själv. Allt fokus på honom. En stund i rampljuset liksom.

Då det Olinska hemmet begåvats med en gangsterhuligan som tar oerhört mycket av vår tid. Jo, men så är det, Vi älskar Elton, han är den ljuvligaste ettåring på denna jord. Men han är krävande. Mer krävande än många ettåringar är, det vet ni som känner honom. Han är inteniv utan dess like, hans sömnbehov är minimalt och ett humör som inte är från denna värld. Och en äventyrslusta som kan få den lugnastes nerver i darrning.

Det kräver en del, och det här är inget "tyck-synd-om-mig-inlägg", absolut inte. Jag är en lycklig mamma, till två prinsar som fyller ett mammahjärta till bristningsgränsen.

Det som kan vara tufft i sammanhanget är ju det som alla två- eller flerbarnsföräldrar känner till. Otillräckligheten gentemot de större syskonet. Att man helt plötsligt hör sig själv kräva förståelse och andra saker av Sigge, och sen tänker på att han bara är tre år. Han behöver oss, han också, men ibland kan man inte klona sig. Det är det som är det tuffa. Jag är gärna gansterbebismamma, det är spännande och utmananade, men ibland är det jobbigt att inte räcka till.

Men det där är ju en förälders lott, och för mig en vinstlott. Med jackpotutdelning på!

Och jag är tacksam för att jag fått uppleva två barn av så vitt skild karaktär. Det ger livsvisdom. Jag trodde jag kunde massa om barn, som även jobbar med dem, så kom Elton och omkullkastade alltihopa. Han har lärt mig mycket, den ungen. Lika mycket som Sigge lärt mig. Fast om andra saker......

Men åter till guldtiden med Sigge.

Han och jag har gjort tre små utflykter de senaste veckorna på tu man hand. Små utflykter som inte behöver planeras, kostas på eller vara några höjdarupplevelser i sig. Vardagsupplevelser som gör lyxen i det lilla ännu större:

* vi åkte till biblioteket en fredageftermiddag. Lånade, läste böcker och var i sagorummet och klädde ut oss, målade och kollade på allt spännande som fanns där. Men höjdpunkten var ändå att få låna böcker i låne-maskinen!

* vi åkte till Burger King för ett tag sen, köpte hamburgare och läsk, körde till en parkbänk i solen, satt och åt och njöt av solen och av utsikten: en byggarbetsplats där en grävmaskin hade privat föreställning bara för oss. Sen gick vi hand i hand en lång promanad till frisören, klippte Sigge och så gick vi tillbaka till bilen igen och körde hem.

* Igår var vi i stadspaken, matade änderna och svanarna med bröd. Testade om den blå bron höll att hoppas på, och stod vid järnvägsbommarna och tittade när tågen körde förbi och när bommarna gick upp och ned. Sen gick vi till centralgrillen och köpte mat med oss hem till hela familjen.

Såna där små saker är värda guld för mig. och för Sigge.

Älskade Sigge.

MMS-bloggat från mobilen

sigge och jag har en utflykt till stadsparken idag. Vi matar ankor och sigge hoppar p� den bl� bron. Mys!

Så blev rättvisa skapad

i årets melodifestival.

Anna, min Anna med stämband av silver och ljuvaste honung tog hem segern.

Och pernilla, vår pernilla, klämkäck till bristningsgränsen och patetisk till den milda grad, hamnade sist i startfältet.

Slagen av dem alla andra, yngre, roligare, bättre, mer naturliga begåvningarna...

Det är så rättvisa stavas.......

Sambandet orsak - verkan mellan tand och korv.

Numer äter Sigge helst KALL KORV.

När vi var och grillade korv tillsammans med hans kompis Isak (som nyss fyllde 6 år) för ett tag sen, så hände nåt mycket stort i Isaks liv. Han tappade sin första tand! Något som Sigge uppmärksammade och har funderat mycket över nu..........

Så nu har han kommit på det:

" Jag äter kall korv, mamma. Om jag äter varm som Isak gjorde så tappar min sin tand, ju. Bäst jag äter kall då"

TACK NINA LINNEA

Jag frågade vilka ni var som läste bloggen.

Av alla de som varit inne sen jag skrev frågan är det du som gett dig tillkänna.

(visst jag vet att många säkert inte skrivit nåt för det är så självklart att jag vet att ni läser).

Och tack för din fina kommentar:

Hej
Vilka som läser?
Jag är en 28 årig Lantmästar-tjej från västkusten.
Jobbar med landsbygdsutveckling på länsstyrelsen.
Jag minns inte hur jag hittade din blogg, det va i fjolsomras eller höstas, men jag har läst hela, månadsberättelserna i början fick mig fast. Jag va hemma av någon anledning, sjuk antagligen å läste å läste som en roman.

Det värmer!

Alltid kul att få läsare som man inte känner personligen.

Nyfiken!

Nu är det min tur att vara nyfiken!!!

Vilka är ni som läser min blogg?

Verkar finnas en del som följer som jag inte vet om..

Ni kan väl lägga en liten kommentar här, så jag vet.

Får ofta höra om folk som hittat hit som jag inte vet att jag skrivit för!

Det är bara kul att ni hittat hit, och ni är så välkomnma, men alltid kul att veta vilka ni är ;)

Kram från mig....

När Sigge har lekt med morfar:

använder han begrepp som normalt inte treåringar behärskar:

"mamma, kan du sätta i transformatorn i väggen?"

När Sigge får önska

De senaste dagarna har det letats lite billig pendlarbil här i hemmet.

Sigge har anammat detta och kom och sa till mig häromdagen:

"mamma, jag önskar mig en svart bil. Med blå vinterdäck. Sommardäcken kan också vara blå, det är ok"

Jo, det gäller att ha höga krav, för att få vad man vill ha....

jo, Lenny var uppe och flög igår.

Med Tomas.

Det kommer bilder, håll ut kära vänner.

Lenny tackar ödmjukast för åkturen. Undebar utsikt. Underbart fint flyget. Underbart nervös fru.

MMS-bloggat från mobilen

mannen skriver packa-lista med tre saker. Gissa vad han ska hitta p�?

Att kompensera höjdrädslan i simhopp

Följande utspelade sig natten till igår:

Jag har blivit anmäld till en simhoppstävling.

Publiken är gigantisk. Jag är så sjukt nervös. Alla deltagare är proffs, utom jag. Vi som ska tävla får "gå banan" (ja hur man nu ska gå banan i simhopp, men i alla fall) och gå upp och titta på trampolinen som befinner sig 10m upp i luften. Jag inser att jag ALDRIG kommer våga hoppa.

Över min döda kropp, liksom.

Så jag säger det till en annan tävlande, bekänner min rädsla. Och han säger till mig med en axelryckning "att då får du väl köra med en repstege då?" och jag blir väldigt förvånad då jag tror att det inte är tillåtet eftersom jag aldrig sett nån simhoppare klättra ner på en sådan förut. Men den erfarne idrottaren säger till mig att det är fullt enligt reglerna och så fixar han en till mig. i svart, jättefin.

Men jag får förklarat för mig att "det är viktigt att kompensera det uteblivna hoppet med jäkligt snygga volter istället, så dem måste du nog träna på"

Grejen är bara den att eftersom jag klättrar ner på stege så finns det liksom inte luft kvar nog att hinna slå några kullerbyttor i luften, Så jag få liksom dispens att slå dem i vattnet istället. (Bara jag slog dem snett till höger om höger axel, fick jag förklarat för mig.) Jag blir jättenöjd och ger mig av till träningsbassängen och börjar febrilt träna på mina kompensations-kullerbyttor.

Som den sanna optimist jag är

Sen vaknade jag,

så jag vet ju inte hur det gick tyvärr............

SKITDAG

Idag har varit en skitdag.

Mycket har gått emot oss idag.

Visst försvann den 3 Mars 2010 ur historien på nåt mysitskt vis? Eller?

Den allmänna pensionen måste va en bluff!

Vi har fått våra orange kuvert i brevlådan. Vi öppnade dem. Skumläser, dvs glor bara på siffrorna i rutorna, fattar nada ändå och tänker att vi har ett par tre decennium på oss att fatta (att vi borde fattat tidigare, troligen).

Lenny har samlat ihop nästan dubbelt så mycket som mig till pensionen.

Jag ska få nästan 1000:- mer/månad jämfört med honom vid 65 års ålder.

Vi är födda samma år.

Snälla.......... kan nån förklara.

Jag tycker inte matematiken går ihop.

Har jag fel?

Dagens bästa konversation

Sigge kommer med en kavel idag på morgonen innan vi ens hunnit äta frukost:

"mamma, kan vi baka lite? kan vi baka en mus? en platt mus? som är platt som en pannkaka"

Tror det är dags att plocka bort Tom & Jerry-VHS:filmerna, innan han får fler knasiga idéer.

Melodifestivalen.

Salem, så söt som en teddybjörn vid sitt piano. låten är underbar, jag gillar den jättemycket. Tror inte den vinner däremot:

Andreas, underbara Andreas, med en underbart fin sång, som jag inte heller tror har en chans:

Eric Saade, en låt som kan vinna, absolut. Men jag tycker den är lite tråkig. Jag vill inte den vinner:

Jöback, tråkig sång tycker jag. Även om mannen har utstrålning och tål att tittas på, men jag hoppas inte på att han vinner:

Anna, min Anna. Jag höll på henne innan tävlinge och hon levde upp till mina förväntnigar:

Darin, killen med finaste ögonen i landet? Sången är underbart fin:

Ola, låten heter Unstoppable. Jag tror vi får stopp på Ola här. Jag hoppas inte han kommer så mycket längre än just till final:

Timoteij: njae.... jag vet inte. Man blir glad av sånen i och för sig. Men det känns lite tonårsdisco över den tycker jag:

Jag vet inte vilken låt jag håller på. Jag säger bara en sak:

LÅT inte Pernilla Wahlgren gå vidare från andra chansen och vinna alltihopa. Hon är alldeles för klämkäck för sitt eget bästa.

Fru Olin bjuder muffins

Sigge ville baka igår kväll.

Vi hade visst (som jag hittade när jag letade halvt ihjäl mig) nån gammal bakmix långt in i ett skåp som var ungefär som "färdig smet" som man skulle hälla i muffinsformar och så skjuts in i ugnen...

Det lät lagom svårt för mig i kombination med en treåring.

Men såklart hade vi inga muffinsformar.

Sigge fick springa in till grannen och låna.

Sagt och gjort. På med ugnen. Klicka i smet i formarna. I med lite choklad och mandelflagor ( vilket det stod på påsen att man kunde ha för lite lyxigare variant) på med mer smet. In i ugnen.

Ta tid.

Ut ur ugnen. Känna med tandpetare om de verkade klara. jo då. Det tyckte jag.

Lät svalna något.

Ner med 4 ( det blev 6 muffins så vi sparade en till Sigge och en till Lenny och mig) i en påse. som sigge fick springa över med till grannen igen tillsammans med muffinsformspaketet.

Lite senare skulle vi äta de där två muffinsen vi hade.

OH my LORD.

Jag hade bjudit grannarna på muffins-smet med lite hård yta.

Kladdmuffins, liksom.

De var ju inte ens halvklara.

Det är höjden av att var dålig på att baka:

"att misslyckas med färdig muffins-smet. och dessutom sakna självinsikt så till den milda grad att man bjuder bort dem"

Nåt nobelpris i bakning får jag nog inte....

projekt "hålla oss borta"

Huset är hyfsat intakt sen i lördags. DVS iordningplockat. Idag ska jag leka en lek som heter: "fösök hålla oss borta från huset så mycket som möjligt, så att vi inte stökar ner igen för då får mamma psykbryt"

Jag ska snart presentera den för mina barn!

Vet inte vad vi ska hitta på bara.

Öppna förskolan ligger risigt till, Möjligen modehuset också. Biblioteket likaså

Men det går mindre pengar på ÖF än på Modehuset.

Biblioteket är gratis.

Det får nog bli biblioteket.

Vad jag kommer minnas från OS i Vancouver.....

Jaha, Nu var OS i Vancouver till ända.

Jag,som det idrottsgalning jag långt ifrån är, kommer bära med mig följande minnen från detta gigantiska idrottsengagemang:

* det var en oerhört tragisk olycka i Rodel, innnan det började, vilket ledde till att jag fick olika nojor bitvis när Sigge åkte snowracer i backen utanför mina föräldrars hus....

* Fotografen som fotade vårt hus uppmärksammade genast att vi hade äkta hockeypuckar som skydd längst ner vid trappan, vilket jag genast satte i samband med att en spännande match väntade för tre kronor, (hade jag hört.) Annars tror jag aldrig han uppmärkssammat det, då inga andra gör det.

* Anja föll i backen och tog sedan medalj. Det var bra. Jag föll i mitt humör hundra gånger under OS, men inspirerad av Anja tog jag nya tag och slängde mig bara på dammsugaren och golvmoppen igen.

* Vi hade huset snyggare än nånsin under OS, då vi hade både visning och fotografering inför stundande eventuell föräljning.

* Den bitande kylan i år, gjorde att den Olympiska elden brann utan uppehåll i den Olinska braskaminen. Dock har vi inte släckt den trots att OS nu officiellt är över. Vi vill inte frysa.

* Curling fick vi visst guld i. Frågan är om jag själv skulle ha en chans där med, som jag curlat min lillprins bitvis under det här OS:et, helt enkelt för att kunna få ro att städa........ " vill du ha ett mariekex, så du är lite tyst en stund så mamma hinner plocka lite här?" eller " jo men ha mammas telefon en liten stund då om du blir nöjd lille gubben, bara jag får gå på toa ifred"

* Krämporna i det svenska OS-lägret avlöste varann här hemma. Det var skador och sjukor och div olycksfall i arbete.

* Sigge gjorde en Anja i trappan till Isaks rum. Drog några varv i hög hastighet i stor lutning.

* Elton gjorde en Järbyn, föll med blodvite som följd.

Det är väl de här minnena jag starkast bär med mig från OS i Vancouver.

Tina, Isabelle, Therese, Marie....

Det gäller er också ;)

Alltså, jag kanske var otydlig.

En mailadress måste vara skriven i själva kommentaren, eller en länk till er egen blogg, om ni har nån.

Annars kan jag inte se nån mail. Det är lite knasigt det här.