Sigge ville baka igår kväll.
Vi hade visst (som jag hittade när jag letade halvt ihjäl mig) nån gammal bakmix långt in i ett skåp som var ungefär som "färdig smet" som man skulle hälla i muffinsformar och så skjuts in i ugnen...
Det lät lagom svårt för mig i kombination med en treåring.
Men såklart hade vi inga muffinsformar.
Sigge fick springa in till grannen och låna.
Sagt och gjort. På med ugnen. Klicka i smet i formarna. I med lite choklad och mandelflagor ( vilket det stod på påsen att man kunde ha för lite lyxigare variant) på med mer smet. In i ugnen.
Ta tid.
Ut ur ugnen. Känna med tandpetare om de verkade klara. jo då. Det tyckte jag.
Lät svalna något.
Ner med 4 ( det blev 6 muffins så vi sparade en till Sigge och en till Lenny och mig) i en påse. som sigge fick springa över med till grannen igen tillsammans med muffinsformspaketet.
Lite senare skulle vi äta de där två muffinsen vi hade.
OH my LORD.
Jag hade bjudit grannarna på muffins-smet med lite hård yta.
Kladdmuffins, liksom.
De var ju inte ens halvklara.
Det är höjden av att var dålig på att baka:
"att misslyckas med färdig muffins-smet. och dessutom sakna självinsikt så till den milda grad att man bjuder bort dem"
Nåt nobelpris i bakning får jag nog inte....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar