söndag 31 juli 2011
Sommardag i Köpingsvik
En dag på semestern var vi i Köpingsvik. Det var iskallt i vattnet, men vi tog ändå ett dopp!
Elton plockade vinbär för fulla muggar hos farfar och Sigge målade figurer i sanden på stranden.
lördag 30 juli 2011
En ö i havet för oss själva
En dag på semester gick vi ner till båten, som numera ligger tre minuters gångväg hemifrån, det känns härligt att bara kunna gå ner och åka ut en liten runda. Vi åkte en kvart ut i sundet och hamnade på en ö, där vi var helt ensamma och kunde bada och njuta av sommar, semester och barnens lek.
Det var en liten fin ö, fanns lite buskar mitt på, en grillplats och stranden var helt ok, som ni ser på bilderna.
Sommarlyx!
Musikbloggen som kom av sig! - en låt som du ofta hör på radio
Är inte detta en av årets största sommarplågor?
semestern som svishade förbi är nu ett minne blott
Semestern varade 4 veckor i år, eller var det 4 dagar. Det har gått en vecka av arbetsliv igen nu och nu känns semestern så avlägsen. Man läser folks statusar på facebook och folk semestrar, reser och grillar till mitt i nätterna och jag tänker " ska de inte jobba?" tills jag inser att det är nu som de flesta faktiskt har semester.
Det känns ändå rätt ok att jobba, även om det känns som en mellanlandning på sätt och vis. Jag arbetar nu på en sammanslagning, på ett ställe där jag inte hittar en pryl i skåpen, där jag inte känner mig hemma, men tack och lov finns kända ansikten både bland barn och kollegor. Två veckor ska jag arbeta i Lindsdal, sen bär det av mot nya äventyr. Har fått en ny tjänst, och det känns ganska pirrigt att kliva in på en ny arbetsplats och inte känna nån, samtidigt som det känns trist att lämna det jag haft, men man måste fasen våga bryta upp och ge saker och ting en chans här i livet också. Det blir säkert bra det här.
Angående semestern som gick. Vi fick som ni vet en härlig vecka på Cypern, hemma tog vi lite båtturer och gjorde Barnens Gård en dag. vi har träffat vänner och försökt koppla av ibland.
Det känns ändå rätt ok att jobba, även om det känns som en mellanlandning på sätt och vis. Jag arbetar nu på en sammanslagning, på ett ställe där jag inte hittar en pryl i skåpen, där jag inte känner mig hemma, men tack och lov finns kända ansikten både bland barn och kollegor. Två veckor ska jag arbeta i Lindsdal, sen bär det av mot nya äventyr. Har fått en ny tjänst, och det känns ganska pirrigt att kliva in på en ny arbetsplats och inte känna nån, samtidigt som det känns trist att lämna det jag haft, men man måste fasen våga bryta upp och ge saker och ting en chans här i livet också. Det blir säkert bra det här.
Angående semestern som gick. Vi fick som ni vet en härlig vecka på Cypern, hemma tog vi lite båtturer och gjorde Barnens Gård en dag. vi har träffat vänner och försökt koppla av ibland.
fredag 29 juli 2011
torsdag 28 juli 2011
lördag 23 juli 2011
Fruktansvärt
I Norge har ondskan dragit fram. Kapat ungas drömmar, tilltro och trygghet vid fotknölarna. Berövat familjer framtiden. Skapat sorg och saknad utan gräns. Det är sjukt. Det berör. Det gör ont.
På facebook ska man lägga norska flaggor på sina profilbilder, man ska tända ljus och man ska hedra de som drabbats. Jag har så svårt för sånt. För mig betyder de där gesterna ingenting. Ingenting blir bättre av att jag lägger en flagga på min profil, ingen får tillbaka ett dött barn för att jag tänder ljus om jag så tänder upp ett helt storpack. Jag hade mer än gärna gjort det i så fall. Hade köpt upp hela IKEAS ljusförråd om det krävts. Det hade vi alla gjort. Hade köpt hela Liljeholmens AB.
Jag vet att folk är olika, gör olika, vill hedra på olika sätt.
Jag är imponerad av folk som lättar sitt hjärta lite genom att delta i en gemenskap på det sättet som jag beskrivit ovan. Jag önskar att mitt hjärta blivit lite lättare också av såna handlingar. Men....
.....Jag är inte sån. Jag är för krass.
Själv är jag sån som läser alla nyheter jag kommer över, tittar och granskar varje bild. Suger information om tragiken som en svamp, för att liksom kanske förstå, men det gör man ju aldrig ändå. ......
Hur som helst så lider jag så oerhört med alla som drabbats. Hur kan det få gå så snett?
Tragiskt var ordet. Horribelt. Ofattbart.
(OBS!!! STARKA BILDER i länken, )
På facebook ska man lägga norska flaggor på sina profilbilder, man ska tända ljus och man ska hedra de som drabbats. Jag har så svårt för sånt. För mig betyder de där gesterna ingenting. Ingenting blir bättre av att jag lägger en flagga på min profil, ingen får tillbaka ett dött barn för att jag tänder ljus om jag så tänder upp ett helt storpack. Jag hade mer än gärna gjort det i så fall. Hade köpt upp hela IKEAS ljusförråd om det krävts. Det hade vi alla gjort. Hade köpt hela Liljeholmens AB.
Jag vet att folk är olika, gör olika, vill hedra på olika sätt.
Jag är imponerad av folk som lättar sitt hjärta lite genom att delta i en gemenskap på det sättet som jag beskrivit ovan. Jag önskar att mitt hjärta blivit lite lättare också av såna handlingar. Men....
.....Jag är inte sån. Jag är för krass.
Själv är jag sån som läser alla nyheter jag kommer över, tittar och granskar varje bild. Suger information om tragiken som en svamp, för att liksom kanske förstå, men det gör man ju aldrig ändå. ......
Hur som helst så lider jag så oerhört med alla som drabbats. Hur kan det få gå så snett?
Tragiskt var ordet. Horribelt. Ofattbart.
(OBS!!! STARKA BILDER i länken, )
fredag 22 juli 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)