Åskar ute.

Det åskar ute. Jag har sänkt ljudet på tvn för att höra mullret. Det blixtar och hela himlen lyses upp emellanåt.
Jag tycker det är nåt visst med åska. Magiskt. Mysigt. Inte så värst skrämmande, men respektingivande. Vilka oerhörda krafter som spelar där ute.
Jag vill gå ut och sätta mig med en kopp te under en filt och lyssna på hur det mullrar, som jag gjorde när jag var liten. Jag har åskminnen. Saker som liksom man varit med om under åskoväder och som man minns när det åskar så här.
Jag minns ett oerhört åskoväder i Norge, när vi låg i tält, mullrandet ekade mellan bergen, och vi campade nere i en dal. Det var mäktigt, och lite läskigt. Eftersom det hördes så tydligt genom tältduken, trots att regnet fullständigt piskade mot den.
Jag minns åskoväder när jag var liten, när jag satt under ett brunvitt täcke hemma på uteplatsen och bara lyssnade. Mös.
Har ni åskminnen?