Fruktansvärt

I Norge har ondskan dragit fram. Kapat ungas drömmar, tilltro och trygghet vid fotknölarna. Berövat familjer framtiden. Skapat sorg och saknad utan gräns. Det är sjukt. Det berör. Det gör ont.

På facebook ska man lägga norska flaggor på sina profilbilder, man ska tända ljus och man ska hedra de som drabbats. Jag har så svårt för sånt. För mig betyder de där gesterna ingenting. Ingenting blir bättre av att jag lägger en flagga på min profil, ingen får tillbaka ett dött barn för att jag tänder ljus om jag så tänder upp ett helt storpack. Jag hade mer än gärna gjort det i så fall. Hade köpt upp hela IKEAS ljusförråd om det krävts. Det hade vi alla gjort. Hade köpt hela Liljeholmens AB.

Jag vet att folk är olika, gör olika, vill hedra på olika sätt.
Jag är imponerad av folk som lättar sitt hjärta lite genom att delta i en gemenskap på det sättet som jag beskrivit ovan. Jag önskar att mitt hjärta blivit lite lättare också av såna handlingar. Men....

.....Jag är inte sån. Jag är för krass.
Själv är jag sån som läser alla nyheter jag kommer över, tittar och granskar varje bild. Suger information om tragiken som en svamp, för att liksom kanske förstå, men det gör man ju aldrig ändå. ......

Hur som helst så lider jag så oerhört med alla som drabbats. Hur kan det få gå så snett?
Tragiskt var ordet. Horribelt. Ofattbart.

(OBS!!! STARKA BILDER i länken, )