Ibland kan jag sakna EN bästa vän. Jag har många vänner, och jag har några få som jag ser som närmre vänner. Men det där med vänner, för mig har det ändrat sig också i och med att livet ändrar sig. När man är riktigt liten så har man en bästis, en kompis som man leker så där bra med, som har samma intressen och som skrattar åt samma saker. När man blir äldre är vännen kvar (förhoppningsvis) men man utvecklas lite åt olika håll, man är fortfarande tajta, men man kanske hamnar i sammanhang där man möter nya människor och hittar en annan själsfrände.
På så sätt har det varit genom hela livet, tycker jag. Vänner kommer, vänner försvinner aldrig (eller jo det kan väl hända) men man kan glida lite ifrån varann av olika anledningar.
Jag kan sakna en vänskap jag en gång hade, som bara rann ut i sanden på nåt sätt, vi blev för olika när vi valde olika vägar i livet. Och det är lite sorgligt. Men det är så det är. Jag tror att den personen känner likadant.
Sen är man ju på nåt sätt också vän med de man älskar. Och man älskar ju sina vänner. Kärlek och vänskap ligger ju nära varann. Men vänskap kan inte grundas på kärlek (där man har känslor för varann) och kärlek kan inte grundas på vänskap. Det är så jag ser det.
Sammanfattningsvis:
Jag är så tacksam för alla mina vänner!!! Genom livet har jag haft olika vänner, som i olika skeden varit lite närmre mig än övriga vänner. Men de har skiftat. Som livet gör. Hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar