Sigge: "Mamma, idag har jag kommit på ett ord på Q. Och det är ju inte så vanligt, precis."
"näe" svarar jag lite frågande.
"kula! såklart!" svarar bokstavskungen Sigge.
Oh ljuvliga barn, jag tror du knäcker den där nöten med bokstäverna snart.............men, men. vi behöver inte hasta, min son. Du har ju lång tid på dig.
onsdag 28 september 2011
inte riktigt svaret jag väntade mig.
Idag läser jag en bok på jobbet. För fyraåringar.
I boken står att någon är en "bandit". Jag frågar om de vet vad en bandit är för något.
En liten självsäker fyraåring räcker upp handen och säger att
"det är en sån som sätter i skosnören i skorna" med samma självsäkerhet som jag själv hävdar att jag är lite från vettet. Bombsäkert liksom.
Jag bara älskar den där självsäkerheten som barn besitter. Det är bara tragiskt att den avtar med åren.
I boken står att någon är en "bandit". Jag frågar om de vet vad en bandit är för något.
En liten självsäker fyraåring räcker upp handen och säger att
"det är en sån som sätter i skosnören i skorna" med samma självsäkerhet som jag själv hävdar att jag är lite från vettet. Bombsäkert liksom.
Jag bara älskar den där självsäkerheten som barn besitter. Det är bara tragiskt att den avtar med åren.
måndag 26 september 2011
Jo det var en sak.................
så sa Eltons förskollärare till mig idag.
Sen berättade hon att Elton och hon rullat ett barnvagnsdäck till varann inne på avdelningen (de har såna däck och rullar till barnen som ett lekmaterial.) . Sen fick Elton en plöstlig impuls att kasta iväg däcket och vips så landade det i pannan på en kompis som började blöda.
Det var absolut inte meningen, men "det går ju så fort när han får en impuls att göra sådär".
Jotack jag vet hur det är. Been there, done that, och hela kitet.
Hoppas det gick bra med hans kompis.
Barnvagnsdäck i pannan är ju inte vardagsmat precis.
Stackars liten..........
Så svårt det är att jobba med impulisivitet som ett problem. I många lägen är impulsivitet och spontatitet en positiv egenskap, men i vissa blir det inte så bra. Inte lätt att va liten.
Sen berättade hon att Elton och hon rullat ett barnvagnsdäck till varann inne på avdelningen (de har såna däck och rullar till barnen som ett lekmaterial.) . Sen fick Elton en plöstlig impuls att kasta iväg däcket och vips så landade det i pannan på en kompis som började blöda.
Det var absolut inte meningen, men "det går ju så fort när han får en impuls att göra sådär".
Jotack jag vet hur det är. Been there, done that, och hela kitet.
Hoppas det gick bra med hans kompis.
Barnvagnsdäck i pannan är ju inte vardagsmat precis.
Stackars liten..........
Så svårt det är att jobba med impulisivitet som ett problem. I många lägen är impulsivitet och spontatitet en positiv egenskap, men i vissa blir det inte så bra. Inte lätt att va liten.
fredag 23 september 2011
Härliga fyraåringar
Idag på jobbet förklarar en 4årig tjej för mig att
"man kan inte bli kär i alla på en gång, man får bli kär i en i taget. Annars vet man ju inte vem man ska pussa först"
Så klok.
"man kan inte bli kär i alla på en gång, man får bli kär i en i taget. Annars vet man ju inte vem man ska pussa först"
Så klok.
jag har förklaringen
Jag har kännt mig ovanligt förvirrad sista tiden. Smått halvdum, disträ och lite väck emellanåt. Häromdagen höll jag på att hälla ut en vattenkanna på jobbet i sophinken, jag gick för övrigt dit med trosorna ut-och-in också häromdagen.
Nu när jag kikade igenom senaste månadens bilder så hittade jag förklaringen:
Jag glömde fullständigt bort absorbtionsförmågan när jag skojade med Elton i bilen för ett tag sen.
Nu när jag kikade igenom senaste månadens bilder så hittade jag förklaringen:
Jag glömde fullständigt bort absorbtionsförmågan när jag skojade med Elton i bilen för ett tag sen.
Fotoutställningen på Kalmar Läns Museum
Har glömt påminna här i bloggen om att Kalmar Läns Museum nu ställer ut bilderna från projektet "som jag ser det". Där jag vann tredjepris i en av etapperna med bilden på Elton på kyrkogården.
Vid cafeet på fjärde våningen finns alla vinnaribilder förstorade, och även alla andra inskickade bidrag finns upphängda för fortsatt tävlan. Kul.
Inte allt för ofta man haft foton på utställning.
Vid cafeet på fjärde våningen finns alla vinnaribilder förstorade, och även alla andra inskickade bidrag finns upphängda för fortsatt tävlan. Kul.
Inte allt för ofta man haft foton på utställning.
torsdag 22 september 2011
Ett glas mjölk, tack.
Jag har läst ut en bok. Jo det är sant. Jag har hunnit med. Jag var varit så till den milda grad osocial på min nuvarande arbetsplats att jag suttit och läst på mina raster. Tills jag hittade Wordfeud. Då fastnade jag där istället. Också en osocial syssla. Väldigt märkligt att man kan känna sig glad över att ordet PLÅTA lyckas ge en 72 poäng i ett meningslöst men ack så fängslande tidsfördriv.
Åter till boken. Den handlar om trafficking och människohandel. Ofattbara grejer som man inte tror sker. Tyvärr är världen grymmmare än man vill tro. Boken handlar om Dorte som blir en mänsklig vara i ett sjukt samhälle.
Jag gillade faktiskt inte boken. Jag trodde jag skulle göra det, men den var tungläst, flummig och dryg.
Åter till boken. Den handlar om trafficking och människohandel. Ofattbara grejer som man inte tror sker. Tyvärr är världen grymmmare än man vill tro. Boken handlar om Dorte som blir en mänsklig vara i ett sjukt samhälle.
Jag gillade faktiskt inte boken. Jag trodde jag skulle göra det, men den var tungläst, flummig och dryg.
Rymdskrot
Jaha. I tidningen kan man läsa att det väntas falla ner rymdskrot imrogon.
Om jag nu klarade mig från dödliga rävattacker i skogen, så kan jag väl slå mig i backen (halvkul ordvist) på att jag ska råka illa ut nu.
Jag är en sån där person som liksom dras till ovanligheter. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om jag får en del av en satellit i huvudet imorgon. Det skulle liksom vara så mycket jag att få det.
So long kära läsare och tack för att ni kikat in i min blogg.
Bloggas det inte mer framöver så vet ni.
Det var jag som stod i vägen för skrotet.
Typiskt.
Om jag nu klarade mig från dödliga rävattacker i skogen, så kan jag väl slå mig i backen (halvkul ordvist) på att jag ska råka illa ut nu.
Jag är en sån där person som liksom dras till ovanligheter. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om jag får en del av en satellit i huvudet imorgon. Det skulle liksom vara så mycket jag att få det.
So long kära läsare och tack för att ni kikat in i min blogg.
Bloggas det inte mer framöver så vet ni.
Det var jag som stod i vägen för skrotet.
Typiskt.
Eländiga svamp
Det är höst nu. Min frys består till ca 50% av svamp, vilket är en ganska stor andel med tanke på att jag är den enda i familjen som äter svamp.Det är kantareller och trattkantareller, taggsvamp och Karljohansvamp, Smörsopp och allsköns bråte.
Till och med barnen har tröttnat på att plocka svamp nu, vilket de gillade först även om de inte åt den. Det var ju lite skattjakt över det hela tills de insåg att skatten var ungefär lika mycket värd som en dammtrasa.
Sist vi var i skogen ville Sigge sitta kvar i bilen på sista stället jag stannade för att plocka. Han ville dock ha bildörren öppen eftersom han ville kunna prata med mig och Elton som gick och plockade. Han var också rädd att vi skulle bli uppätna av en räv i skogen och då kändes det bäst för honom att liksom kunna spana efter eventuella rävar och lätt kunna varna oss för faran. Nu är det möjligen en överdriven rädsla min son har, det här med rävarna, men han är säkert väl medveten om att det första bevisade fallet av rävattack troligen skulle drabba just vår familj om det skedde. Han är så logisk min son, nämligen.
Som den adrenalinsökande männsika Elton nu är plockade han lite diverse svampar och slängde ner i svamppåsen, vilket jag tyckte var dumt. (Jag hade tydligt visat honom på vilken typ av svamp man fick plocka. )En svampförgiftning känns som det sista jag behöver. När jag förklarade att han inte fick plocka annat än trattisarna, med gula skaft, för att de andra kunde "vara farliga" tog han helt enkelt ett bett på nån form av skivling jag inte visste namnet på (såklart, när ska jag lära mig att inte använda ordet farlig för att försöka hindra honom från något?). Det var bara att gräva fram möjlig giftsvamp ur munnen på honom.....Sen plockade han några trattisar till innan han tröttnade på att han inte fick ägna sig åt några farligheter och så gick han helt sonika till bilen istället och började plocka pengar ur myntfacket.
När han ropade till mig "plocka pengar stället, mamma!" samtidigt som Sigge ropade "..men hur mycket svamp behöver du mamma, du har ju hela huset fullt, det är ju bara du som kan äta såna där " så slutade även jag plocka. Och så körde vi hem.
Så rensade vi eländet och man suckar ju lika mycket varje gång när man inser att det alltid är 17 ggr mer skräp i påsen än när man la ner svamparna. Det är så märkligt. Jag förvällde och torkade i strumpbyxor och av hänsyn till mina grannar hängde jag inte några strumpbyxor i söderfönstret, de ska inte behöva grunna på mitt hälsotillstånd så här tidigt i grannsämjan. Istället fick strumpbyxorna hänga på tork i vår lilla tvättstuga vilket möjligen resulterat i att alla vår rentvätt bär en svag doft av trattkantarell. Men vad gör man inte för att vara originell liksom? Det kunde förresten va en bra slogan om någon sköljmedelsmärke väljer just den doften. "Känn dig originell - skölj i trattkantarell". Nu tror jag även den chansen är rätt liten.
Nu är svamparna torkade, smulade och förvällda och frysta. Som sagt så kommer jag nog få leva på svampmackor och svampsoppor tills pensionen eller så. Hittade ett recept här som jag nog tänkte testa framöver.
Har ni läsare goda recept på svamprätter?
Välkomnas varmt, av både mig och min familj som gärna vill ha mer plats i frysen. Särskilt barnen som föredrar glass framför kantareller.
Man kanske kunde göra glass av svampen?
"Kantarell-sorbet, Fårticksparfait eller Champinjonmilkshake, någon"
Till och med barnen har tröttnat på att plocka svamp nu, vilket de gillade först även om de inte åt den. Det var ju lite skattjakt över det hela tills de insåg att skatten var ungefär lika mycket värd som en dammtrasa.
Sist vi var i skogen ville Sigge sitta kvar i bilen på sista stället jag stannade för att plocka. Han ville dock ha bildörren öppen eftersom han ville kunna prata med mig och Elton som gick och plockade. Han var också rädd att vi skulle bli uppätna av en räv i skogen och då kändes det bäst för honom att liksom kunna spana efter eventuella rävar och lätt kunna varna oss för faran. Nu är det möjligen en överdriven rädsla min son har, det här med rävarna, men han är säkert väl medveten om att det första bevisade fallet av rävattack troligen skulle drabba just vår familj om det skedde. Han är så logisk min son, nämligen.
Som den adrenalinsökande männsika Elton nu är plockade han lite diverse svampar och slängde ner i svamppåsen, vilket jag tyckte var dumt. (Jag hade tydligt visat honom på vilken typ av svamp man fick plocka. )En svampförgiftning känns som det sista jag behöver. När jag förklarade att han inte fick plocka annat än trattisarna, med gula skaft, för att de andra kunde "vara farliga" tog han helt enkelt ett bett på nån form av skivling jag inte visste namnet på (såklart, när ska jag lära mig att inte använda ordet farlig för att försöka hindra honom från något?). Det var bara att gräva fram möjlig giftsvamp ur munnen på honom.....Sen plockade han några trattisar till innan han tröttnade på att han inte fick ägna sig åt några farligheter och så gick han helt sonika till bilen istället och började plocka pengar ur myntfacket.
När han ropade till mig "plocka pengar stället, mamma!" samtidigt som Sigge ropade "..men hur mycket svamp behöver du mamma, du har ju hela huset fullt, det är ju bara du som kan äta såna där " så slutade även jag plocka. Och så körde vi hem.
Så rensade vi eländet och man suckar ju lika mycket varje gång när man inser att det alltid är 17 ggr mer skräp i påsen än när man la ner svamparna. Det är så märkligt. Jag förvällde och torkade i strumpbyxor och av hänsyn till mina grannar hängde jag inte några strumpbyxor i söderfönstret, de ska inte behöva grunna på mitt hälsotillstånd så här tidigt i grannsämjan. Istället fick strumpbyxorna hänga på tork i vår lilla tvättstuga vilket möjligen resulterat i att alla vår rentvätt bär en svag doft av trattkantarell. Men vad gör man inte för att vara originell liksom? Det kunde förresten va en bra slogan om någon sköljmedelsmärke väljer just den doften. "Känn dig originell - skölj i trattkantarell". Nu tror jag även den chansen är rätt liten.
Nu är svamparna torkade, smulade och förvällda och frysta. Som sagt så kommer jag nog få leva på svampmackor och svampsoppor tills pensionen eller så. Hittade ett recept här som jag nog tänkte testa framöver.
Har ni läsare goda recept på svamprätter?
Välkomnas varmt, av både mig och min familj som gärna vill ha mer plats i frysen. Särskilt barnen som föredrar glass framför kantareller.
Man kanske kunde göra glass av svampen?
"Kantarell-sorbet, Fårticksparfait eller Champinjonmilkshake, någon"
onsdag 21 september 2011
vardag
jaha.
September är här. Dagissjukdomarnas Mecka. Snorets startfålla, och vabbens grogrund. Den är här nu.
Vardagen.
Vardagsrutinerna har sin charm, men man måste avlösa dem med något emellanåt för att liksom inte fastna i apati. Just nu är det mycket jobba, jobba, handla, städa, jobba, hämta, lämna, äta och sova här hemma.
Det där att umgås med vänner och hitta på skojiga saker hinns inte så ofta med.
Tyvärr.
Jag känner ändå en glädje över att ha den här entoniga vardagen. Det är liksom lite familjelivs-stämpel över den. Det är mycket som händer innanför hemmets väggar just nu. Men det som händer är livet. Att sitta tillsammasns och äta kvällsmat, att ta på Elton pyjamas och prata om vad som hänt under dagen, att ligga uppe i Sigges våningssäng och läsa sagan om "Landet för Längesen".
Att gå in och pussa sina sovande barn godnatt, sätta klockan inför nästa dag och lägga sig bredvid sin man i rena lakan. Det är också en form av vardagslyx. Om inte klockan ringer allt för tidigt. Allt innan 6 är okej...
September är här. Dagissjukdomarnas Mecka. Snorets startfålla, och vabbens grogrund. Den är här nu.
Vardagen.
Vardagsrutinerna har sin charm, men man måste avlösa dem med något emellanåt för att liksom inte fastna i apati. Just nu är det mycket jobba, jobba, handla, städa, jobba, hämta, lämna, äta och sova här hemma.
Det där att umgås med vänner och hitta på skojiga saker hinns inte så ofta med.
Tyvärr.
Jag känner ändå en glädje över att ha den här entoniga vardagen. Det är liksom lite familjelivs-stämpel över den. Det är mycket som händer innanför hemmets väggar just nu. Men det som händer är livet. Att sitta tillsammasns och äta kvällsmat, att ta på Elton pyjamas och prata om vad som hänt under dagen, att ligga uppe i Sigges våningssäng och läsa sagan om "Landet för Längesen".
Att gå in och pussa sina sovande barn godnatt, sätta klockan inför nästa dag och lägga sig bredvid sin man i rena lakan. Det är också en form av vardagslyx. Om inte klockan ringer allt för tidigt. Allt innan 6 är okej...
måndag 19 september 2011
Höstjacka till Sigge
För ett tag sen köpte jag en fin skinnjacka till Sigge på Loppis-sidan på facebook. 60 kr fick jag ge. Toppenkanon. Kommer passa Sigge som en smäck:
Tömt strumpbyxorna på svamp
Nu har jag tömt mina nylonstrumpor på trattkantareller. För ett tag sen fyllde jag båda byxbenen med svamp.(Kanonbra sätt att torka svamp på. Tar nästan ingen plats, Torkar med luft runt om så man behöver inte hålla på att vända på svampen). Nu har de hängt och torkat sig torra som fnöske. Ska nu mortla dem till pulver. Världens godaste krydda, att krydda köttfärssås, lasagne och köttgrytor med.
Konsten att lura i folk svamp utan att de märker det.
Smaksättarsvamp.
Ett tips från mig till er, helt enkelt.
Fyll strumpbyxorna med svamp.
Ta bara av dem först!
Konsten att lura i folk svamp utan att de märker det.
Smaksättarsvamp.
Ett tips från mig till er, helt enkelt.
Fyll strumpbyxorna med svamp.
Ta bara av dem först!
söndag 18 september 2011
Bloggparanoia
Det bloggas illa här.
Bristfälligt.
Sporadiskt.
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har bloggtorka, ibland präntar jag ner ett inlägg i huvudet men det hamnar aldrig här på print. Ibland drabbas jag av blogg-paranoia. Vet att det är så många som läser som inte ger sig tillkänna, som ändå tycker och tänker och har åsikter och synpunkter. Tänker att allt man skriver kan vändas mot en. Ni andra bloggare som läser här, har ni också bloggparanoia ibland?
Andra dagar tänker jag att jag skiter i vilket, jag bloggar väl om vad jag vill, skriver väl vad jag tycker. Låter folk bli förbannade och irriterade. Idag är inte en sån dag.
Ibland tycker jag att min blogg är den tristaste bloggen ever. Idag är en sån dag. Jag orkar inte göra nåt åt det. Imorgon är dock en annan dag. Möjligen blir min blogg något roligare då. Vi kan ju alltid hoppas.
Bristfälligt.
Sporadiskt.
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag har bloggtorka, ibland präntar jag ner ett inlägg i huvudet men det hamnar aldrig här på print. Ibland drabbas jag av blogg-paranoia. Vet att det är så många som läser som inte ger sig tillkänna, som ändå tycker och tänker och har åsikter och synpunkter. Tänker att allt man skriver kan vändas mot en. Ni andra bloggare som läser här, har ni också bloggparanoia ibland?
Andra dagar tänker jag att jag skiter i vilket, jag bloggar väl om vad jag vill, skriver väl vad jag tycker. Låter folk bli förbannade och irriterade. Idag är inte en sån dag.
Ibland tycker jag att min blogg är den tristaste bloggen ever. Idag är en sån dag. Jag orkar inte göra nåt åt det. Imorgon är dock en annan dag. Möjligen blir min blogg något roligare då. Vi kan ju alltid hoppas.
lördag 17 september 2011
Dagen börjar med memory
tisdag 13 september 2011
kan nån gräva fram mina bihålor?
En förkylning har slagit till i Tajkonfamiljen. I fredags morse vaknade Sigge och skrek rätt ut "ge mig vatten, jag kan inte andas" . Det är ett rätt jobbigt uppvaknande, både för honom och för en annan.
Höstens första vab-dag var här. Sigge och jag var hemma och han blev bättre, även om den efterföljande helgen gick i hostans, snörvlets och rosslets tecken.
Men så igår slog den till på mig. Trycket över bihålorna kom smygande och snoret började produceras långt där inne. På kvällen gick jag och la mig och tänkte att det nog skulle bli bättre idag.
Men istället för att strö grus i mina ögon murade John Blund igen hela jäkla bihålesystemet kan jag säga.
Jag har låtit som en snorklare idag, men utan cyklop och snorkel då.
Jag fick tipset om saltlösning av min kollega. Det ska jag testa nu, jag har även vrålätit salta kringlor, men troligen behövs annan form av saltlösning än så. Så jag ska typ ställa mig på händer eller nåt och hälla näsan full av koksalt.
Jag ska också sätta på bastun nu och hoppa in en stund och chocka kroppen lite.
Hade jag druckit whiskey hade jag tagit en stor en, eller kanske snarare inhalerat skiten, men nu dricker jag ju inte det, så de dyra dropparna får allt mannen behålla för sig själv.
Tredje alternativet får bli att hyra en bilningsmaskin och försöka bila loss skiten.
Fjärde att amputera bihålorna.
Kan man det?
Finns det i så fall protes att skaffa sig, eller kan man inte ha protes för ett hålrum?
Spännande tankenöt, onekligen.
HELT-JÄ*LA-VÄCK-I_HUVET-AV-ALLT-SNOR-TANKAR......
Höstens första vab-dag var här. Sigge och jag var hemma och han blev bättre, även om den efterföljande helgen gick i hostans, snörvlets och rosslets tecken.
Men så igår slog den till på mig. Trycket över bihålorna kom smygande och snoret började produceras långt där inne. På kvällen gick jag och la mig och tänkte att det nog skulle bli bättre idag.
Men istället för att strö grus i mina ögon murade John Blund igen hela jäkla bihålesystemet kan jag säga.
Jag har låtit som en snorklare idag, men utan cyklop och snorkel då.
Jag fick tipset om saltlösning av min kollega. Det ska jag testa nu, jag har även vrålätit salta kringlor, men troligen behövs annan form av saltlösning än så. Så jag ska typ ställa mig på händer eller nåt och hälla näsan full av koksalt.
Jag ska också sätta på bastun nu och hoppa in en stund och chocka kroppen lite.
Hade jag druckit whiskey hade jag tagit en stor en, eller kanske snarare inhalerat skiten, men nu dricker jag ju inte det, så de dyra dropparna får allt mannen behålla för sig själv.
Tredje alternativet får bli att hyra en bilningsmaskin och försöka bila loss skiten.
Fjärde att amputera bihålorna.
Kan man det?
Finns det i så fall protes att skaffa sig, eller kan man inte ha protes för ett hålrum?
Spännande tankenöt, onekligen.
HELT-JÄ*LA-VÄCK-I_HUVET-AV-ALLT-SNOR-TANKAR......
Typiskt!
I söndags, när jag tänkte mig lite sovmorgon drog en form av variant av tredje världskriget igång 5.45. Det började med att båda barnen vaknade samtidigt, eller snarare att en av dem väckte den andre och efter bara en minut av öppna ögonlock drog ett syskongräl igång. De bråkade om vem som skulle få ligga närmast mig i sängen.
Ibland är det jobbigt att va populär, så jag försökte helt enkelt minska min populäritet och sa att "stopp och belägg, ingen får ligga i vår säng nu, ni får se på tv i vardagsrummet. Sätt er i varsin soffa" ( för att minska risken för fler gräl) . På med tv'n och tillbaka till den härliga sängen. För att liksom hoppas få njuta och slappa ett par minuter till. Innan jag ens hunnit dra på mig täcket hörs ett illvrål.
Det var bara elton som fastnat med handen i tv-bänken.
Med andra ord bara att inse att jag dragit en nitlott som valt att sova på lördagen. Upp och medla! Sköna söndag välkommen, liksom.
Idag är det tisdag och klockan är kvart i sju. Jag ska åka till jobbet strax. Jag kommer behöva väcka barnen. Ingen endaste har vaknat, ingen har fastnat i tv-bänken och ingen har grälat med den andre.
Är det inte typiskt?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ibland är det jobbigt att va populär, så jag försökte helt enkelt minska min populäritet och sa att "stopp och belägg, ingen får ligga i vår säng nu, ni får se på tv i vardagsrummet. Sätt er i varsin soffa" ( för att minska risken för fler gräl) . På med tv'n och tillbaka till den härliga sängen. För att liksom hoppas få njuta och slappa ett par minuter till. Innan jag ens hunnit dra på mig täcket hörs ett illvrål.
Det var bara elton som fastnat med handen i tv-bänken.
Med andra ord bara att inse att jag dragit en nitlott som valt att sova på lördagen. Upp och medla! Sköna söndag välkommen, liksom.
Idag är det tisdag och klockan är kvart i sju. Jag ska åka till jobbet strax. Jag kommer behöva väcka barnen. Ingen endaste har vaknat, ingen har fastnat i tv-bänken och ingen har grälat med den andre.
Är det inte typiskt?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Hossmo Kyrkväg,Ljungbyholm,Sverige
måndag 12 september 2011
Min man - en sann hjälte!
Han befriade Kalmarsund från två monster igår. Oddset för att jag ska bada stiger trots att gäddbeståndet minskat något.
Jag såg deras tänder, nämligen.
Sigge däremot tyckte de var så snygga så att det var synd att morfar ville rensa och äta upp dem.
Han ville att vi skulle spika upp dem på en bräda och ha dem som prydnad på väggen.
Den dagen detta eventuellt skulle ske blir jag hellre hemlös!
Jag såg deras tänder, nämligen.
Sigge däremot tyckte de var så snygga så att det var synd att morfar ville rensa och äta upp dem.
Han ville att vi skulle spika upp dem på en bräda och ha dem som prydnad på väggen.
Den dagen detta eventuellt skulle ske blir jag hellre hemlös!
lördag 10 september 2011
Måttligt less, eller snarare förolämpad
Skulle hämta ut ett paket på macken idag. Hade inget leg, vilket det stod i sm:et att man skulle ha. Blinkade lite fint med ögonen och frågade om det gick ändå.
Tyckte först att farbrors var snäll som sa att det nog skulle gå för sig, tills han bad mig rabbla upp mitt personnummer och jag börjar säga "7612..." och han upprepar samtidigt som han knappar in på datorn :"4612...,"
Då tyckte jag att han var allt annat än bussig......
Gubbe!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Tyckte först att farbrors var snäll som sa att det nog skulle gå för sig, tills han bad mig rabbla upp mitt personnummer och jag börjar säga "7612..." och han upprepar samtidigt som han knappar in på datorn :"4612...,"
Då tyckte jag att han var allt annat än bussig......
Gubbe!!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 7 september 2011
Vinnaren av biljetter....
....till Siv sover vilse:
Malin R.
Grattis
- Posted using BlogPress from my iPhone
Malin R.
Grattis
- Posted using BlogPress from my iPhone
Så kloka sanningar
På jobbet delar jag numera tillvaron med barn som ska eller har fyllt 4 år i år. En härlig ålder. Upptäckarålder, nyfikenålder, spring-i-benen-ålder.
Häromdagen hjälpte jag en liten juvel på toaletten, påminner om att spola efter sig, tvätta sig osv.
4-åringen tittar på mig, på toan, på spolknappen och så på mig igen.
Utbrister:
"den här toan har spolat bort många bajsar"
Så kloka kunskaper, vilka insikter, vilka härliga sätt att böja substantiv vi vuxna sällan böjer.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Häromdagen hjälpte jag en liten juvel på toaletten, påminner om att spola efter sig, tvätta sig osv.
4-åringen tittar på mig, på toan, på spolknappen och så på mig igen.
Utbrister:
"den här toan har spolat bort många bajsar"
Så kloka kunskaper, vilka insikter, vilka härliga sätt att böja substantiv vi vuxna sällan böjer.
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 3 september 2011
?
torsdag 1 september 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)