Jaha. I tidningen kan man läsa att det väntas falla ner rymdskrot imrogon.
Om jag nu klarade mig från dödliga rävattacker i skogen, så kan jag väl slå mig i backen (halvkul ordvist) på att jag ska råka illa ut nu.
Jag är en sån där person som liksom dras till ovanligheter. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om jag får en del av en satellit i huvudet imorgon. Det skulle liksom vara så mycket jag att få det.
So long kära läsare och tack för att ni kikat in i min blogg.
Bloggas det inte mer framöver så vet ni.
Det var jag som stod i vägen för skrotet.
Typiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar