Jag är usel på texter. Det var svårt att komma på en sång jag kan helt och hållet utantill. jo barnvisor, förstås, men de räknas inte riktigt, tycker jag.
Men så kom jag på det:
De sångerna man stod och sjöng som barn, med hopprep i handen som microfon och spegeln som bekräftande publik. De sitter där, i ryggmärgen. Jag ger er:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar