igår kväll var jag på föräldramöte på Sigges dagis (ja, jag säger dagis ibland fast jag är förskollärare...... jag vet att många anser att man MÅSTE säga förskola, men för mig är det ok att säga dagis, så här till vardags.... jag tror som sagt inte att de som propsar på att det måste heta förskola kallar fritids för fritidshemmet eller städerskorna på "förskolan för lokalvårdare")
Då kom pedagogen i mig fram..
Sigge har underbara lärare på sin avdelning. Detta är absolut ingen kritik mot dem.....
Men först var det film-visning. ungefär en halvtimme... underbar film på barnen i lek-miljö, samlings-stund och mat-situationen.....
Sigge är ju rätt lik mig tror jag, hur dan jag var som liten. Leker gärna själv, drar sig undan om det blir stimmigt, tittar gärna på ett tag först osv....
På filmen igår var det en lång filmsekvens när alla barnen lekte i snön.. tio barn lekte i en jättestor snöhög, två flickor lekte med snön i ett träd. Och Sigge gick emellan dessa grupper av barn och tittade på...
Sigge fick max 30 sekunders filmning.. och dessutom säger en av förskollärarna på föräldramötet till mig igår:
"ja Sigge syns ju inte så mycket för han bara gick ju emellan hela tiden, han gjorde inget direkt".
Det var då de där pedagogiska tankarna och frågorna kom i fru Olins huvud:
- vadå bara gick emellan? det är väl också värt att filma? tyvärr är det ofta så tycker jag att man som pedagog (jag själv också kan hamna i den fällan) bara filmar och dokumenterar de barn som är aktiva och tar för sig, och inte tycker att passitivitet är värt att filma
-kan inte passitivitet vara givande? kan man inte lära sig något av att gå emellan och iaktta andra barn som leker?
Vem säger att de barn som hörs mest och som leker vildast är de som får ut mest av snö-leken och som därför borde filmas??
- vadå "gjorde inget direkt" ... ?? Vad vet hon vad Sigge gjorde, frågade hon honom? Jag såg honom i bakgrunden av filmen att han stod och stampade i snön med sin känga, som för att testa "snödjupet" på olika ställen i snön.....
om nån hade frågat honom då, vad han gjorde, så hade de säkert fått ett svar...................
Lite senare på filmen är det samling.. Alla barnen vill ligga under filten när de leker "gubben/gumman i lådan" - utom Sigge...
- då säger samma pedagog till mig: - "ja, Sigge han ville inte..."
Nej, han ville inte. men får han ut mindre av leken än de barn som ligger under filten då???
Jag tycker verkligen det är positivt med pedagogisk dokumentation i form av foton eller film... Men man måste tänka på att ingen dokumentation är helt objektiv... allt präglas av vad den som håller i kameran väljer att filma eller dokumentera.. Ofta tycker jag man märker (och jag har själv gjort misstaget!!!!) att man bara vill dokumentera aktivitiet och lyckanden,,, passitivitet och misslyckanden är inget att föreviga..
Men om man inte dokumenterar ett misslyckande, tex någon som misslyckas med att klä på sig sin overall själv,, då får man ju inte samma grund att stå på den dagen man ska dokumetera det lilla barnet som faktisk lyckas!!
och fram för att dokumentera och uppmärksamma alla de barn som är passiva och tittar på...... jag tror inte att de automatiskt får ut mindre av en aktivitet- de bara lär på ett annat sätt! de tänker först och handlar sen, till skillnad från de barn som kastar sig över nya utmaningar och först senare i lugn och ro börjar tänka efter vad som hände............
oj vad långt och flummigt det här inlägget blev, hoppas ni fattar vad jag menar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar