Tajkonmorgon

Gårdagsmorgonen var en riktig tajkonmorgon.
Började med att vakna lite för sent. Hade satt klockan en kvart senare än jag borde, min tröga hjärna önsketänkte att jag började kvart över sju istället för sju.
Mannen var redan på jobb och hade inte varit hemma på natten.
Så det var snabba ryck när jag insåg mitt misstag.
In i badrummet. Svish svosh - försöka piffa upp sig trots att man såg ut som ett skåp. ungefär som att ytfernissa ett gammalt vrak på Atlantens botten, men ändå....

Sen på med kläder på en illtjutande Elton. Han ville inte! Absolut inte kläs på. Tyckte kissig blöja dög gott och väl. Det tyckte inte hans mamma.
Sen till det tunga artilleriet, det riktigt tuffa projektet. Mission impossible om man säger så. Väcka Siggge.
Sigge sov som en björn i idé. Jag har hört att björnhonor inte ens vaknar när de föder sina ungar, att de liksom bara vaknar och så har de en och annan björnunge bredvid sig.
Ungefär så hårt sov Sigge.

Det var liksom till att klä på, tvätta, kissa honom sovandes.
Sen ner till bilen. Tvingade Sigge att gå själv. En sovande björnhona går i LUS-TEMPO!
Klockan var way too much.
Inlandsisen hade dragit in över min bil. Jag skrapade järnet med den lilla jobbiga isskrapan och svor som sällan förr över att jag inga vantar hade på mig.
Sen körde vi mot förskolan.
Gjorde misstaget att spola spolarvätska på rutan.
i -17 grader bör man inte göra det när man kör, om man inte har frätande stark spolarvätska vill säga. Det hade inte jag.
Hela skiten frös.
Fick stanna och skrapa igen, med samma ynkliga isskrapa och utan vantar.

Under tiden har Sigge Funderare suttit och knepat ihop sådär hundra nätta frågor att bombardera sin mamma med i ett rasande tempo. För nu hade minsann någon väckt den björn som sov.

" Varför blev det is mamma?"
" Är det sån is som kallas frost?
"Varför heter det frost"
"Vad är det i frost?"
"Är frost is?"
"Varför är det kallt på vintern?"
"Varför har vi ingen vindrutetorkare bak på bilen?
"Varför har inte alla bilar vindrutetorkare bak på bilen?"

Och sådär hundra frågor till....
Nånstans mitt i höjde jag rösten lite och var inte sådär pedagogisk och tålmodig som man kan önska att man vore 24/7 utan bad honom helt sonika att dämpa sig lite med frågandet. Då började han gråta. Sen var det kört.

Efter en lämning som kunde varit bättre kom jag till jobbet några minuter för sent, möttes av min kollega som kallade dagen för "god morgon" på klingande glad svenska med lite härlig lycklig finsk brytning.

jag vet i 17 om jag höll med.