jag och min vanliga klumpighet!

jag lyckas med de mest knasiga saker.

igår kväll var Lenny ute med sitt jobb, spelade golf, käkade och tog nån öl.

Jag lägger Sigge och ger honom hostmedicin. Astma-Hostan från helvetet anfaller kl 23.30.. jag ringer Lenny och säger att vi får förbereda oss på en helvetesnatt till och att han får förbereda sig på att vabba.

Lenny kommer hem någon timme senare. Jag säger att jag ska lägga mig uppe i loft-rummet för att få sova ostört eftersom jag ska jobba. Tar min kudde och väckarklockan och går nerför halvtrappan som leder till vårt tv-rum (där lofttrappan upp till loftet är.)

i trappan glömmer jag nästan att släcka golvlampan som jag tänt för Sigges skull och sträcker mig för att nå lampknappen. vrider foten på nåt konstigt sätt så att min högra stortå dras "mot-träs" ( ja ni fattar typ mot-urs) mot en olackad gammal kvartsstav-list i trappan.

DUNDER-SPETAN går till attack och det svider till så sa*an i tån. går ändå upp och försöker sova, men det liksom spränger i tån, jag tänder lampan för att se bättre och ser en centimeterlång flisa sticka fram ur tån . Den har gått in i från kanten av stortånageln och sen in under nageln. tar tag och försöker dra ut den. men den går av.

försöker sova, men det går bara inte, gör skitont i min tå...

går ner till Lenny, ber om hjälp med pincett och förstoringsglas. han tror mig först inte och säger att det inte finns någon speta kvar, men jag är säker. och efter en liten stunds gröpande med pincetten typ in under stortånageln (aj) får Lenny tag på DUNDERSPETAN.

Han drar ut en centimeterlång tjock träflisa som suttit under min nagel...

AJAJ

Men det kändes direkt bättre faktiskt, det slutade spänna i tån och övergick i ett överkomligt dunkande...somnade trött om..

Varför blir jag inte förvånad? såna här knasiga saker händer ju alltid mig?