Sigges status

Sigge skrevs ut från BHV igår. 5,5 år! Shit vart tog den tiden vägen?Sista ordinarie besöket. Elton var med och försökte ta över hela showen i vanlig ordning.
Hur som helst:
Längd:110cm
Vikt: 16,5 kg.
Vaccination: tagen utan så mycket som en blinkning.
Min stora fina kille.
Däremot ett besök igen till läkaren pga att han drar stock varje natt så hela huset skälver.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Så ljuvliga raggningsrepliker

...man får höra på jobbet. Idag diskuterade barnen runt bordet bröllop och giftemål. En liten kille vänder sig till tjejen intill och säger:

"jag ska bli brandman när jag blir stor, du kanske kan bli en brandmansfru?"

Kanske skulle funka på krogen också om några år;)

Jag har försökt att redigera adressen.

Men lyckas inte från min mobil.
Irriterande. Men, men, vill ni kika så finns ju adressen ute i högerspalten här ändå.


- Posted using BlogPress from my iPhone

har uppdaterat min fotoblogg med lite nya foton

www.mamamtajkonfotar.blogspot.com

jag har fått receptet på soppan

Fiskosppan som var så väldigt god.
Tack Siv!

CARINAS FISKSOPPA

2 paket kolja eller torsk à 400 g

1 gul lök

2-3 vitlöksklyftor

1 påse saffran (0,5g)

3 dl vatten

3 dl vispgrädde

2 burkar tomatsoppa

½ dl finskuren dill

500 g oskalade räkor

Tina fisken så att den går att skära i tärningar.

Finhacka löken.

Fräs margarin, lök, pressad vitlök och saffran, utan att det tar färg. Späd med vatten och grädde.

Koka upp, tillsätt fisken. Låt sjuda 5-10 minuter tills fisken är färdig.

Häll i tomatsoppan och koka upp. Blanda sist i dill och skalade räkor.

Häromdagens bästa konversation

På jobbet läser jag en bok för fyraåringarna. I boken står det om nån som vill ha en tax.
Jag frågar barnen om de vet vad tax är för något.
En flicka räcker upp handen och säger självsäkert:

"en tax är en liten hund som skäller hela tiden"

Dagens bästa konversation

Sigge:
"kan vi mysa med lite glugg ikväll mamma? "

Jag har introducerat glögg för Sigge.

En sväng till akuten

Idag hade jag varit på jobbet i två timmar när telefonen ringer. Det är från Eltons avdelning. Han har klättrat upp på spisen inne på avdelningen och ramlat ner. I fallet har han slagit pannan i ett skåpshörn. Han är lite låg och lite olik sig (dvs lite närgången, kelig och hängig).
Jag hämtar honom. Ringer 1177 för lite info om både själva fallet men också om det lilla jacket i pannan, om det är något man behöver tejpa eller så.
De ber mig åka till akuten för att närmre undersöka honom.
Så vi kör dit.

Det är drygt på akuten. Det tar tid och Elton somnar i vagnen. Han vaknar till och är lite hängig och trött. Vill mest gosa i knäet och ligga i soffan i väntrummet och gosa med Heffa. (inte likt honom).
Under tiden vi väntar kommer polisen in två ggr med två olika kraftigt berusade människor. Det stinker alkohol lång väg. Den ene av dem har dessutom uppkavlade byxor och badtofflor på sig. Sorgligt.

Läkaren kommer och undersöker Elton. Troligen har han en lätt hjärnskakning. Jacket i pannan behövs inte tejpas, men de tycker först vi ska stanna till nästa dag. För observation. Jag vill hellre observera honom hemma, i hans vanliga miljö, och lovar att åka raka vägen in om han blir mer trött, hängig eller påverkad.

Så vi fick lov att faktiskt åka hem. Skönt. Här hemma har det först varit lite hängigt, men framåt eftermiddagen/kvällen nu fullt ös. Nu sover han och jag ska gå in och se så att det går att väcka honom om en stund. Inatt får han sova i vår säng och jag tror jag sätter klockan ett par gånger och ser till att han vaknar som han ska.

Men när ska han sluta med sina konster?
När ska han skaffa sig lite självbevarelsedrift?

Tajkonfamiljen ute på vift

Den gamla skrindan från 70talet som jag själv åkte i kopplas bakom Sigges elbil och så bär det av när Tajkonfamiljen går ut på promenad. Just under denna åkturen ramlade bara Elton ur skrindan en enda gång .
När han adrenalinstinn försökte resa sig i skrindan och Sigge mycket retsamt gasade till lite extra.

jo men så att, varför va som alla andra...

Förvirrad värre

Häromdagen lyckades jag med konsten att backa på min egen soptunna. Lenny hade dragit fram den till gatan och ställt den snett bakom min bil på gatan för att det skulle vara soptömning dagen efter. Jag går ut på kvällen,, sätter mig och lägger i backen och gasar på. Inser efter ett tag att jag liksom föser soptunnan bakom bilen. Kör fram och svänger runtom tunnan istället. Tänker att ja,ja jag får rätta till den sen. Kör efter pizza och glömmer återigen bort soptunnan när jag kommer hem. Vi äter och jag berättar om att vi måste ut och rätta till tunnan.
Lenny går ut för att göra detta, och ser att jag liksom spårat upp en fåra i stenmjölet på min uppfart.
Jag tycker jag var väldigt skicklig som backade så långsamt så att jag inte välte tunnan.
Lite duktig kan man allt va, mitt i allt klanteri.

Det är heller inte länge sen jag lämnade Elton, letade igenom hans plats efter en napp. Bad personalen kolla om de hade nån extranapp till honom där.Lämnar Elton och säger att jag får komma upp på förmiddagsrasten med en extranapp (köra hem och hämta, tur man bor så nära numera) Gick ut och vände upp och ner på bilen för att leta efter nappen där (visste ju att han i alla fall haft en i munnen när jag satte in honom).

Kör till mitt eget jobb, går in på grannavdelningen och lämnar Sigge. Går mot mitt jobb och klär av mig jackan.
 Känner nåt knöligt innanför tröjan. Då har väl Elton stoppat nappen ner i min bh, när jag lyft ut honom!
Så jag har engagerat förskolepersonalen i letandet efter extranapp, med en extra tutte i bh:n (fyndigt va)

Samma dag gick jag dessutom hem från jobbet iförd blå plasttossor.

Snälla finns det nån hjälp mot förvirring?

Typiskt min son

Lenny gick på Sigges utvecklingssamtal på förskolan igår. Personalen berättade att de ställt lite frågor till barnen. En av frågorna var ifall barnen saknade något nu efter flytten till nya förskolan.
Sigge hade svarat att han saknade....

"självlysande hundkoppel!"

jo men så att.....

Redigerar lite foton

Har suttit och fixat lite bilder på ett brudpar jag fotograferade i helgen som gick.

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

När man är lycklig har jag inte samma behov av musiken som när man är olycklig. Så funkar jag. Jag är snarare sån att när jag är lycklig så dansar jag loss till musik. Jag minns när Elton var sådär 1,5 år och vi bodde i lägenheten. Då dansade vi många gånger till de här låtarna. Möjligen så pass att alla albaner som såg oss tappade hakan eller nåt:

Tror vi är hemsökta av Poltegeist

Möjligen heter han Elton.

Musikbloggen dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

Musikbloggen är inte bortglömd, den har bara legat på is.
Musik jag lyssna på när jag är arg. Jag är ganska sällan arg av mig. Alltså riktigt arg. Och jag vet inte om det finns nån särskild musik att lyssna på när man är arg. En låt som jag tänker passar bra är ju denna, för övrigt tycker jag att det är synd att artisten inte längre verkar producera musik:

Retar mig lite på den här bloggen

Jag retar mig lite på min blogg ibland. Den är så jävla glättig. Livet är inte alltid så glättigt. Men bloggparanoian gör att bloggen är jäkligt falsk ibland.
Livet är inte alltid så jävla enkelt, men internet är jäkligt stort och som jag skrev i ett inlägg tidigare så finns det alltför många ögon som sitter fast i människor med alltför stor bitterhet i sitt sinne. Med alltför mycket energi att lägga fokus på andra människors sätt att vara och tackla saker.

Jag bloggar illa här. Det blir sporadiskt. Och som sagt förbannat glättigt. Det finns en anledning.

Summan av all energi är konstant på nåt sätt.
Bloggparanoian gör sitt till.
Det finns andra ventilationssystem också.

Tankar med en vän över en kopp te

Ikväll kom kära Minna hit och vi satt och snackade, drack te och bara slappade. Härligt tycker jag. Att bara va. Att ha vänner som man faktiskt bara kan va sig själv med.
Hur som helst diskuterade vi det här fenomenet med att folk så ofta måste bry sig så mycket om alla andra. Lägga sig i och ha synpunkter om saker som man inte har en aning om. Det är märkligt.
Tänk vad livet skulle va lättare och vänligare om alla bara koncentrerade sig på sitt eget liv och accepterade alla andras.

Sen diskuterade vi också det här med "tajkonlivet". I en småbarnsfamilj är det galet uppochnedvänt ibland. I alla familjer. Men det är inte alla som kan stå för det.
Jag tror att om man bjuder på sig själv och sina misstag, dilemman och bekymmer så vinner man mycket.
Jag lånar en så rolig bild som Minna hade lagt upp på sin fbsida, om just det här:

Rosa Mjölk och Korv på Spagetti

Mina barn fick en dipp i mjölkpopulariteten för nån vecka sen.
Helt plötsligt ville de inte gärna dricka mjölk igen. Jag tycker mjölk är bra och vill gärna att de dricker mjölk till kvällsmaten.
När Sigge tittade på Charlie och Lola så kom jag på det. Knepet jag kört nån gång förut.
Lola dricker ju rosa mjölk!

Vips så trollade vi med mjölk och nån droppe karamellfärg och så hade vi också rosa mjölk att servera till kvällsmaten.
Dessutom hittade vi ett roligt tips på en annan blogg:

Korv på Spagetti.

Har lärt många poäng nu i konsten att få barn att äta

Hade kunnat tjäna en hacka

I veckan handlade jag På LIDL. Kan säga att LIDL har fångat mig med sitt grekiska sortiment. Jag är fast i vinbladsdolmarna, grekyoghurtens och den bästa tzatsikin ever´s butik. Jag handlar inte allt där, men faktiskt ganska ofta. Sällan trängsel eller långa köer där heller. Dessutom har de riktigt god valnötsglass där.

I alla fall. Barnen och jag var där i veckan. Hade ingen femma eller tia så jag var tvungen att sätta Elton i barnvagnen, vilket är ett litet helvete i sig. Eftersom han hatar barnvagn. Alternativet att låta honom härja fritt i butiken var sämre så det var inte mycket att fundera kring. Sigge fick dra kundkorgen, så var han också nöjd.
Väl framme i kassan efter diverse omkullrivningar och tjat om glass och godis så ser jag en skylt som det står "SAFFRAN 17.90" på. Tänker att jag faktiskt ska komma på att köpa ett par paket så att jag har hemma tills det blir dags för lussebak. (eller min goda goda soppa med saffran i).

Kassörskan är en utländsk kille med en skylt på bröset. "ny på jobbet", står det.
Jag säger "2 paket saffran också".
Han titttar på mig med typ uttrycket " que????"
Jag pekar på skylten och upprepar min fras.

Han ger mig två tandkrämstuber!!!!

Jag suckar typ och skakar på huvudet och tänker att lussebullarna hade smakat jäkligt märkligt med PEPSODENT i. Ser två kartonger med SANTA MARIA SAFFRAN framför kassaapparaten. Pekar på dem och säger. "såna, två paket såna,  saffran".

Han tar två askar och försöker dra dem i scannern. 2 PAKET MED 100 PÅSAR I VARJE ASK!

Det går inte. Då försöker han slå in dem manuellt.
Fatta 200 påsar saffran istället för 2 för 36:-

Jag tänker att är han så dum så säger jag inget. Jag kan ju fan sälja saffran på torget eller nåt. Dessutom försöker Elton typ klättra upp på rullbandet eller nåt och Sigge står och tjatar om att få packa varorna, så det verkar inte så konsigt att jag är ofokuserad på vad han gör, snarare väldigt naturligt.

Då kommer hans kollega och bara "nej nej nej, du måste ta ut två påsar och slå in i scannern"
Så då blev det så.

Där rök min karriär som saffranssförsäljare.

Fotoshoot

Hade en fotoshoot förra helgen med fina Julia, ponnyn Siri och mamma Therese.
Kika in

Dagens ljug

Sigge fortsätter att berätta häpnadsväckande historier på förskolan för sina fröknar.
Så detaljrika så han verkar tro på dem själv.
Dagens ljug:

"När vi hade vår hund, Samba, så var vi i skogen med henne och träffade på en liten björn. En jägare ville skjuta björnen, men träffade vår hund istället. Så hon fick ligga tio dagar och tio nätter på sjukhus. Sen dog hon"

Jo men , vad ska de tro om oss likosm.
Den där familjen där ungarna suttar på vassa knivar, nu har de tydligen fått hunden skjuten också.

Tur jag jobbar i huset så jag snabbt kan dementera alla rykten. Eller nåt.

Han fabulerar så in i vassen

Sigge har sån otrolig fantasi för tillfället. Ibland har han själv svårt att skilja på vad som är önskan, dröm, lögn eller verklighet.

För ett tag sen kom han hem och berättade att en kompis i hans grupp låg sjukhus. "för hon hade minsann blivit stångad av en tjur. Den hade kommit bakifrån och hon hade inte sett den och tjurens jättevassa horn hade gjort stora sår, så nu ligger hon på sjukhus"

Han var så övertygande, min son att jag först började fundera på om jag sett den stackars flickan på gården under dagen. Det kunde jag inte minnas att jag gjort.
Dagen efter var jag tvungen att fråga personalen om detta verkligen stämde.

De tittade bara på mig. Sanningshalten var liksom noll.


Igår när jag hämtade Sigge berättade lärare att han mycket trovärdigt berättat att "Elton tagit en stege, klättrat upp på vinden, tagit fram de vassa knivarna och suttat på dem. Och sen ramlat ner"

Men snälla. Vad blir nästa grej?
Och kan man liksom Säga ifrån om det här, eller ska man bara låta det va.
Känns svårt att ifrågasätta eftersom det inte känns som att han ljuger.

Snarare som om fantasin skenar iväg lite väl mycket.
Hoppas inte vi har en äkta mytoman i familjen.

En uttalad skräck för bävrar är säkert inte så vanlig

När Sigge, Elton och jag för ett tag sedan åkte till Nybro på utflykt visade han sin nya rädsla för ÄLGAR och IGELKOTTAR tydligt.
Efter att BJÖRN-skräcken lagt sig så smög sig oron över ÄLGAR på lagom till ÄLGJAKTEN då det var mycket prat om just älgar. Var IGELKOTTSskräcken kom ifrån vet jag faktiskt inte. Men den var inte desto mindre jobbig för Sigge.
Han var så till den milda grad rädd för ÄLGAR och IGELKOTTAR att han inte vågade gå många meter ifrån mig i skogen. Trots att jag lovade honom heligt att inget exemplar av ovan nämnda arter skulle anfalla honom.
Nu har nog skräcken för dessa djur lagt sig något.
Han pratar inte så mycket om just de arterna längre. Men så häromdagen så säger han helt plötsligt:

"mamma vet du att det finns ett till farligt djur i skogen?"
jag svarar "nä, vilket tänker du på?"
"BÄVERN, mamma! De är skit-läskiga!"
"jaså,?" svarar jag lite frågande...(börjar fundera lite på var han kan ha fått detta ifrån, visste inte ens att han visste om vad en bäver är för något)
" jo de kan hugga ner träd över en när man går i skogen, med sina vassa tänder, det är ju jättefarligt"

Jag har aldrig tänkt den tanken, käre son.

Men låt oss snöa in på bävrar ett tag bara, tids nog är det ju ett annat djur istället.

Det vet jag ju. Jag känner dig nu...