När man är lycklig har jag inte samma behov av musiken som när man är olycklig.
Så funkar jag.
Jag är snarare sån att när jag är lycklig så dansar jag loss till musik.
Jag minns när Elton var sådär 1,5 år och vi bodde i lägenheten. Då dansade vi många gånger till de här låtarna. Möjligen så pass att alla albaner som såg oss tappade hakan eller nåt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar