Sigge är så klok

Efter snart 4 år som föräldrar har vi nu gjort något vi inte tidigare gjort.

Vi har ställt in Elton spjälsäng i vårt sovrum.

Vi som alltid förspråkat att alla sover bäst om man sover i enskilda rum, och lagt barnen till och med spädisar i egna sängar i egna rum.

Men då vi nattetid springer i det närmaste ett maraton nuförtiden, när även Elton passat på att blivit rejält förkyld, så har vi gett oss.

Så i förrgår kväll ställde vi in sängen vid Lennys sida av sängen. Mellan sängen och byrån där mina kläder förvaras.

På morgonen kommer Sigge upp, in i sängkammaren där Lenny ligger kvar i sängen medan jag och Elton sitter i köket och leker lite.

Går in och tittar frågande på sängen:

"men pappa, står Eltons säng här nu?" "Bredvid mammas byrå" "om hon ska hämta kläder nu så blir hon platt som en pannkaka, säg till henne det!"

Sen visar han för att vara extra tydlig precis hur platt jag riskerar bli genom att slå ihop händerna....

Efter ett tag tillägger han alternativet:

"eller så kan hon flytta på sängen först"

Tiden rusar och jag hänger inte med

Igår ( eller det känns i alla fall så)  låg Elton på mitt bröst nyfödd och hjälplös. Om han än själv aldrig skulle beskriva sig själv som hjälplös. Det är min bedömning, att han var rätt hjälplös sin första dag i livet. Och bedömningar är ju subjektiva...

Han låg där och pekade finger åt oss, åt allt som vi trodde vi visste om föräldraskapet.

Jag har visat bilden innan, men jag lägger upp den igen. Den säger så mycket.....

han hade så rätt, den lille livsnjutaren. Åt hel**te med allt vi visste!

Vi skrattade åt gesten han gjorde med sitt finger, åt det lilla hånflinet han la upp.

Det skulle vi aldrig gjort. Vi skulle tagit det som en varning. Som ett Omen. Varsel. Tecken. Ja, ni som känner Elton vet.

Elton har omkullkastat vår vardag, vårt föräldraskap och vår känsla av att veta saker och ting. Alla barn gör det på sitt sätt, så på så vis är  han inte unik. Men ni som känner Elton vet vad jag menar.

Han prövar oss, och han ger så mycket tillbaka.

Hans sinnen är på öppna för intryck och utmaningar, som en vidöppen bok. Han suger åt sig kunskaper, äventyr och utmaningar. han letar kickar överallt i sin närhet. Han kommer bli en äventyrare, en livsnjutare och en adrenalinsökare.

Och han utmanar oss, SOM han utmanar oss.

Och så glada vi är för att det är just vi som fått utmanas av detta underbara barn............

ÄLSKADE UNGE!

Igår låg du där och pekade finger åt allt, idag satt du, 15 månader gammal och fösökte spela Sigges fiskespel, tappade en fisk på golvet och sa:

"oj, tappa!"

Var tog tiden vägen?

NOPE - här tjänas inga pengar

Nettan kommenterade att jag kunde tjäna pengar på mitt lotteri ;)

MEN ICKE sa NICKE!

Här tjänas inga pengar.

Metrobloggen betalar inte längre sina bloggare, och jag kom aldrig upp i ett öres betalning från deras sidan på mitt bloggeri heller.

Nej, boken delar jag ut för att jag tycker folk borde läsa den.

Sen tycker jag det är lite dåligt gensvar här på bloggen, säkert pga att den är läst en gång och inte är ny. Vilket jag tycker egentligen är lite skrämmande, jag som förespråkar återanvändning och secondhand.

Boken blir inte sämre för att den är läst, haha.

Men såfort jag läst ut den lottar jag fram en vinnare och skickar/delar ut boken dit.

VILL DU HA DEN? -UTLOTTNING I MIN BLOGG!

Den här boken håller jag just nu på och läser.

Jag lånade den på bibblan för ett tag sedan, men orkade inte läsa den just då. Det är en sån där tung bok att läsa, tragsisk och sann...

Jag lämnade tillbaka den oläst.

Sen läste jag på facebook att en av mina vänner läst den och varmt rekommenderade alla att läsa den. 

Och så hittade jag den i pocketform. Så jag köpte den istället. Och nu läser jag.

Det är en bok som folk bör läsa. Hemsk  men sann.

Du kan läsa om den  här

När jag läst ut den kommer jag lotta ut den till nån av er läsare som vill ha den.

Lägg en kommentar i bloggen här under inlägget, och lämna er mailadress. Så lottar jag ut den så fort jag läst ut den. Vilket kommer bli snarare än snart........

Jag kommer inte kräva att ni ska länka till min blogg från era bloggar för att vinna eller nåt sånt, men har ni en blogg får ni givetvis göra det (om ni vill). I så fall får ni länka och berätta om utlottningen så att fler har chans att vinna......

Om hon den där otacksamma människan på loppisen

I lördags var det loppis på Sandra. Jag och Elton åkte dit en runda. Elton sov så jag tänkte att jag tar väl honom i sulkyn. det funkar nog.

Och visst. Det var trångt, men det gick bra.

Men Sandra är ett hemskt ställe att ha loppis på. Man får ju klaustrofobi redan i entrén. Och det är så mörkt så man kan ju inte se om barnkläderan som ligger huller om buller i folks bananlådor är rena eller nerfläckade.

Nej, jag kände att jag ville UT. Plöjde mig fram med vagnen mot entrén.

(Ni som varit på Sandra vet att det är liksom dubbla dörrar. en för insläpp och en för utsläpp. och däremellan ett metallstaket. Sen är det ju en liten tambur och så kommer ett dörr-par till. Jag hoppas ni fattar hur jag menar.... Så öppnar man den högra dörren kan man inte gena ut i den vänstra sen liksom. Det är som en gång att gå i.)

Hur som helst så är den yttre högra dörren öppen och uppställd och det är även den jag kommit in igenom. Så jag tar sikte på den inre högra dörren med vagnen. Då kommer en vänlig själ och ska hjälpa mig att hålla upp dörren eftersom jag kommer med vagn. Hon öppnar den vänstra inre dörren och håller upp den för mig. Men jag blir lite konfunderad eftersom jag tror att den yttre vänstra dörren är låst (den ser låst ut) och då jag har vagn med mig kan jag ju inte "gena" till den ytttre högra dörren för att komma ut........

Så jag tvekar lite. och säger till den vänliga själen

"men kan man öppna den dörren så man kan komma ut där? och nickar mot den dörren jag tror är låst.

Detta var alltså menat som en fråga från en bimbo-blond förvirrad småbarnmamma........

Som den vänlig själen uppfattar som en riktigt otacksam befallning i klass med:

"men för helsike, kan du ta och öppna den yttre dörren åt mig också eller???"

Vilket ju inte var min avsikt.... och som jag inte heller menade.

Vänlig själ svarar lite förbluffat: "javisst kan jag det, varsågod då"

Jag säger "tack" och blir förvånad över att den yttre dörren faktiskt inte var låst. Så jag går ut. Vänliga själen går in. Och på väg till bilen inser jag hur dum och otacksam jag verkat! Och hur hon i själva verket uppfattat min fråga.

Fy så jag skämdes...............Nästan så jag ville gå in och be om ursäkt och berätta hur jag menat.

Morgonstund har KAOS i mun

I det här huset tenderar helvetesnätter avlösas av kaotiska morgnar.

Elton sov 6 timmar eller nåt inatt. Sigge sov för en gångs skull bra, men vad gör väl det, när man ändå hålls vaken.

Kl 6.45 drog i alla fall dagen igång med två vakna barn. Bara att kliva upp på vingliga morgontrötta ben. Fixa iordning lite att äta och försöka vakna till.

Kör in en mugg vatten i micron för att göra te.

Elton bajsar. Byt blöja, medan E ligger på skötbordet skriker S att han är bajsnödig. Ropa att han ska komma till toan närmst skötbordet så du kan hjälpa honom lättare. Sigge bajsar. Elton kastar ner saker från skötbordet.

Sigge hoppar ner från toan innan du hunnit torka honom.

"snälla Sigge, sitt kvar tills jag kan hjälpa dig"

frågvis treåring: "varför då?" och "mamma, varför ska man sitta kvar på toan?"

försök förklara

Elton gnäller hela tiden av missnöje av att behöva ligga still. och du måste hålla stenhårt tag om båda vristerna.. Trots detta skruvar han sig som en spiralpasta.

Sätt på Elton en ny blöja. Ställ ner honom på golvet. Hjälp Sigge. torka av toaringen och sprita dina händer och toaringen eftersom det kommit bajs på den eftersom S inte hade tid att vänta.....

Ner med blöjan i en plastpåse, ut på balkongen med påsen i sophinken.

Hämta Elton som sprungit in i andra badrummet och rivit ut en hel paket tops överallt! Ut i köket. Bre leverpastejsmackor till båda barnen. Medan du häller upp yoghurt till Sigge kastar Elton ner smörpaketet uppcohner i golvet. Torka upp smöret.

Inse att Elton bajsat igen. Upp med honom på skötbordet. Byt blöja igen. Sigge kommer:

"får jag salta" "snälla mamma får jag salta Elton"

Tänk!!!!! vad menar han???? fundera febrilt ett tag

"får jag salta Elton i rumpan och på snoppen?"

jaha, han vill ha babypudret........låt honom pudra lite sporadiskt över Elton för husfridens skull.

Elton gnäller hysteriskt eftersom han måste ligga stilla när han dessutom innan sett smörgåsarna klara i köket! Nu blir det ren tvångshållning av barnet tills han är klar för att sättas ner igen...

Lägg bajsblöjan i en ny påse, ut på balkongen. klä på Elton. Be Sigge börja äta frukost. Gå på toa själv. Rädda Sigges kloss-torn som han byggt i sitt rum från ras, då en nyfiken ettåring är på väg mot det.

Plocka upp tops.

Ut i köket. Tjata på Sigge igen om att äta. Sätt Elton i sin stol, ge honom mackan samt dricka i pipmugg. Ät lite fort själv, borsta dina tänder, klä på dig, försök fixa till dig hyfsat bra. Tjata lite till på Sigge.

Ta upp Eltons mugg sådär fem ggr från golvet. Trampa i leverpastejsmacka. Torka upp leverpastejmacka från golv.

Elton gnäller över att han måste sitta i sin stol. Sigge frågar nyfikna frågor:

"mamma, hur kommer bebisar ut från mammans mage?"

Elton skriker. Hjälp Elton. Telefonen ringer. Svara. Försök prata.

Sigge frågar igen. Samma fråga. Tänk ut ett lagom pedagogiskt och ärligt svar. Säg att han måste vänta tills du lagt på. Elton nämrar sig hysteri. Avsluta samtalet.

Lägg på. Hjälp Elton. Glädjs lite över att Sigge för tillfället glömt vad han nyss frågade.

Elton röjer på golvet, river ut saker ur kökslådorna. Sigge äter i lustempo. Klockan går. Ska åka senast 8 idag för att hinna lämna Sigge. Det är teaterföreställning på hans förskola.

Sigge: "mamma, kan du blunda en stund så ska jag äta lite och busa med dig och säga att det varit en råtta på bordet och ätit av min mat"

Jag blundar i smyg, måste hålla koll på Elton.

Vi leker rått-leken tills maten är acceptabelt uppäten.

Klär på Sigge. Klär om Elton som tappat massa macka i knät.

Packar Sigges ryggsäck som han ska ha med till förskolan. Packar skötväskan. Räddar Sigge torn från att vältas igen. Letar reda på plånbok, telefon och rabattkuponger på blöjor som ska med till affären.

Tar med pantinsamlingen, ställer vid ytterdörren för att ta med, eftersom vi ska handla efter lämning, Elton och jag. Hjälp Sigge med skorna. Leta feberilt efter den ena skon som Elton sprungit iväg med, medan Sigge gråter för att skon är försvunnen. Hitta den på skrivbordet i vardagsrummet!!

Plocka i alla flaskor Elton kastat ut ur pantinsamlingen.

Klä på Elton.

Ut i köket och kolla att plattor är av, kylskåpet stängt osv.

Inse att du glömt tevattnet i micron.

Ge dig av med en treåring i handen med ryggsäck på ryggen. En ettåring på armen, en ryggsäck på din egna rygg samt en stor pant-kasse i handen.

Lämna Sigge. Åk till Maxi.

Panta, Handla, hem.

När du pantar råkar du dessutom stoppa i en glasflaska i plastflaskspantmaskinen, det piper och tjoar, men du lyckas tack och lov rädda upp situationen............

Kör hemåt!

Bär upp två scanningkassar, två blöjpaket , en potatispåse, en skötväska samt ett barn för tre trappor.....

Packa in i kyl, skafferi osv.

Söv barnet.

Blogga av dig lite stress..........

Lägg dig och vila själv

Nu ska jag sussa en stund!!!!!!! det är jag fasen värd!!!!!

En härlig dag på Skogstorp

Lenny och Sigge åkte till Skogstorp idag medan jag och Elton hade lite andra hyss för oss först, sen anslöt vi också. Då var även min käre far där: Vi kollade folkrace, åt korv, njöt av vårsol ( om än det var riktigt blåsigt), kollade när de lagade bilarna i depån (jätteintressant enligt Sigge) och åkte rutschkana:

Elton kikade på bilarna och värmde sig hos morfar, han fick va under hans jacka en stund. Mysigt men jobbigt, för man måste ju vara relativt stilla..

Sigge satt hos pappa Lenny på räcket och kikade. Han var så fascinerad!

Elton och jag gick ner till startfållan ett tag. Det blåste lite mindre där....

Sen gick vi och kikade på bilarna där de lagades. Den prickiga bilen var Sigges favorit.

Och en bit upp i buskaget fanns ett par gamla rutschkanor. Gissa vem som blev glad!

Go och glad! En härlig utflykt med hela familjen...

Skyddsradie : minimum två meter!

När Elton äter bör man inte understiga skyddsradien på sådär 2 meter.

På detta avstånd bör inga föremål förekomma som han kan få tag i, kasta mat på, vira in sig i eller torka av sig på:

Här ser ni resultatet om man slarvar:

Den vita bomullsgardinen från Indsika, som jag dessutom lånat av min mamma, har använts som servett. Rester av Biff Stroganoff kommer pryda gardinen som batikmönster hädanefter.

När Sigge ska välja present- och en syn för gudarna!

Idag har jag snusat bebis. 11 dagar gammal Milly.

Härligt. Och ständigt lika ofattbart. Att ens egna barn varit så små. Sanslöst galet på nåt sätt.

För ett par dagar sen åkte vi till stan för att köpa present till Milly, jag och barnen.

Elton sov i vagnen, och var därmed ovanligt lätt att ha med i affären. Så vi behövde inte köra nån raid i affären där man bara tar första bästa man hittar och så fort betalar och går ut.

Nej, vi kunde gå i godan ro, Sigge och jag och kika. Det är riktigt kul att köpa bebiskläder, och särkilt tycker jag att det är kul att köpa flickkläder, då jag av natuliga skäl inte köpt det så ofta.

Men jag är ju inte typen som köper rosenskimrande klänningar eller spetsbeprydda kjolar. Nej det där är inte min stil. Brukar oftast köpa nåt lite rockigt, eller rentav blått eller pojkaktigt flickplagg. Bara för att jag gillar det lite grann.

Men när Sigge och jag letade så plockade jag fram lite möjliga alternativ och visade Sigge. Men han var svårflörtad. Inget dög till 100% och samtidigt så var han väldigt engagerad i att hitta nåt till lilla Milly så jag lät honom hållas.

Till slut hittar han en röd-svart pyjamas med en gubbe på. DEN! Den var JÄTTEFIN mamma! Den köper vi!

Och stumpor med djungeldjur på.

Sagt och gjort. Sigge fick bestämma.

Men innan vi gick till kassan fortsätter han sin expedition bland bebiskläderna, kommer fram med ett par spetsbeprydda badbyxor i stl 62 och säger högt och tydligt:

"mamma, de här skulle vara snygga på pappa Lenny!"

Glada miner

Idag är en bra dag. Solen skiner till och från. Hittills har vi haft mest glada miner.

Nice!

Nu blir det hämtning och ÖF en stund tror jag.

Dåligt samvete.

Sitter här med lite dåligt samvete igen.

Det gnager i mammasamvetet.

Över att jag inte räcker till, över att jag klagar och över att jag känner att jag inte uppskattar saker och ting som jag borde ibland.

Vissa dagar vaknar man upp med lite mindre ork än vanligt. Man är inte rustad för motgångar, trots eller vredesutbrott.

Tålamodet brister, man är ingen perfekt mamma, man börjar dagen med att ryta och snäsa, slutar dagen med ett bittert tonfall för att du är så i nordens trött och sen när barnens sussar som sötast så smyger det dåliga samvetet över mammahjärtat. Som en dimridå. Som kramar om hjärtat så att det bränner bakom ögonlocken lite.

För att du betett dig illa, suckat, rytit och varit lite orättvis ibland.

Mot de du älskar mest.............

Du har inte räckt till, till dem bägge. Du har klagat, anklagat, och beklagat dig. denna jäkla klagan. Klagan är negativt. men lite klagan föder mer klagan och sen är det igång. Då ser man inte från den ljusa sidan på saker och ting förrän du är på distans.  När de sover sött. Då du vill gå in och pussa dem på pannorna, men inte vågar för att du är rädd att väcka dem igen, när de väl somnat.

Så jag går in och tittar på dem istället, och viskar så tyst så de inte ska vakna....

Godnatt min skatt................mamma älskar dig.

förlåt.

Älskade unge

En riktig skräckdröm

Igår åt vi Kenyansk kyckling. Detta inspirerade säkert mitt undermedvetna till följande sjuka dröm som jag hade natten till idag:

Jag och S åkte båt i Afrika på en flod. Hamnade låååångt bort i ingenstans, bland infödingar, tillsammans med min vän S och våra barn.

S försvann. Men jag hade det trevligt i infödingarnas sällskap och de bjöd mig på väldigt konstig mat... men jag åt med god aptit.

Sen kom S:s barn och sa att S var borta. Vi letade överallt!

Hittade henne inte.

Inget svar på hennes mobil (för konstigt nog var det täckning).

Jag fick veta att snubbarna med spjut och höftskynke jag just ätit mat hos var kannibaler, och min vän var borta sen flera timmar....

Jätteorolig för att jag just ätit upp min vän, fortsätter jag leta febrilt. Får höra att nån sett henne tillsammans med ett gäng infödingar i andra änden av byn. Där ett hydd-bygge pågår.

Jag springer dit, lätt illamående av rädsla för att just ätit upp min vän.

Hittar henne tack och lov välbehållen bland alla bygg-jobbarna.

Hon hade suttit på sin mobil så hon hade inte hört den.........

Herregud. Om man drömmer så här sjukt, är man inte berättigad till gratis drömtolkning då? Avdragsgillt?

Dagens bästa konversation

Sigge: "mamma får jag hjälpa dig att diska?"

jag: "ja det får du, ta ett bestick så kan jag skölja det sen"

Sigge: "jag tar den här kniven"

Jag: "ja gör det"

Sigge: "men mamma, den är ju alldeles kladdig, du måste tvätta den först"

Mammafika och lek med Melina

Idag hade vi lite mammafika här hemma.

Sandra, Magda, Jessica, Linda och Nettan kom hit tillsammans med juvelerna Oliver, Edvin, Nelia, John och Melina.

Vi fikade och barnen lekte lite... mysigt. Tack allihopa, det var så trevligt att ni kom.

Sen stannade Nettan och Melina en stund efteråt och vi gick ner på lekplatsen på innegården. Elton och Melina lekte och hade det mysigt i vårsolen. och vi pratade lite mammaprat.

Innan vi gick ner gav vi de små lite yoghurt.

Elton åt med hela ansiktet:

och jag passade på att ta lite bilder på Melina:

tävling hos Sara

Jag kan stolt presentera vår tävling i sammarbete med http://www.pingpongbarnklader.se/

Sara har denna tävling i sin blogg

självklart vill jag vara med och tävla ;)

underbar fantasi

Idag när jag hämtade Sigge på förskolan frågade jag honom vad han gjort

"jag har lekt med Vilgot. Vi lekte övare (sjörövare)"

" jag var övare, han var hav"

Jag frågade Sigge hur man gjorde när man lekte hav

"man guppar lite"

så logiskt.....

Landat

Nycklarna är överlämnade.

Huset är ett minne blott.

Vi försöker styra upp vår tillvaro i lägenheten. Vi trivs förhållandevis bra. Men orken tryter lite, det tar tid att komma i ordning och vi tar en sak i taget, eller snarare, vi packar upp en låda i taget.

Vi har det gott. Helt enkelt!

Och det är vi f*n värda!

Rekommenderas

HÄR var jag och fikade tillsammans med Sarah och hennes goa kids i veckan.

Det blir fler besök, garanterat!

jättemysigt ställe

Hur en äkta tajkon tillbringar tid på öppna förskolan.

I fredags var jag och Jenny på öppna förskolan med våra små juveler.

Elton började med att hälla ett helt glas saft över sig, så vi fick byta om på honom direkt vi kommit dit.

Jag anmäler mig till en kurs i massage för barn födda i januari och februari. 5 tillfällen, 50:-. Läser återigen igenom infon och tycker det är konstigt att den kallas för kurs i "spädbarns"masssage, eftersom Elton väl ändå inte klassas som ett spädbarn längre??? ända tills jag inser att jag skrivit upp mig på en kurs för barn födda i januari och februari 2010! Kan nästan se mig själv komma dit med Elton, och lägga honom bland alla små spädisar. Hur han bara plöjer över alla andra barn på golvet och att jag blir utskrattad liksom....

Strök snabbt mitt namn från listan.. haha. Snacka om förvirrad!

Det var teatar där, vilket uppkattades mycket. Sen lektes det friskt och målades på staffli. Det var en trevlig förmiddag, som avslutades hastigt och lustigt med att Elton gick ner i en djup depression och var helt knäckt.

Han kastade sig på golvet i ateljen och gastade och skrek, inget var bra. Det gick inte att få tyst på honom. Det skallrade i väggarna på öppna förskolan, och snälla Jenny städade febrilt undan penslar och burkar som våra barn haft, eftersom jag lite fint påpekade att jag nog behövde åka hem. Tack snälla vän!

När vi skulle gå därifrån skrek båda barnen. Jenny fick hjälpa mig hålla en hysterisk Elton så att jag fick på mig själv kläderna. På vägen till bilen ramlar de stora barnen, slår sig på gatan och gråter.

Jag får ett mess i samma veva, från Jenny, som jag är där tillsammans med. Det lyder:

"Grattis på födelsedagen önskar Jenny med familj".

Det hade Jenny sänt mig på min födelsedag! och det kom fram nu! Snacka om TAJKONmobil.

Men jag tackade henne för gratulationen, sen skildes vi åt och åkte hem åt varsitt håll. Undrar om hon nånsin vågar träffa mig igen på en offentlig plats?

Kan man förresten smitta sin mobil med kronisk förvirring?

Elton "jackass" Olins nya trick

Åk med mamma och pappa till ett av leklanden i stan. Elwins. Röj som en dåre, så att du kör slut på dem. När de är lagom trötta och lite halvsega sätter du in stöten.

Reka ordentligt först, genom att testa på ett lite mjukare underlag (vilket är väldigt lätt efterom i stort sett allt på ett lekland är madrasserat).

Sen kör du TRICKET.

Ta sats mot bandy-planen, som konstigt nog har BETONGGOLV.

Den är ju inhängnad med madrasserat staket, men själva ingången är dess svaga punkt. Den består av en låg bom i brösthöjd på en ettåring.

Tar man då ordentlig sats, kommer med tillräcklig hastighet och har en enorm vilja så kan man liksom slå runt mot stången.

Varvid du står bokstavligen på huvudet i betong-golvet, sedan slår över och landar på rygg som en sköldpadda på sitt skal. Lagom till mamma hinner komma med andan i halsen och plocka bort dig från bandyplanen och kolla så du mår bra.

Om jag blev ledsen????

Nä inte ett knyst sa jag, men lite sur blev jag allt att jag inte kunde få lattja lite med de stora killarna när jag väl tagit mig in av egen kraft på bandyplanen /Elton

MMS-bloggat från mobilen

v�rmys i sandl�dan hos morfar och mormor.

Dagens bästa konversation

"ikväll måste du bada Sigge!"

" men mamma då vill jag inte ha så mycket vatten. Bara tre klunkar"

MMS-bloggat från mobilen

precis lagom skel�gd p� en gunga i f�rorten.

MMS-bloggat från mobilen

tur att man har st�dhj�lp. �r inte s�nt avdragsgillt? Kan jag fixa p� n�t s�tt med deklarationen fram�ver?

MMS-bloggat från mobilen

helt pl�tsligt var elton borta n�r vi st�dade och r�jde i huset. Hittades sittandes mot gula faran. �tandes sand ur sandh�gen. En kvart senare kom sanden upp i form av geggamoja. Inte ens en pl�tmage sm�lter sand.

varmt välkomnande

Idag har vi kört sista lasset med grejer från huset och hit. Det som är kvar i huset ska till tippen.

Här i området vi bor är det ju som sagt mångkulturellt. Det är en stor kontrast från att bott lantligt i hus de senaste tio åren att komma hit.

Här är det ständigt liv och rörelse. På innegården är det nästan alltid folk ute. Barn som leker på den ganska torftiga lekplatsen eller sparkar boll, vuxna om sitter och pratar med varann. Eller folk som ropar, och pratar med varann tvärs över balkongerna.

Man hör genom väggarna folk i andra lägenheter, deras musik, argumenterande osv. Och det luktar mat-os i trapphuset. Kryddrik mat.

Det där är vi inte vana vid, men det är härligt.

Och vi har blivit sååå varmt välkomnade här i området, hittills.

Som jag skrev innan fick vi ju bärhjälp när vi flyttade in. Och samme kille hjälpte mig i veckan när jag skulle upp med massa grejer.

En annan kille såg mig komma med Elton i vagnen och Sigge bredvid på gården och förstod att jag skulle upp. Han gick in i trapphuset och hjälpte mig bära upp vagnen med Elton i för trapporna.

I veckan blev Sigge och jag välkomnade av en tonårskille ute på gården, som spelade boll med sina kompisar. Han kom fram och sa att han tyckte det var trevligt att vi ville bo i deras område och att han önskade att vi skulle trivas. Sen frågade han mig vad min son hette. När jag berättat det, satte han sig ner på huk hos Sigge och sa:

"hej Sigge, jag heter Kara, välkommen hit! hoppas du ska trivas här!"

Sigge blev så blyg så han vågade inte säga nåt alls....

Och igår kom grannfrun från våningen över, iklädd huckle och långa klänningar i flera lager., ner med ett fat med kakor och godis, som en välkomstpresent till oss. Hon kunde ingen svenska, men hennes son berättade att det var en välomstpresent från henne.

Så länge folk är vänliga mot mig, så trivs jag. Än så länge har jag inget att klaga på, tvärtom!

Men jag saknar allt mina gamla grannar...... (ni kunde väl ta lägenheten här mittemot? den är ju ändå ledig?)

så kunde vi hojta till varann från balkongerna?

Gipsgjutningen med Sigge - och ett smärre missförstånd.

När det har röjts lite i det Olinska huset så hittades ju min gamla gipsgjutningskartong från barndomen. Det var lite lagom nostalgiskt.

Vi hittade även modellgips.

Klart Sigge skulle invigas i gipsgjutningens mysterier. Sagt och gjort. Vi plockade upp formar, kartongskivor som de kunde hänga i och div förmål att hänga upp dem på. Blandade gips och hällde i och väntade spänt på resultatet.

Jag berättade att det måste gå en natt innan de är färdiga att plocka ur formarna så Sigge gick och la sig, och vaknade förväntansfull. Vi gick ut i köket, drog av gummiformarna och VIPS så hade vi en tomte, en ko, kaninfamilj och några ljuslyktor. Sigge satte sig genast vid köksbordet och ville måla dem.

Efter en stund säger han något som skulle förvåna vem som helst:

"mamma, får jag äta dem sen, fast det inte är lördag?"

jag svarar nekande och säger att man kan faktiskt inte kan äta dessa skapelser.

Sigge tittar på mig förundrat och säger ganska besviket:

"men mamma, sa du inte att de var gjorda av chips"

Det var så jag fick förklara att gips och chips är i grunden vitt skilda saker.

här kommer lite bilder från äventyret:

Räddaren i nöden. - TACK

Lenny hade ett arbete som skulle vara inlämnat vid midnatt natten till idag. På 14 sidor.

Det har han suttit med mellan allt annat som varit tvunget att göras i det här kaoset vi lever i.

Det låg på datorn, en genväg på skrivbordet till dokumentet. Det var klart för att mailas.

Då kommer Elton kl 18.00 igår kväll. klättrar upp på Stokke Tripp Trappen. häver sig vidare till köksbänken där datorn står. Drar en knytnäve i full kraft i tangentbordet.

Hela datorn blir svart, sen tänds den upp igen, som gjord för synskadade. Allt var SUPERSTORT. Musplattan funkade inte, den där pilen man skulle styra med var LÅST. Det funkade inte med tangenterna heller.

Vi såg ikonen på skrivbordet som ledde till Lennys arbete. Det gick inte att komma åt det. 5 timmar kvar till deadline. Vi startade om datorn flera gånger. Stängde av den helt och satte på igen, utan resultat. Likadant läger. En ettåring sprang runt i huset, och skulle va glad att datorn var förbi eftersom vi inte ens kunde lägga ut honom i en blocketannons.

Vad göra?

Jo vi fick ta pick och pack, barn och datorn med oss, Ja nu var det ju frivillgt det där med att åka hela familjen förstås. Det hade ju inget med möjigheten att lyckas laga datorn precis, utan snarare tvärtom när det handlar om vår tajkonfamilj. (Men det är så de uppför sig tajkons, de åker oftast i grupp, på nåt vis)

Drog ut till räddaren i nöden, som fixade problemet på ett kick. Tusen tuen tack, snälla godhjärtade människa!

Problemet var nåt med att han fick avinstallera nån drivrutin till den inbyggda musen eller nåt annat krångligt. Jag frågade honom om han inte kunde avinstallera nån drivrutin i vår ettåring ocskå, eftersom lite MINDRE DRIV hade varit en välkommen egenskap.

Men det var inte riktigt hans område, eller nåt.

Tack ändå för hjälpen.

Vänliga själar..........

Det finns gott om vänliga själar i vår närhet

Som ställer upp och hjälper oss med stort och smått.

Nämner inga namn, ni vet nog alla vilka ni är ;)

Ni är guld värda

Konsten att roa en pojke som snart ska fylla fyra......

...... i en halvtimme !!!!

Ge honom en rockring. Fixa en bilfri innegård och kör in en hästtransport där. Fäll ner bak-lämmen på transporten.

Vårt exemplar roade sig i en halvtimme med att gå upp i transporten, släppa ner rockringen för rampen, och sen springa ner och fånga den igen.

En möjligen tjatig lek, men oh så underskattad

En härlig utflykt

Idag gick jag och barnen på en härlig utflykt här i området.

Sigge tog sin cykel och Elton han ville GÅ SJÄLV.

Elton gick mest runt och bara upptäckte saker: cigarettfimpar, stenar, jord, pinnar och grus. Div stads-prylar av mer eller mindre angenäm karaktär.

Sigge, han var sååå stolt när han cyklade på sin cykel. Han till och med cyklade omkull en gång, grät för han skrapade knäet, men mitt i gråten hoppade han upp på cykeln och fortsatte cykla ändå. Ni som känner Sigge vet att det där är rätt olikt honom. Men han var så glad att han kunde cykla så långt och att det fanns så mycket spännande att upptäcka.

Vi tog paus vid tre olika lekplatser och testade dem alla. Vi tog loven på cykelvägen mellan vattentornet och parkeringen, men var noga att inte cykla för när det stora tornet, ifall det skulle ramla.

Det är viktigt.

Glad Påsk kära bloggläsare