Gipsgjutningen med Sigge - och ett smärre missförstånd.

När det har röjts lite i det Olinska huset så hittades ju min gamla gipsgjutningskartong från barndomen. Det var lite lagom nostalgiskt.

Vi hittade även modellgips.

Klart Sigge skulle invigas i gipsgjutningens mysterier. Sagt och gjort. Vi plockade upp formar, kartongskivor som de kunde hänga i och div förmål att hänga upp dem på. Blandade gips och hällde i och väntade spänt på resultatet.

Jag berättade att det måste gå en natt innan de är färdiga att plocka ur formarna så Sigge gick och la sig, och vaknade förväntansfull. Vi gick ut i köket, drog av gummiformarna och VIPS så hade vi en tomte, en ko, kaninfamilj och några ljuslyktor. Sigge satte sig genast vid köksbordet och ville måla dem.

Efter en stund säger han något som skulle förvåna vem som helst:

"mamma, får jag äta dem sen, fast det inte är lördag?"

jag svarar nekande och säger att man kan faktiskt inte kan äta dessa skapelser.

Sigge tittar på mig förundrat och säger ganska besviket:

"men mamma, sa du inte att de var gjorda av chips"

Det var så jag fick förklara att gips och chips är i grunden vitt skilda saker.

här kommer lite bilder från äventyret: