Om hon den där otacksamma människan på loppisen

I lördags var det loppis på Sandra. Jag och Elton åkte dit en runda. Elton sov så jag tänkte att jag tar väl honom i sulkyn. det funkar nog.

Och visst. Det var trångt, men det gick bra.

Men Sandra är ett hemskt ställe att ha loppis på. Man får ju klaustrofobi redan i entrén. Och det är så mörkt så man kan ju inte se om barnkläderan som ligger huller om buller i folks bananlådor är rena eller nerfläckade.

Nej, jag kände att jag ville UT. Plöjde mig fram med vagnen mot entrén.

(Ni som varit på Sandra vet att det är liksom dubbla dörrar. en för insläpp och en för utsläpp. och däremellan ett metallstaket. Sen är det ju en liten tambur och så kommer ett dörr-par till. Jag hoppas ni fattar hur jag menar.... Så öppnar man den högra dörren kan man inte gena ut i den vänstra sen liksom. Det är som en gång att gå i.)

Hur som helst så är den yttre högra dörren öppen och uppställd och det är även den jag kommit in igenom. Så jag tar sikte på den inre högra dörren med vagnen. Då kommer en vänlig själ och ska hjälpa mig att hålla upp dörren eftersom jag kommer med vagn. Hon öppnar den vänstra inre dörren och håller upp den för mig. Men jag blir lite konfunderad eftersom jag tror att den yttre vänstra dörren är låst (den ser låst ut) och då jag har vagn med mig kan jag ju inte "gena" till den ytttre högra dörren för att komma ut........

Så jag tvekar lite. och säger till den vänliga själen

"men kan man öppna den dörren så man kan komma ut där? och nickar mot den dörren jag tror är låst.

Detta var alltså menat som en fråga från en bimbo-blond förvirrad småbarnmamma........

Som den vänlig själen uppfattar som en riktigt otacksam befallning i klass med:

"men för helsike, kan du ta och öppna den yttre dörren åt mig också eller???"

Vilket ju inte var min avsikt.... och som jag inte heller menade.

Vänlig själ svarar lite förbluffat: "javisst kan jag det, varsågod då"

Jag säger "tack" och blir förvånad över att den yttre dörren faktiskt inte var låst. Så jag går ut. Vänliga själen går in. Och på väg till bilen inser jag hur dum och otacksam jag verkat! Och hur hon i själva verket uppfattat min fråga.

Fy så jag skämdes...............Nästan så jag ville gå in och be om ursäkt och berätta hur jag menat.