Idag har vi kört sista lasset med grejer från huset och hit. Det som är kvar i huset ska till tippen.
Här i området vi bor är det ju som sagt mångkulturellt. Det är en stor kontrast från att bott lantligt i hus de senaste tio åren att komma hit.
Här är det ständigt liv och rörelse. På innegården är det nästan alltid folk ute. Barn som leker på den ganska torftiga lekplatsen eller sparkar boll, vuxna om sitter och pratar med varann. Eller folk som ropar, och pratar med varann tvärs över balkongerna.
Man hör genom väggarna folk i andra lägenheter, deras musik, argumenterande osv. Och det luktar mat-os i trapphuset. Kryddrik mat.
Det där är vi inte vana vid, men det är härligt.
Och vi har blivit sååå varmt välkomnade här i området, hittills.
Som jag skrev innan fick vi ju bärhjälp när vi flyttade in. Och samme kille hjälpte mig i veckan när jag skulle upp med massa grejer.
En annan kille såg mig komma med Elton i vagnen och Sigge bredvid på gården och förstod att jag skulle upp. Han gick in i trapphuset och hjälpte mig bära upp vagnen med Elton i för trapporna.
I veckan blev Sigge och jag välkomnade av en tonårskille ute på gården, som spelade boll med sina kompisar. Han kom fram och sa att han tyckte det var trevligt att vi ville bo i deras område och att han önskade att vi skulle trivas. Sen frågade han mig vad min son hette. När jag berättat det, satte han sig ner på huk hos Sigge och sa:
"hej Sigge, jag heter Kara, välkommen hit! hoppas du ska trivas här!"
Sigge blev så blyg så han vågade inte säga nåt alls....
Och igår kom grannfrun från våningen över, iklädd huckle och långa klänningar i flera lager., ner med ett fat med kakor och godis, som en välkomstpresent till oss. Hon kunde ingen svenska, men hennes son berättade att det var en välomstpresent från henne.
Så länge folk är vänliga mot mig, så trivs jag. Än så länge har jag inget att klaga på, tvärtom!
Men jag saknar allt mina gamla grannar...... (ni kunde väl ta lägenheten här mittemot? den är ju ändå ledig?)
så kunde vi hojta till varann från balkongerna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar