Dåligt samvete.

Sitter här med lite dåligt samvete igen.

Det gnager i mammasamvetet.

Över att jag inte räcker till, över att jag klagar och över att jag känner att jag inte uppskattar saker och ting som jag borde ibland.

Vissa dagar vaknar man upp med lite mindre ork än vanligt. Man är inte rustad för motgångar, trots eller vredesutbrott.

Tålamodet brister, man är ingen perfekt mamma, man börjar dagen med att ryta och snäsa, slutar dagen med ett bittert tonfall för att du är så i nordens trött och sen när barnens sussar som sötast så smyger det dåliga samvetet över mammahjärtat. Som en dimridå. Som kramar om hjärtat så att det bränner bakom ögonlocken lite.

För att du betett dig illa, suckat, rytit och varit lite orättvis ibland.

Mot de du älskar mest.............

Du har inte räckt till, till dem bägge. Du har klagat, anklagat, och beklagat dig. denna jäkla klagan. Klagan är negativt. men lite klagan föder mer klagan och sen är det igång. Då ser man inte från den ljusa sidan på saker och ting förrän du är på distans.  När de sover sött. Då du vill gå in och pussa dem på pannorna, men inte vågar för att du är rädd att väcka dem igen, när de väl somnat.

Så jag går in och tittar på dem istället, och viskar så tyst så de inte ska vakna....

Godnatt min skatt................mamma älskar dig.

förlåt.