Sigge har gått Bus eller Godis för första gången. Han klädde ut sig med Häxhatt, Anknäbb och tuschpennemålade naglar. Lagom skrämmande. Sen tog han med sig en teckning han målat omsorgsfullt igår kväll, så inte mormor och morfar skulle bli besvikna om de inte fick nåt.
Sen styrde vi kosan mot Smedby. Tog bakvägen och "skrämde" mormor och morfar ordentligt genom att knacka på altandörren och genom anknäbben nasalt tuta fram "BUS ELLER GODIS" .
Sen lämnades teckningen över. Mormor och morfar hade inget godis hemma, men alternativet bus var för skrämmande, antagligen då man aldrig kan ana fantasifullheten på buset, från nån som klär ut sig i en sån maskeradutstyrsel.
Så Sigge och morfar gick upp till affären och handlade lite godis.
Men då togs utstyrseln av först.
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
Dagens bästa konversation
Vi går ut mot bilen idag.
Sigge har överatalat mig om att han måste ha sin fina klocka på sig (en plastarmbandsklocka som han hittade i 1-kronors-lådan på Stadsmissionen för ett tag sedan).
Han tittar på sin klocka och säger:
"nu har vi lite bråttom, mamma. Klockan är halv tretton på morgonen!"
Sigge har överatalat mig om att han måste ha sin fina klocka på sig (en plastarmbandsklocka som han hittade i 1-kronors-lådan på Stadsmissionen för ett tag sedan).
Han tittar på sin klocka och säger:
"nu har vi lite bråttom, mamma. Klockan är halv tretton på morgonen!"
Mamma tajkon serverar saft
Vi har finbesök från Malmö. Johanna och Henrik,som ska gifta sig nästa helg, var på Kalmarbesök, och passade på att servera oss ett par timmar av sin tid. Vilket uppskattas. Vi ska dricka en kopp kaffe och jag ska hälla upp saft till barnen. Jag tar fram ett plastglas till Sigge och en pipmugg till Elton. Häller i saft i båda och fyller på med vatten. Skruvar på locket på pipmuggen och ger den till Elton. Ger muggen till Sigge och hör Henrik utbrista:
"men dricker han koncentrerad saft???"
och jag svarar skrattande:
"nej jag hällde ju vatten i också"
Alla kikar frågande mot minstingen och jag ser Elton grimaserande dricka VÄLDIGT stark gul vätska i sin pipmugg.
Jag har serverat min ettåring koncentrerad saft.
Förvirringen är TOTAL i det Olinska hemmet.
"men dricker han koncentrerad saft???"
och jag svarar skrattande:
"nej jag hällde ju vatten i också"
Alla kikar frågande mot minstingen och jag ser Elton grimaserande dricka VÄLDIGT stark gul vätska i sin pipmugg.
Jag har serverat min ettåring koncentrerad saft.
Förvirringen är TOTAL i det Olinska hemmet.
Fina Alice
Jag hade dejt med fina Alice förra helgen. Med ett objektiv emellan.
En ljuvlig tjej med glimten i ögat och tungan rätt i mun.
En ljuvlig tjej med glimten i ögat och tungan rätt i mun.
fredag 29 oktober 2010
Blogglistan
Min blogglista är lite ändrad.
En blogg är borta, den blev raderad som straff för att det bloggades för dåligt. Jag hade stora förhoppningar för den bloggen, men den var alltför tyst så nu är den vips poff borta från denna länklista.
En blogg har tillkommit. En blogg jag aldrig hade hoppats hade behövt existera. ARBOGAMAMMAN bloggar om livet efter det brutala mordet på hennes båda barn Max och Saga. Jag läser bloggen med tårar i ögonen och med en stark misstro till att en människa kan vara så stark som denna människa verkar vara. Jag tror ena stunden att hon är sådär stark och nästa att hon fortfarande är i chock, eller nåt. Hon säger sig inte känna nåt hat, mot vad som hänt hennes barn. Inget hat mot gärnings-kvinnan. Är det verkligen möjligt att utsättas för nåt sånt utan att känna hat? Intressant och tankeväckande läsning är det i alla fall i den bloggen, och just nu tänker jag att jag också ska läsa hennes bok Varför gråter inte Emma när jag har tid.
Sen har jag bytt lite länkar som inte stämt. Sara bloggar ju numera för Vi i villa istället för på sin egen blogg, så nu får jag följa den där istället.
Och Malin har ju numera en fotoblogg istället för sin gamla blogg, och jag är ju svag för fina bilder så jag kikar in där titt som tätt.
En blogg är borta, den blev raderad som straff för att det bloggades för dåligt. Jag hade stora förhoppningar för den bloggen, men den var alltför tyst så nu är den vips poff borta från denna länklista.
En blogg har tillkommit. En blogg jag aldrig hade hoppats hade behövt existera. ARBOGAMAMMAN bloggar om livet efter det brutala mordet på hennes båda barn Max och Saga. Jag läser bloggen med tårar i ögonen och med en stark misstro till att en människa kan vara så stark som denna människa verkar vara. Jag tror ena stunden att hon är sådär stark och nästa att hon fortfarande är i chock, eller nåt. Hon säger sig inte känna nåt hat, mot vad som hänt hennes barn. Inget hat mot gärnings-kvinnan. Är det verkligen möjligt att utsättas för nåt sånt utan att känna hat? Intressant och tankeväckande läsning är det i alla fall i den bloggen, och just nu tänker jag att jag också ska läsa hennes bok Varför gråter inte Emma när jag har tid.
Sen har jag bytt lite länkar som inte stämt. Sara bloggar ju numera för Vi i villa istället för på sin egen blogg, så nu får jag följa den där istället.
Och Malin har ju numera en fotoblogg istället för sin gamla blogg, och jag är ju svag för fina bilder så jag kikar in där titt som tätt.
om självständigheten
Fia skriver om självständigheten. Om att fostra sina barn att bli självständiga, med "skinn på näsan".
Visst är det så. Man måste fostra barnen till att bli egna individer. Med egna viljor, egna åsikter och egna, starka ben som håller att stå på. Men det är svårt. Det är känsligt. Dubbelbottnat.
Från att bokstavligt talat varit EN individ, där man burit sitt barn i sin egen kropp, ska man fostra denna del av sig själv och sitt hjärta till en egen personlighet, som ska vara SJÄLVSTÄNDIG.
Själva ordet SJÄLVSTÄNDIG skär lite i mitt mammahjärta. Det betyder ju faktiskt att jag ska fostra och forma en del av mig själv till att så småningom STÅ SJÄLV. På egna ben. Utan mig.
Jag ska liksom jobba bort mig själv. (Eller i alla fall den roll jag spelar för mitt barns personlighet.)
Från det som ligger mig varmast om hjärtat av allt på denna jord. Mina egna barn.
Jag gör det, jag strävar dit. Man gör det av kärlek.
Men det tär lite, det känns och det bränns.
Det vämer i hjärtat när jag ser mina barn ta stora kliv ut i självstänigheten, men det bränner lite av vemod ändå.
Är det inte så?
Är det inte ett känslomässigt vågspel?
Vad tycker ni?
Visst är det så. Man måste fostra barnen till att bli egna individer. Med egna viljor, egna åsikter och egna, starka ben som håller att stå på. Men det är svårt. Det är känsligt. Dubbelbottnat.
Från att bokstavligt talat varit EN individ, där man burit sitt barn i sin egen kropp, ska man fostra denna del av sig själv och sitt hjärta till en egen personlighet, som ska vara SJÄLVSTÄNDIG.
Själva ordet SJÄLVSTÄNDIG skär lite i mitt mammahjärta. Det betyder ju faktiskt att jag ska fostra och forma en del av mig själv till att så småningom STÅ SJÄLV. På egna ben. Utan mig.
Jag ska liksom jobba bort mig själv. (Eller i alla fall den roll jag spelar för mitt barns personlighet.)
Från det som ligger mig varmast om hjärtat av allt på denna jord. Mina egna barn.
Jag gör det, jag strävar dit. Man gör det av kärlek.
Men det tär lite, det känns och det bränns.
Det vämer i hjärtat när jag ser mina barn ta stora kliv ut i självstänigheten, men det bränner lite av vemod ändå.
Är det inte så?
Är det inte ett känslomässigt vågspel?
Vad tycker ni?
Häromdagens bästa konversation
Vi sitter i bilen och kör genom skogen. Sigge säger:
"Vi får hoppas att det inte kommer några grävlingar. Eller marsvin. Marsvin är farliga. De kan ju bitas i byxorna"
"Vi får hoppas att det inte kommer några grävlingar. Eller marsvin. Marsvin är farliga. De kan ju bitas i byxorna"
Nuläge: Husbygge
Vad som hänt sista veckan:
Vi har haft möte med samhällsbyggnadskontoret, vi har hämtat kataloger över klinker/kakel och tapeter. Men har knappt hunnit öppna dem.
Vi har kikat och försökt bestämma oss för vilket badkar vi ska välja.
Huset verkar bli försenat några dagar från det datum jag först skrev, tyvärr.
Men, allra viktigast: de har satt igång att arbeta på tomten!
Nu känns det som att det är på G.
Lovely.
Vi har haft möte med samhällsbyggnadskontoret, vi har hämtat kataloger över klinker/kakel och tapeter. Men har knappt hunnit öppna dem.
Vi har kikat och försökt bestämma oss för vilket badkar vi ska välja.
Huset verkar bli försenat några dagar från det datum jag först skrev, tyvärr.
Men, allra viktigast: de har satt igång att arbeta på tomten!
Nu känns det som att det är på G.
Lovely.
checklista
Denna veckan: ett liv.
Det har varit en späckad vecka på många sätt.
Sjuka barn: check.
Sjuk förälder: check.
Jobb i kvadrat: check.
Plugg plugg plugg: check
Allmän förvirring: definitivt CHECK.
Det har varit en späckad vecka på många sätt.
Sjuka barn: check.
Sjuk förälder: check.
Jobb i kvadrat: check.
Plugg plugg plugg: check
Allmän förvirring: definitivt CHECK.
torsdag 28 oktober 2010
Jag lever....
....men mycket mer är det inte just nu. Det är mycket jobb, mycket plugg. Lite sömn, lite energi.
Lite blogglust. Tyvärr.
Men jag hoppas jag hittar orken snart.
Just nu har den lämnat detta inferno, och jag har full förståelse.
Lite blogglust. Tyvärr.
Men jag hoppas jag hittar orken snart.
Just nu har den lämnat detta inferno, och jag har full förståelse.
måndag 25 oktober 2010
Nä, man kan nog knappast kalla det...
..........stamkundsförmån.
Jenny frågade om det kunde vara en stamkundsförmån att de frågade mig om leg, när jag skulle lämna in spelraden. Nä.
På sin höjd kollar jag Lennys måltips nån gång, det är vad jag spelar...
Och det förnyas var tionde vecka. Och om vi säger så, så förnyar han det där själv för det mesta.
Men att jag lämnade in den här spelraden är en lång historia. Jag hittade tipslappen på gräsmattan utanför min bil och den har legat länge i bilen, och varje gång har jag tänkt att jag måste kolla den.
Tänk om det var en storvinst liksom......
Men icke sa Nicke.
Ingen vinst. Bara en förvånande kommentar, som jag ännu ej bestämt om jag ska ta som en komplimang eller som ett tecken på att kassörskan på Coops speltjänst sannolikt är blind.
Jenny frågade om det kunde vara en stamkundsförmån att de frågade mig om leg, när jag skulle lämna in spelraden. Nä.
På sin höjd kollar jag Lennys måltips nån gång, det är vad jag spelar...
Och det förnyas var tionde vecka. Och om vi säger så, så förnyar han det där själv för det mesta.
Men att jag lämnade in den här spelraden är en lång historia. Jag hittade tipslappen på gräsmattan utanför min bil och den har legat länge i bilen, och varje gång har jag tänkt att jag måste kolla den.
Tänk om det var en storvinst liksom......
Men icke sa Nicke.
Ingen vinst. Bara en förvånande kommentar, som jag ännu ej bestämt om jag ska ta som en komplimang eller som ett tecken på att kassörskan på Coops speltjänst sannolikt är blind.
Som en filbunke
Det har skett en sån förändring med Elton sedan han började på förskolan. Han kan sitta ner, han kan lyssna och han kan vara lugn i såna situationer som han förut inte klarade av. Det är en sån härlig känsla att gå med honom till tex musikleken nu. Musikleken var förra terminen en jobbig grej för Elton. Det var massa spännande saker och intryck, man skulle helst vänta på sin tur, inte skrika, springa runt eller föra oväsen.
Nu sitter han i mitt knä, koncentrerar sig och är med på vad som görs.
Ibland önskar jag att de som såg honom för ett år sen, skakade på huvudet åt honom, dömde honom och bad honom "skärpa till sig" skulle se honom såna här tillfällen.
Jag sitter med Elton i mitt knä, pussar honom på huvudet och bara njuter nu. Det är en sån förändring. Det är ett sånt stort steg han tagit. Han kan fortfarande ha svårt för situationer med många intryck, där han inte är trygg och om det är många människor han inte känner. Det kan fortfarande bli kaos för honom, för mig, för oss. Men det sker mer sällan.
Och det är en triumf.
En vinst.
En glädje.
Älskade älskade barn.... Du växer, och jag med dig.
Nu sitter han i mitt knä, koncentrerar sig och är med på vad som görs.
Ibland önskar jag att de som såg honom för ett år sen, skakade på huvudet åt honom, dömde honom och bad honom "skärpa till sig" skulle se honom såna här tillfällen.
Jag sitter med Elton i mitt knä, pussar honom på huvudet och bara njuter nu. Det är en sån förändring. Det är ett sånt stort steg han tagit. Han kan fortfarande ha svårt för situationer med många intryck, där han inte är trygg och om det är många människor han inte känner. Det kan fortfarande bli kaos för honom, för mig, för oss. Men det sker mer sällan.
Och det är en triumf.
En vinst.
En glädje.
Älskade älskade barn.... Du växer, och jag med dig.
lördag 23 oktober 2010
Nekad att lämna in en spelrad
Jag skulle lämna in en spelrad i spelkassan på Coop igår, kolla om det var vinst på den.
Det var det inte, men jag fick en annan slags vinst, kan man säga.
Jag fick inte kolla raden, då jag inte kunde visa upp leg, och kvinnan bakom kasssan sa att jag "hade förmånen att se så ung ut" att jag inte fick spela utan att kunna bevisa genom leg att jag faktiskt var över 18 år.
Så jag fick gå efter Lenny, be honom kolla raden med sitt leg.
Hahaha.
Jag? under 18? jag känner mig som 81 emellanåt.
Men Coop ska numera blir min favoritaffär.
Den bästa ever.
Det var det inte, men jag fick en annan slags vinst, kan man säga.
Jag fick inte kolla raden, då jag inte kunde visa upp leg, och kvinnan bakom kasssan sa att jag "hade förmånen att se så ung ut" att jag inte fick spela utan att kunna bevisa genom leg att jag faktiskt var över 18 år.
Så jag fick gå efter Lenny, be honom kolla raden med sitt leg.
Hahaha.
Jag? under 18? jag känner mig som 81 emellanåt.
Men Coop ska numera blir min favoritaffär.
Den bästa ever.
Ibland är det ett mysterium även för mig själv...
.....hur jag lyckas med vissa saker.
Jag har en öm vad. Som är blå. Jag har fastnat med benet under frysdörren när jag skulle ta ut kycklingfiléer ur frysen.
Det är nästan en bravad på nåt sätt.
Jag får ta det som ett tecken på att jag är vig, eller nåt.
Jag har en öm vad. Som är blå. Jag har fastnat med benet under frysdörren när jag skulle ta ut kycklingfiléer ur frysen.
Det är nästan en bravad på nåt sätt.
Jag får ta det som ett tecken på att jag är vig, eller nåt.
torsdag 21 oktober 2010
Söndag i kyrkan
För lite sen var ju Sigge med och uppträdde med musiklek-gruppen i kyrkan. Jag skrev ett inlägg om hur exemplariskt Elton betedde sig i kyrkan.
Här är lite bilder…
onsdag 20 oktober 2010
Sigge tänkare
Imorse när vi körde till förskolan säger jag till Sigge:
"titta Sigge, vilken dimma det är ute idag!"
Sigge funderar ett tag sen säger han:
"mamma, det kanske är Samba som har skickat ner dim-drömmar till oss. Och skrivit på osynliga lappar att hon saknar oss"
"titta Sigge, vilken dimma det är ute idag!"
Sigge funderar ett tag sen säger han:
"mamma, det kanske är Samba som har skickat ner dim-drömmar till oss. Och skrivit på osynliga lappar att hon saknar oss"
bitterhet är jävligt lågt.
Bitterhet är lågt. Jävligt lågt. Att missunna någon saker på grund av bitterhet, gynnar ingen.
Att resonera på ett sätt där man inte vill låta någon lyckas med något man själv inte lyckats med, fått serverat eller klarat av är rent egoistiskt.
Sånt sårar och gör mig besviken. Jag känner så starkt att man måste kunna hjälpas åt i livet, stötta varann och hjälpa till, även om man själv inte är nöjd med hur man själv haft det.
Det är sånt som utvecklar och för saker och ting framåt.
Bitterf***or betackar jag mig för.
Jag vill inte höra att det minsann var si eller minsann var så, Se framåt för f*n. Öppna ögonen.
Det här inlägget är inte riktat åt någon speciell person, det är ett allmänt inlägg, producerat i en viss mån av besvikelse.
Känner du dig träffad, fundera i så fall på varför du känner så....
Det är inte min mening att peka ut nån.
Jag projicerar inte, jag skriver av mig. Riktar det rätt ut i cyberrymden.
Att resonera på ett sätt där man inte vill låta någon lyckas med något man själv inte lyckats med, fått serverat eller klarat av är rent egoistiskt.
Sånt sårar och gör mig besviken. Jag känner så starkt att man måste kunna hjälpas åt i livet, stötta varann och hjälpa till, även om man själv inte är nöjd med hur man själv haft det.
Det är sånt som utvecklar och för saker och ting framåt.
Bitterf***or betackar jag mig för.
Jag vill inte höra att det minsann var si eller minsann var så, Se framåt för f*n. Öppna ögonen.
Det här inlägget är inte riktat åt någon speciell person, det är ett allmänt inlägg, producerat i en viss mån av besvikelse.
Känner du dig träffad, fundera i så fall på varför du känner så....
Det är inte min mening att peka ut nån.
Jag projicerar inte, jag skriver av mig. Riktar det rätt ut i cyberrymden.
Inga foton här inte!!!
När Lenny hämtade Elton idag möttes han av personal som berättade att Elton mycket riktigt vägrat ställa upp på fotografering på förskolan idag. Gruppfotot hade gått bra, men sen var det nog, tyckte Elton.
Han ville ut ur rummet, blev arg förbannad och näst intill hysterisk, så snälla Malin (som för övrigt jobbar på Sigges avdelning) hade fått gå in och hjälpa Eltons personal, genom att ta ut Elton.
Inga foton här inte, nån måtta får det vara på fotograferandet!, tycker Elton.
Han ville ut ur rummet, blev arg förbannad och näst intill hysterisk, så snälla Malin (som för övrigt jobbar på Sigges avdelning) hade fått gå in och hjälpa Eltons personal, genom att ta ut Elton.
Inga foton här inte, nån måtta får det vara på fotograferandet!, tycker Elton.
Sigge leker...
....tysta leken - med sig själv!
han säger:
"tysta leken börjar nu - den som pratar åker ut"
Om han vinner eller förlorar vet jag inte.
han säger:
"tysta leken börjar nu - den som pratar åker ut"
Om han vinner eller förlorar vet jag inte.
Första fotograferingen med kompisarna.
Elton ska fotograferas idag på förskolan.
Hoppas de har kort slutartid på kameran, så de lyckas fånga honom med skärpa ;)
Jag vet vilken kaos det kan vara att fotografera en småbarnsgrupp på förskolan, så jag lider lite med personalen när jag lämnar idag.
Jag har själv varit med om barn som varit så rädda för fotografen så vi fått låta bli att ta enskilda bilder. Eller barn som inte släppt nappen på fotot och så där.
Jag tänker heller inte styla mitt barn inför fotograferingen, det finns nog med folk som gör det ändå.. oj vad man fått order av föräldrar genom åren att barnen ska se ut si och så på fotot...... (mest i skolans värld tycker jag) .
Nej Elton ska va Elton idag.
Som han brukar vara.
Har vi tur hamnar han på bild också ;)
Gör han det inte, är det ingen katastrof, då har han vettig personal som bedömer att han inte vill!
Själv ska jag jobba och ha inskolning med tre små pärlor, gå på möte med jobbet, gå på föräldramöte på kvällen och sen stupa i säng.
Ungefär så.
Hoppas de har kort slutartid på kameran, så de lyckas fånga honom med skärpa ;)
Jag vet vilken kaos det kan vara att fotografera en småbarnsgrupp på förskolan, så jag lider lite med personalen när jag lämnar idag.
Jag har själv varit med om barn som varit så rädda för fotografen så vi fått låta bli att ta enskilda bilder. Eller barn som inte släppt nappen på fotot och så där.
Jag tänker heller inte styla mitt barn inför fotograferingen, det finns nog med folk som gör det ändå.. oj vad man fått order av föräldrar genom åren att barnen ska se ut si och så på fotot...... (mest i skolans värld tycker jag) .
Nej Elton ska va Elton idag.
Som han brukar vara.
Har vi tur hamnar han på bild också ;)
Gör han det inte, är det ingen katastrof, då har han vettig personal som bedömer att han inte vill!
Själv ska jag jobba och ha inskolning med tre små pärlor, gå på möte med jobbet, gå på föräldramöte på kvällen och sen stupa i säng.
Ungefär så.
tisdag 19 oktober 2010
Vem är du?
Vilka är ni som fortfarande går in på denna bloggen?
nyfiken, då jag har 230 besökare sen 25 sept här!
Byggstartsmöte
Idag har vi haft byggstartsmöte. Nu är det mycket på gång. Med stormsteg känns det som.
Vårt hus beräknas komma den 19 Nov. Bara en månad kvar. Sen verkar det som om vi ska kunna flytta in sista veckan i Mars.
Nu blir det fler möten framöver, vi ska välja tapeter och kakel/klinker, vi ska välja badkar och massa annat spännande......
Vårt hus beräknas komma den 19 Nov. Bara en månad kvar. Sen verkar det som om vi ska kunna flytta in sista veckan i Mars.
Nu blir det fler möten framöver, vi ska välja tapeter och kakel/klinker, vi ska välja badkar och massa annat spännande......
söndag 17 oktober 2010
Sofies ljuvligt goda.....
....bjudmat. Ska jag lägga receptet på här nedan.
Ni vet förra helgen bloggade jag ju om att jag träffat klasskompisar från förr. Sofie hade ju lagat smarrig mat, och jag fick receptet. Igår bjöd och Sigge ( jo han var så duktig och hjälpte mig att laga mat) mina föräldrar på detta. Det tyckte det var så gott så de ville ha receptet. Bästa stället att lägga det på är ju faktiskt bloggen. Då hittar jag ju det själv också när jag behöver det nästa gång, för det kommer garanteras lagas fler gånger.
Men Sarah jag saknar ditt recept också, på den ljuvligt goda efterrätten!
Här är i alla fall det ärligt stulna receptet från Sofie:
Indonesisk Kycklinggratäng 4 p
1 kg kycklingfiléer
1 grön paprika
2 bananer
Ni vet förra helgen bloggade jag ju om att jag träffat klasskompisar från förr. Sofie hade ju lagat smarrig mat, och jag fick receptet. Igår bjöd och Sigge ( jo han var så duktig och hjälpte mig att laga mat) mina föräldrar på detta. Det tyckte det var så gott så de ville ha receptet. Bästa stället att lägga det på är ju faktiskt bloggen. Då hittar jag ju det själv också när jag behöver det nästa gång, för det kommer garanteras lagas fler gånger.
Men Sarah jag saknar ditt recept också, på den ljuvligt goda efterrätten!
Här är i alla fall det ärligt stulna receptet från Sofie:
Indonesisk Kycklinggratäng 4 p
1 kg kycklingfiléer
1 grön paprika
2 bananer
cashewnötter
3 dl vispad grädde
1 vitlöksklyfta
1-2 tsk curry
1 dl mango chutney
0,5 msk sambal oelek
Stek kycklingfiléerna i bitar i panna. Lägg över i eldfast form. Skär paprika och banan i bitar och lägg också i formen. Strö över nötter.
Vispa grädden, blanda med vitlök, curry, mangochutney och sambal oelek. Häll i formen. In i ugn 225 grader 20 min.
Sofie serverade med äggnudlar, jag kokade ris. Det gick fint de me!
Hej Katt!
I Slät för nån vecka sen. Vi hämtar och lämnar däck. Ingen var hemma, mer än katten.
 |
| Hej katt! |
 |
| Klappa! mjuk! |
 |
| Äter du gräs? |
lördag 16 oktober 2010
Hästar, grillning och varm choklad
Vi blev idag medbjudna på en härlig utflykt med varm choklad, korvgrillning och hästar och ridning. Sigge var inte på topp, han frös (och jo, vi hade nog tagit på oss för lite kläder!) och han snorade. Han var lite ledsen och låg. Men han uppskattade det ändå!! - Som han pratat om den lilla hästen han red på, här hemma ikväll!
Och hösten är ju bra vacker nu, alla färger, härligt motljus en kall dag.Lovely.
fredag 15 oktober 2010
Dagens svåra frågor
Sigge utmanar ens tankeverksamhet med dagesns dos av svåra frågor:
Ska vi dö samtidigt?
Hur kommer man upp till himlen när man dött?
Vem tar hand om våra saker när vi är döda?
Hur kan tungan sitta fast i kroppen?
Hur kan bebisar andas i mammas mage?
Ska vi dö samtidigt?
Hur kommer man upp till himlen när man dött?
Vem tar hand om våra saker när vi är döda?
Hur kan tungan sitta fast i kroppen?
Hur kan bebisar andas i mammas mage?
Eltons skörd på förskolan v 41
Den här veckan när vi hämtat Elton har vi nästan varje dag mötts av personal, som haft något att berätta.
dag 1. "jo, Elton har en påse där på sin plats med en blöt tröja. Han och V sprang iin på toaletten och lekte i toastolen idag..."
dag 2: " jo Elton har en bula i pannan, han råkade springa in i en dörrkarm idag, men det verkade gå bra..."
dag 3: " jo Elton och A lekte idag med en stor kartong, som vi skurit ut ett hål i. Barnen hade jätteroligt i den stora lådan. Men så vände Elton på den, klättrade upp och ramlade med huvudet före ner genom hålet. Så han landade liksom med huvudet före, men han blev inte ledsen eller så, men vi blev lite rädda, vi tänkte inte riktigt att de skulle göra så med lådan"
dag 1. "jo, Elton har en påse där på sin plats med en blöt tröja. Han och V sprang iin på toaletten och lekte i toastolen idag..."
dag 2: " jo Elton har en bula i pannan, han råkade springa in i en dörrkarm idag, men det verkade gå bra..."
dag 3: " jo Elton och A lekte idag med en stor kartong, som vi skurit ut ett hål i. Barnen hade jätteroligt i den stora lådan. Men så vände Elton på den, klättrade upp och ramlade med huvudet före ner genom hålet. Så han landade liksom med huvudet före, men han blev inte ledsen eller så, men vi blev lite rädda, vi tänkte inte riktigt att de skulle göra så med lådan"
Nä..... jag har full förståelse för att det händer såna bus. Elton tänker liksom lite utanför ramarna ibland. Det är det som kallas kreativitet. Kreativitet utan självbevarelsedrift.
Ljuvliga unge!
Det finns en rättvisa!
Ni som har läst på facebook vet ju att jag inte kunnat hålla mig utan att skvallra om detta, men nu ska jag skryta lite för er övriga blogg-läsare!
Det finns en rättvisa!
Jag sände in tävlingsbidrag till Kalmarpostens sommarfoto-tävling.
Första pris var en kontinentalsäng från Sängjätten värd 10.000:-
Nån där uppe måste ha hjälpt en trött småbarnsmamma, som alltför ofta lider av sömnbrist och påsar under ögonen. Som åtskilliga nätter inte fått sova ordentligt.
Idag var jag på sängjätten, blev fotad för tidningen, provade ut hårdheten på resårmadrassen, och mottog kvittot på att jag när jag vill får hämta hem min nya bästa kompis. Nya fina sängen!!!!
Om ni undar vilken bild jag vann med, så var den denna:
Det finns en rättvisa!
Jag sände in tävlingsbidrag till Kalmarpostens sommarfoto-tävling.
Första pris var en kontinentalsäng från Sängjätten värd 10.000:-
Nån där uppe måste ha hjälpt en trött småbarnsmamma, som alltför ofta lider av sömnbrist och påsar under ögonen. Som åtskilliga nätter inte fått sova ordentligt.
Idag var jag på sängjätten, blev fotad för tidningen, provade ut hårdheten på resårmadrassen, och mottog kvittot på att jag när jag vill får hämta hem min nya bästa kompis. Nya fina sängen!!!!
Om ni undar vilken bild jag vann med, så var den denna:
så jädra förvirrad
Ibland är fru Olin så jädra förvirrad. Idag var ett sånt tillfälle. Var på ett möte på jobbet. Jag skulle berätta för ledarna för träffen att jag troligen inte var med i mailing-listan då jag inte fått nån kallelse eftersom jag är ny på jobbet igen. Och så skulle jag säga att mitt efternamn var felstavat. Det stod Ohlin.
Så jag säger: "och så heter jag Olin utan L" och personen med listan framför sig tittar väldigt konstigt på mig.
Snacka om förvirrad.
Så jag säger: "och så heter jag Olin utan L" och personen med listan framför sig tittar väldigt konstigt på mig.
Snacka om förvirrad.
torsdag 14 oktober 2010
jobb jobb jobb plugg plugg plugg
Ungefär så är mina dagar nu.
Det är mycket med jobbet, mycket med plugget.
Och så krupp-nätter, vaknätter, skrik-nätter.
Nu vill jag ha en sov-natt och så lite ledighet?
Kan man få önska det?
Det är mycket med jobbet, mycket med plugget.
Och så krupp-nätter, vaknätter, skrik-nätter.
Nu vill jag ha en sov-natt och så lite ledighet?
Kan man få önska det?
tisdag 12 oktober 2010
måndag 11 oktober 2010
Nattuggla/skrika/gapstare????
Vi har ett okänt exemplar här. Kom hit och artbestäm.
Jag skulle tippa att det är en skrika, gapstare alternativt nattuggla.
Han har ett enerverande lock-läte och är mest aktiv på nätter och tidiga morgnar.
Häckar gärna på olämpliga ställen, gärna så högt upp som möjligt.
Uppskattar sin flygförmåga, varvid den allt som oftast kastar sig ut från höga höjder och landar med ett duns i backen.
Att komma och observera exemplaret är helt kostnadsfritt!
Exemplaret kan också mer än gärna transporteras till ert hem för korta studier.
Jag skulle tippa att det är en skrika, gapstare alternativt nattuggla.
Han har ett enerverande lock-läte och är mest aktiv på nätter och tidiga morgnar.
Häckar gärna på olämpliga ställen, gärna så högt upp som möjligt.
Uppskattar sin flygförmåga, varvid den allt som oftast kastar sig ut från höga höjder och landar med ett duns i backen.
Att komma och observera exemplaret är helt kostnadsfritt!
Exemplaret kan också mer än gärna transporteras till ert hem för korta studier.
söndag 10 oktober 2010
Kyrkan is the shit!
I kyrkan idag bänkade jag mig längst bak med kidsen. Förberedde mig på möjliga flyktvägar och tänkte ut olika knep för att underhålla rastlösa gangsters.
Elton var som ett lamm. Så from. Han varken skrek, busade eller välte saker. En gång testade han att krypa under kyrkbänken till raden framför, men det var allt.
Så hädanefter om man vill ha lugn och ro, då blir det gudstjänst i kyrkan! haha.
Sigge var sååå duktig i kyrkan. han sjöng och gjorde rörelser till sångerna. Jag fick följa med fram, men satt gömd vid sidan. Mina duktiga dukiga killar!
Elton var som ett lamm. Så from. Han varken skrek, busade eller välte saker. En gång testade han att krypa under kyrkbänken till raden framför, men det var allt.
Så hädanefter om man vill ha lugn och ro, då blir det gudstjänst i kyrkan! haha.
Sigge var sååå duktig i kyrkan. han sjöng och gjorde rörelser till sångerna. Jag fick följa med fram, men satt gömd vid sidan. Mina duktiga dukiga killar!
Godiset - en liten besvikelse.
Petronella frågar hur godiset blev:
Jag hade trott att lördagsgodiset vi gjorde skulle var oemotståndligt gott. Det var gott, men toppbetyg fick det inte. Det var lite för torrt för min smak. Men inte kommer formen stå oäten i kylen inte;)
Jag hade trott att lördagsgodiset vi gjorde skulle var oemotståndligt gott. Det var gott, men toppbetyg fick det inte. Det var lite för torrt för min smak. Men inte kommer formen stå oäten i kylen inte;)
Kyrkan väntar - barnfri tid?
Klockan tio idag väntar kyrkan på oss. Det ska vara skördefest i kyrkan.Vi ska vara där av anledningen att Sigges musiklek-grupp ska delta.
Sigge och Eltons grupp ska uppträda med två sånger. Men känner jag Elton rätt kan han säkerligen hitta på många andra sätt att underhålla församlingen om jag skickar fram honom och Sigge själva.
Elton är egentligen för liten för att var med i gruppen, som är för barn mellan 2-5 år, men då jag vid den tiden aktiviteten pågår (kl 17 en vardag) det senaste året varit mest ensam med barnen, då mannen som ni vet pendlat lååånga dagar mellan skolan i Växjö och hemmet, så har ju Elton fått följa med. Och inför den här här terminen fick faktiskt Elton en personlig inbjudan, han också! Antar att ledarna kände, att det där energiknippet slipper vi ju ändå inte eftersom han alltid är med, så vi kan ju lika gärna bjuda in honom också.
Jag är inte supersugen på att själv stå med där framme i kyrkan idag som ett fån, och alternativet är ju att tvångshålla honom i kyrkbänken. Akustiken är ju rätt ok i en kyrka, så jag vet inte om hans stäm-sång kommer uppskattas.
Men, men. Det blir nog bra. Efter uppträdet skulle ledarna tydligen ta med barnen in i ett lekrum, så att vi föräldrar fick "lyssna på predikan" i lugn och ro......
Lovely. BARNVAKT! ! Kan det inte va nattvard också, så vi kan gå loss på vinet när vi ändå är barnfria??? (haha skojar bara.)
Jojo, det blir nog bra med det här spektaklet också. jag menar, vad kan hända där framme? dopfunten borde väl vara väl fastsatt, altarringen är väl lite för hög för att slå volter över och de tända ljusen brukar väl sitta ganska högt upp?
Jag skickar fram barnen och njuter av deras kreativiet vid själva uppträdanet, sen sitter jag och lyssnar på predikan (alternativt stänger av öronen och bara blundar, ägnar mig åt microsömn eller powernap eller andra välbehövliga aktiviteter)och njuter av friheten en stund. Inte varje dag nån annan roar ens barn och man själv får sitta ner ju......
Lugn och ro är välbehövligt nu. Jag har de senaste dagarna jobbat, pluggat som besatt och varit gräsänka då mannen jobbat flera pass på rad (men idag kommer han hem!! vi längtar efter dig!) Så här ska vilas. Sen skulle man eventuellt ha med paj eller skörde-alster till kyrkan, för gemensam paj-fest efteråt.
ICAS äpplen borde duga va?
;)
Sigge och Eltons grupp ska uppträda med två sånger. Men känner jag Elton rätt kan han säkerligen hitta på många andra sätt att underhålla församlingen om jag skickar fram honom och Sigge själva.
Elton är egentligen för liten för att var med i gruppen, som är för barn mellan 2-5 år, men då jag vid den tiden aktiviteten pågår (kl 17 en vardag) det senaste året varit mest ensam med barnen, då mannen som ni vet pendlat lååånga dagar mellan skolan i Växjö och hemmet, så har ju Elton fått följa med. Och inför den här här terminen fick faktiskt Elton en personlig inbjudan, han också! Antar att ledarna kände, att det där energiknippet slipper vi ju ändå inte eftersom han alltid är med, så vi kan ju lika gärna bjuda in honom också.
Jag är inte supersugen på att själv stå med där framme i kyrkan idag som ett fån, och alternativet är ju att tvångshålla honom i kyrkbänken. Akustiken är ju rätt ok i en kyrka, så jag vet inte om hans stäm-sång kommer uppskattas.
Men, men. Det blir nog bra. Efter uppträdet skulle ledarna tydligen ta med barnen in i ett lekrum, så att vi föräldrar fick "lyssna på predikan" i lugn och ro......
Lovely. BARNVAKT! ! Kan det inte va nattvard också, så vi kan gå loss på vinet när vi ändå är barnfria??? (haha skojar bara.)
Jojo, det blir nog bra med det här spektaklet också. jag menar, vad kan hända där framme? dopfunten borde väl vara väl fastsatt, altarringen är väl lite för hög för att slå volter över och de tända ljusen brukar väl sitta ganska högt upp?
Jag skickar fram barnen och njuter av deras kreativiet vid själva uppträdanet, sen sitter jag och lyssnar på predikan (alternativt stänger av öronen och bara blundar, ägnar mig åt microsömn eller powernap eller andra välbehövliga aktiviteter)och njuter av friheten en stund. Inte varje dag nån annan roar ens barn och man själv får sitta ner ju......
Lugn och ro är välbehövligt nu. Jag har de senaste dagarna jobbat, pluggat som besatt och varit gräsänka då mannen jobbat flera pass på rad (men idag kommer han hem!! vi längtar efter dig!) Så här ska vilas. Sen skulle man eventuellt ha med paj eller skörde-alster till kyrkan, för gemensam paj-fest efteråt.
ICAS äpplen borde duga va?
;)
En go bild
Den här bilden hade Lenny i sin telefon. Han fick den i ett mess av Micke. Den är tagen en dag när Elton mådde skit, Lenny jobbade och våra underbara vänner Micke & Sofi ringde och frågade om de skulle ta med Sigge till Leos Lekland, för att underlätta lite och så att jag kunde vila en stund när Elton sov. Gillas, tack kära vänner, för den!
I alla fall så blev Sigge överlycklig av att få följa med Clara. Och de hade lekt så bra och varit på McDonalds. Lenny som jobbade fick denna bilden i ett mess.
Och visst ser de ut att ha kul, barnen?
Leta kråkor är ju bland det mest spännande som finns ;)
Han måste ju ha minst halva fingret i näsan..... haha söting!
Tack igen kära vänner för den gesten.
I alla fall så blev Sigge överlycklig av att få följa med Clara. Och de hade lekt så bra och varit på McDonalds. Lenny som jobbade fick denna bilden i ett mess.
Och visst ser de ut att ha kul, barnen?
Leta kråkor är ju bland det mest spännande som finns ;)
Han måste ju ha minst halva fingret i näsan..... haha söting!
Tack igen kära vänner för den gesten.
En underbart trevlig tjejkväll
Jag är nyss hemkommen från en underbart härlig tjejkväll. Vi var 6 klasskompisar från förr som sågs hos Sofie och åt gott, drack gott, snackade och mindes.
Vi har känt varann sen första klass, spenderade 9 skolår tillsammans i samma klass (vi var en sån klass som inte splittrades nån gång på hela grundskoletiden). Så vi hade en del minnen tillsammans.
Jag hämtade Anastasia utanför hennes lägenhet, fick äran att guida henne i våra gamla kvarter i Smedby innan vi anlände till Sofie, köra förbi skolan där vi gick, vår gamla slöjdsal, matsal och den icke-längre-existerande gympasalen. Anastasia hade inte återvänt till Smedby där hon växte upp sen hon flyttade tillbaka till Sverige, så det måste ju vara nästan 15 år sen hon senast såg Smedby.
Hos Sofie väntade god mat, superb efterrätt, supersöta kattungar och en mjuk soffa att luta sig tillbaka i, minnas vad som hände, och berätta vad som sker i våra liv.
Det var verkligen en lyckad kväll - Tack kära vänner, det måste vi göra om!
Och tack kära föräldrar för att ni tog hand om prinsarna.
Bilden är helt samvetes-löst och ärligt stulen ifrån Sarahs blogg!
(den är tagen med hennes telefon, så därför är inte Sarah själv med på fotot)
Vi har känt varann sen första klass, spenderade 9 skolår tillsammans i samma klass (vi var en sån klass som inte splittrades nån gång på hela grundskoletiden). Så vi hade en del minnen tillsammans.
Jag hämtade Anastasia utanför hennes lägenhet, fick äran att guida henne i våra gamla kvarter i Smedby innan vi anlände till Sofie, köra förbi skolan där vi gick, vår gamla slöjdsal, matsal och den icke-längre-existerande gympasalen. Anastasia hade inte återvänt till Smedby där hon växte upp sen hon flyttade tillbaka till Sverige, så det måste ju vara nästan 15 år sen hon senast såg Smedby.
Hos Sofie väntade god mat, superb efterrätt, supersöta kattungar och en mjuk soffa att luta sig tillbaka i, minnas vad som hände, och berätta vad som sker i våra liv.
Det var verkligen en lyckad kväll - Tack kära vänner, det måste vi göra om!
Och tack kära föräldrar för att ni tog hand om prinsarna.
Bilden är helt samvetes-löst och ärligt stulen ifrån Sarahs blogg!
(den är tagen med hennes telefon, så därför är inte Sarah själv med på fotot)
lördag 9 oktober 2010
Hemmagjort lördagsgodis
Igår gjorde Sigge och jag hemmagjort lördagsgodis, inför idag. Nu är vi spända på resultatet. Det har stått i kylen över natten och gottat till sig. Här är receptet
Familjens Favoritrutor
50 g smör
300 g marshmallows
1,5 liter puffat ris.
Smält smöret. Häll i marshmallowsen, låt smälta på LÅG VÄRME. När det är en jämn vit smet, häll i puffarna. Rör ordentligt, häll ut i klädd form. Låt stelna, skär i bitar.
Familjens Favoritrutor
50 g smör
300 g marshmallows
1,5 liter puffat ris.
Smält smöret. Häll i marshmallowsen, låt smälta på LÅG VÄRME. När det är en jämn vit smet, häll i puffarna. Rör ordentligt, häll ut i klädd form. Låt stelna, skär i bitar.
fredag 8 oktober 2010
Jo, det skulle ju vara grymt jobbigt. -- DAGENS BÄSTA KONVERSATION!
Sigge och jag pratar om att det inte fanns några bilar förr i världen. Han undrar då hur man åkte till tex Bamse (Kolmårdens djurparks avdelning med Bamse o co) eller om man skulle åka och handla.
Jag sa då att innan man hade kommit på hur man byggde bilar fick man gå eller åka häst och vagn.
Efter ett tag säger Sigge:
"mamma, blev det inte jobbigt om man handlade och så när man kom ut från affären hade hästen gått iväg?"
Det är när man får såna frågor man blir väldigt tacksam att bilen inte rymmer medan man är inne och storhandlar. jobbigt läge att stå på parkeringen med massa varor och så har bilen åkt hem.
Jag sa då att innan man hade kommit på hur man byggde bilar fick man gå eller åka häst och vagn.
Efter ett tag säger Sigge:
"mamma, blev det inte jobbigt om man handlade och så när man kom ut från affären hade hästen gått iväg?"
Det är när man får såna frågor man blir väldigt tacksam att bilen inte rymmer medan man är inne och storhandlar. jobbigt läge att stå på parkeringen med massa varor och så har bilen åkt hem.
torsdag 7 oktober 2010
Konsten att få en gåstol på fall
Finns det nån som kan, så är det Elton.
Eller som jag skrev på facebook.
Det finns barn i gåstolar, det finns vilda barn som flyger fram i gåstolar och det finns barn som får gåstolarna ner på knä:
Elton!
Eller som jag skrev på facebook.
Det finns barn i gåstolar, det finns vilda barn som flyger fram i gåstolar och det finns barn som får gåstolarna ner på knä:
Elton!
längtar redan efter sommar, sol och stränder igen.
Barfota i sanden på stranden, sista gången för den sommar som gick.
Bilden togs i slutet av Augusti. Norra Öland.
Det var kallt och ruggigt, inga som vågade bada.
Ett avsked till värmen och solen för denna sommar.
Ses nästa år igen, sommaren, saknar dig redan.
Dagens bästa konversation
Idag i duschrummet i simhallen. Sigge skriker högt så alla hör (för att han står i dushen och inte hör så bra själv pga vatten i öronen och därmed tror att ingen annan heller hör):
"mamma, kan vi testa dasset idag, sen?"
Han pekar på bastu-dörren.
"mamma, kan vi testa dasset idag, sen?"
Han pekar på bastu-dörren.
onsdag 6 oktober 2010
Om att ta åt sig
Idag när jag kommer in i trapphuset och sk gå upp till lägenheten så ligger det använda öronproppar nere i trapphuset. Jag kan liksom inte låta bli att ta det som en pik.
Jag tänker att nån lagt dem där för att jag ska se, förstå och sätta munkavle på gaphalsen i familjen.
Det tänker jag inte göra. Däremot kan jag hänga ut hörselkåporna och skriva "låna gärna vid behov" på.
Jag tänker att nån lagt dem där för att jag ska se, förstå och sätta munkavle på gaphalsen i familjen.
Det tänker jag inte göra. Däremot kan jag hänga ut hörselkåporna och skriva "låna gärna vid behov" på.
Underhållning utanför fönstret
 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Spännade underhållning, och JA, jag vet att han är mager, lillprinsen. Han får faktiskt mat! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)