Bitterhet är lågt. Jävligt lågt. Att missunna någon saker på grund av bitterhet, gynnar ingen.
Att resonera på ett sätt där man inte vill låta någon lyckas med något man själv inte lyckats med, fått serverat eller klarat av är rent egoistiskt.
Sånt sårar och gör mig besviken. Jag känner så starkt att man måste kunna hjälpas åt i livet, stötta varann och hjälpa till, även om man själv inte är nöjd med hur man själv haft det.
Det är sånt som utvecklar och för saker och ting framåt.
Bitterf***or betackar jag mig för.
Jag vill inte höra att det minsann var si eller minsann var så, Se framåt för f*n. Öppna ögonen.
Det här inlägget är inte riktat åt någon speciell person, det är ett allmänt inlägg, producerat i en viss mån av besvikelse.
Känner du dig träffad, fundera i så fall på varför du känner så....
Det är inte min mening att peka ut nån.
Jag projicerar inte, jag skriver av mig. Riktar det rätt ut i cyberrymden.
Usch Eva! Vem är det som inte kan unna andra människor att få vinna, vara lyckliga. Jag blir så ledsen när jag hör sånt. Har själv råkat ut för sånt och det från min då närmaste vän. Vi umgås inte längre kan tilläggas. Jag håller med dig , Bitter....or kan man gärna slippa. Heja Eva. Hoppas ni sovit gott i den nya sängen. Kram Malin på Bollkalles
SvaraRadera