Temabloggandet har blivit lidande.
men här är fortsättningen.
Gråter gör jag titt som tätt. Jag gråter såklart av sorg och saknad. Jag gråter när jag blir riktigt arg. När jag är missförstådd och frustrerad.
Oftast gråter jag glädjetårar. Som ikväll, när jag bölade framför tv:n när jag såg Spårlöst.
Men överhuvud taget gråter jag ofta till tv:n, till filmer och jag kan gråta till riktigt bra musik.
och till böcker......
som jag snyftade när jag läste Arbogamammans bok förra veckan.
En riktig lipsill kan jag vara....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar