måndag 3 januari 2011

Pussla ALDRIG ett 200-bitars pussel.....

.............med en 4,5 åring och en vilde som inte ens fyllt 2.


Sigge kommer släpande med ett gammalt pussel som han hittat. Ett pussel som Lenny hade när han var liten. Med en hund på. Han ber med cockerpaniel-ögonen att vi ska öppna så han får testa att pussla det. Jag tvekar. Sen ger jag mig och tänker att vi kan ju pussla det ihop.
Då kommer Elton inhärjande. Kastar sig upp i kökssoffan. Ramlar huvudstupa ner igen, mellan bordet och soffan. Drar hakan och näsan i bordsskivan. Lyckas dra med sig en handfull pusselbitar i fallet. Jag checkar läget och förväntar mig nästan att han ska blöda ur näsa eller mun. Men det gör han inte.
Elton klättrar Upp igen.
Skriker "oj, vovve!" och pekar på asken till pusslet. Försöker hjälpa till att pussla. Han är så kladdig på händerna av något han hållt i så bitarna fastnar på hans fingrar. Nån bit stoppar han i munnen. En annan går han iväg med. Sen lägger han armarna som vindrutetorkare över bordsskivan och liksom försöker vifta runt bitarna. Sen förbättrar han vindrutetorkar-imitaionen genom att även köra spolarvätska (läs spott) samtidigt som han viftar, genom att fräsa ut saliv över hela bordet.
I sin iver ramlar han ännu en gång ner från soffan.
Jag sätter honom i hans egen stol och ger honom ett enkelt, mer anpassat pussel. Han tar de stora pusselbitarna från sitt pussel och försöker trycka ner dem i hundpusslet. Med resultatet att de bitar vi trots allt fått ihop i hundpuslet, liksom glider isär igen.

Sigge ger upp, går ut till Lenny, sätter sig och ser en film i soffan. Jag har fastnat i pusslet och vill inte riktigt ge mig. Elton hämtar lite vatten i kranen. Lyckas hälla ut lite över bordet, vilken har en ganska positiv effekt. Bitarna liksom sugs fast lite i bordet och sitter mycket stadigare nästa gång han leker vindrutetorkare.

Efter ett tag, när Elton försöker peta ner gammal leverpastej-smörgås i pusslet, ger även jag upp. Samlar ner de pusselbitar jag kan hitta i asken, lämnar det som blivit pusslat på bordet, tar Elton och går och tvättar honom, borstar tänder och tvättar honom. Ser att han har en kråka i näsan. Tar en våtservett för att snyta (läs pilla!) ut den. Och då kommer blodet. Näsblodet.
Fast bara lite grann.
Men ändå, han fick näsblod mitt i pusslandet och han bara fullständigt struntar i att han slår sig.
Bara upp igen - pusslet är ett MISSION för Elton.
Ett uppdrag att utföra.
Mer målmedveten och envis unge kan man inte hitta. Skulle inte förvåna mig om han lyckades få ihop det där 200bitarspusslet på ren vilja imorgon. Det enda som skulle ställa till det för honom är hans något av iver lidande finmotorik.
Det värsta var att jag mitt i det galna pusslandet hann tänka tanken:
"jag borde filma det här..... det här är helt galet"

Ska vi ha en liten tävling. Om jag går ut och pusslar klart pusslet nu. hur många bitar tror ni det fattas? Ska vi ha en liten läsar-tävling. Gissa på, vet ja!

6 kommentarer: