En liten förväxling är inget som förvånar mig...

Igår var vi ju på musiklek.
Idag ringde Sarah till mig, en annan mamma jag känner som också går på musikleken med sina barn.
Hon berättade att vi hade förväxlat skor med varann.
Fast sanningen var att jag minns att jag letade efter Eltons skor där jag ställt dem. Hittar dem inte först. Säger till Minna som klär på sina barn i närheten att jag inte hittar Eltons skor.
Hon pekar på ett par röda PAX  (som Elton har) på andra sidan om oss. Låååångt bort från våra kläder.
Jag suckar och tänker att jag är otroligt bedrövlig på att sprida ut mina tillhörigheter...
Tar på Elton ett par nummer för små skor.
Tjatar på Sigge om att komma, för vi ska åka. Sigge står och väljer en bok att låna från församlingshemmet till nästa gång vi ska dit. De andra barnen väljer färgglada bilderböcker.
Sigge väljer JOHANNESEVANGELIET, utan bilder i. Jag frågar VARFÖR han ska ha den boken. Han säger att han tror att " jag kommer gilla den, den är till mig" Jag håller tyst, tar evangeliet under armen.
Åker hem.
Inga konstigheter.

Och stackars Charlie, han hade gått runt och tappat sina skor idag. Eller sina... Det var ju mina.
Eller Eltons, fast det stod SIGGE i dem.
Ja det är lite snurrigt i den här familjen.

Vad ska jag förväxla nästa vecka?
Barnen?????
Kommer hem och förvånas över hur lättsövd minstingen är, tills jag inser att jag tagit med nån annans barn hem. Men en sak är säker i så fall... jag kommer inte göra nåt åt det förrän efter en god natts sömn....

En sak är säker, jag ska lämna tillbaka Johannesevangeliet nästa vecka i alla fall, det var inget för mig......
Jag håller mig till mer lättsam litteratur. Typ ICA-reklam och bruksanvisningar....