vi har diskuterat lite genuspedagogik på jobbet i veckan.
igår ville Sigge leka med mina hårspännen och sätta dom i sitt eget hår. och ta bort dem, och sätta dit dem igen. " Sigge me spänne" säger han ofta.
Och SJÄLVKLART får han låna mina hårspännen och testa att ha dem i håret.
Står han och ser på när jag sminkar mig säger han: "Sigge me sån, munnen" och SJÄLVKLART får han testa lite läppglans på munnen.
Men vad gör man den dagen han vill ha hårspänne när han går till förskolan? Är det ok eller? Hur ska han veta att vårt samhälle endast ser det ok när spännena sitter i håret på en tjej?
Jag kommer ihåg Sigges första påsk, när jag klädde ut honom till påskkärring och han kom med i Aftonbladet, som en av läsarnas sötaste påskkärringar- Och fick höra från flera håll att det var taskigt att klä ut honom till påskkärring, han skulle varit påsk-gubbe! Men vadå? Det finns väl massor som klär ut sina små tjejer till jultormtar, varför kan inte Sigge då få vara påskkärring?
han var bra mycket gladare som påskkärring än vad han var när jag klädde ut honom till stjärngosse i alla fall, det kan ni ju själva se!
Påskkärring - jätteglad
Stjärngosse - mindre glad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar