torsdag 6 maj 2010

Vattkoppor och besök av jultomten.

Sigge har vattkoppor. Det kliar och han är lite ynklig. Han har feber till och från och det poppar upp koppor stup i kvarten. Jag lider med honom samtidigt som det ska bli skönt när det är över och man vet att man kan bocka av vattkoppor från checklistan.

Idag fick vi också besök av tomten. Han kom med en sjukpresent till Sigge. Ringde på dörren och när vi öppnade var han försvunnen. Men i trapphuset stod en 4pack chokladpudding, en leksaksgrävmaskin och en kylbalsam från apoteket att smörja kopporna med!

Tänk vad snäll han är ändå, jultomten! (även om jag kan berätta att det i själva verket var mina supersnälla föräldrar som varit och handlat lite åt Sigge)Tack Tack. Men de ville inte visa sig och gå in eftersom risken då är rätt överhängande att Sigge blir ledsen när de genast var tvungna att åka igen. Så då körde vi tomte-tricket!

Däremot är chokladpuddingarna oätna ännu. Sigge kunde inte äta idag. Han ville kanske ha pannkakor sa han, vi gjorde pannkakor och han var så glad, det skulle bli så gott. Men när han skulle svälja första tuggan så började han gråta. Han har koppor överellt. I munnen. På läpparna, på insidan av läpparna, på insidan av kinderna, på tungan och i gommen. Längre bak än så har jag inte lyckats kika, men troligen har han hela vägen ner i svalget också och som han själv säger:

"jag har vattkoppa på magpinnen också" (magpinnen är den lilla pinnen i halsen som hänger ner mot magen enligt Sigge)

Vi fick utskrivet Tavegyl och nån bedövande gele som han kan gurgla med innan han försöker äta. Jag hoppas det fungerar. Han drack faktiskt välling ikväll.

Nu hoppas vi på en bättre natt än inatt, då han bara låg och snurrade, luggade mig och grät.

Men inget ont som inte för nåt gott med sig

Det ringde på dörren idag, Sigge blev ivrig och trodde det var tomten som kom tillbaka. Jag öppnade, Sigge kom ut i hallen för att kika. Utanför står några kvinnor, Jehovas, och vill prata med mig och visar nån tidning de vill prata med mig om och dela ut.

Jag lyckades skrämma iväg dem när de såg Sigge. Jag sa att jag kan inte prata, jag är hemma med sjukt barn som ni ser..... och så är jag ändå inte intresserad, tack och hej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar