(För jag vet att ni finns, även om ni döljer er jäkligt bra bakom statistiken. Jag ser er besöka mig, men ni lämnar sällan spår, era rackare....)
Är det bara jag som är rädd för att kasta bilnycklarna, mobilen eller plånboken i gula postlådor, soptunnor eller biblioteksinkast?
Om jag ska posta något, så är jag alltid jätterädd sekunden efter jag postat brevet, att jag istället lagt på min nyckelknippa, plånbok eller mobil på lådan. Likaså idag, när jag skulle dumpa in ett gäng böcker i bibliotekets inkast, jag var liksom tvungen att byta hand på min nyckelknippa och så liksom koncentrera mig noga på att det bara var böckerna jag skulle stoppa i inkastet.
"inte nyckarna, inte nycklarna, inte nycklarna"......, som en mantra liksom
Det skulle bli så jobbigt att vänta utanför Lindsdals biblioteksfilial ända tills torsdag när de öppnar igen, för att få tillbaka min bilnyckel.
Jag tror att denna rädsla är ganska starkt knuten till mitt problem med att jag inte på något vis skulle förvånas över att begå en sådan handling. Det är liksom lite tajkon över hela grejen. Förvirring på hög nivå. Tankspriddhet på topp.
Att stoppa mobilen i postlådan eller plånboken i biblioteksinkastet skulle liksom på nåt sätt vara så mycket jag.
Det är ett litet jobbigt dilemma jag har, någon som känner igen sig?
Eller är det bara jag?
Nej då Eva du är inte ensam,jag känner så väl igen dessa tankar.
SvaraRaderaJag håller fullkomligt med dig om det du skrev i förra inlägget,det där vi och dom-tänket är en märklig företeelse.
Nej, inte är du ensam. Känner igen mig i beteendet. Kan dessutom ibland när jag står och väntar på att kunna gå över vägen tänka "gå inte ut framför bilarna"... Varför ska jag ens behöva tänka denna "tvångstanke"?:-)
SvaraRadera/Camilla
Hahah jag har liknande, tänk om jag skulle tappa i min mobil i en vattenbrunn. Det är värre, ska ju inte dit över huvudtaget med mobilen eller något annat heller. Hur som helst, du är välkommen hem till oss om det skulle ske så du slipper stå utanför biblioteket enda tills torsdag ;)
SvaraRaderaNej du är verkligen inte ensam! Jag får ofta sådana tankar, håller hårt i mobieln, nycklarna ja t o m glasögonen ibland!
SvaraRaderaNej du är inte ensam som du märker. Det är läskigt när man inte litar på sig själv. Tur att vi inte har sopnedkast för jag undrar hur många väskor som då skulle försvunnit i avgrunden istället för soppåsen. Jag är livrädd för att glömma mitt barn i en affär eller dylikt. Efter senaste månadens händelser är jag mer än lovligt förvirrad. Nu mer kan jag vara på väg till toaletten för jag är super kissnödig och ändå glömma bort vart jag ska efter halva vägen. Hoppas att det går över annars blir det synd om min omgivning!
SvaraRaderadu är inte ensam med de tankarna! Jag har liknande jag med! Är livrädd när jag går med Saga i famnen över nån bro eller är högt upp i nåt torn. Tror jag ska kasta/tappa ner henne. Eller om jag fotar nånstans där det verkligen inte skulle vara bra att tappa kameran, då håller jag stenhårt och tänker att jag får INTE tappa den nu... Trots att jag har remmen runt nacken!
SvaraRaderaÄr livrädd för att tappa nycklar, passerkort etc i gatubrunnar. Håller krampaktigt när jag går förbi en sån där randig brunn. /Nea
SvaraRadera