HATA VAGNEN!

Som ni vet så hatar Elton sin vagn. När han var riktigt liten så skrek han i stort sett konstant, pga sin konstanta hunger, framkallad av en mamma i egenskap av sin-ko. Sen skrek han för att han hade ont i magen pga att han inte tålde mjölk. Sen skrek han för att han kräktes kopiösa mängder, och liksom fick ont av detta. Sen skrek han för att han var förbannad. i tid och otid. humör har liksom aldrig saknats på det här exemplaret.

Först var det här med vagnåkandet och skrikandet svårt att sätta samband på. Han skrek ju liksom oavsett om man bar honom, körde honom i vagn eller försöka ha honom på en filt på golvet. (vilket aldrig funkade på detta barn eftersom han började rulla runt åt båda håll när han var tre veckor gammal, jo det är sant!)

Men sen när han drygt 3 månader gammal kravlade sig ur liggdelen, och vi bytte till sittvagn istället och inte heller detta hjälpte, insåg vi ju hur mycket han verkligen HATADE att åka vagn.
Elton har liksom bara hatat vagnen. Det har fungerat korta korta stunder, eller lite längre stunder om det var länge sen han åkte sist. Men det får absolut inte bli nån ful ovana, tycker Elton, att åka vagn.

Nu när han är 2,5 år så åker han nästan aldrig vagn. Även om det faktiskt ibland går bättre nu än när han var liten. Men ibland är det nödvändigt. Särkilt när man är på ställen där det är mycket folk, eftersom Elton inte har nån känsla för att det kan vara bra att hålla sig i närheten av sina föräldrar.

Så vi har tagit fram en gammal bebis-sele, som jag nån gång köpte för 5 kr på en loppis. Eftersom den selen som finns i vagnen inte fungerar på vår variant av Houdini.
Han hatar selen, men eftersom vi hatar mer att tappa bort vårt barn i en folksamling, så tvingade vi i honom i selen och i vagnen, när vi var på RIX fm-festivalen i stan för ett par veckor sen. Tillsammans med övriga 60000 kalmarbor eller så. Det var liksom inte lägga för att tappa bort sig.

Medan vi lyssnade lite på musiken kämpade utbrytarkungen för fullt: