Häromnatten sov Sigge oroligt. Han vaknade mitt i natten och skrek att han "ville åka till Astrid Lindgrens Värld nu". Jag försökte förklara att det var natt och att man inte kan åka dit på natten, att det är stängt och att man måste sova och att det var jobbdag osv. Sigge grät hejdlöst. Han fick komma och ligga hos mig (mannen jobbade natt), då jag var rädd att han skulle väcka Elton. På morgonen gick jag upp innan något av barnen vaknat och började jag göra mig iordning. Då hör jag Sigge vråla hysterisk
"mamma!!! kom!!!!."
Jag går in för att se vad som kan hänt.
Sigge sitter upp och gråter. Och det första han säger är:
"Varför sjunger man "varenda kotte som jag känner" när man sjunger Pippi-sången? vadå kotte!!???"
Jag förklarar att det är ett uttryck, att det inte handlar om kottar utan om människor. Men Sigge bara snyftar fram:
"varför sjunger man inte människa då, varför sjunger man kotte?"
Ja, säg det...
Tänk vad mycket vi säger, gör, sjunger osv utan att reflektera över att barnen inte alltid förstår vad det egentligen betyder. Sigge har ju så rätt, varför inte sjunga människor så alla förstår vad som faktiskt menas. Tänk även på de försöker lära sig svenska eller annat språk. Så förvirrande det måste vara
SvaraRadera