Jo men, hur man känner igen en tajkon

I veckan gick jag upp i ottan. Ett par timmars för lite sömn i bagaget. Trött som bara den. Upp och iväg. På med kläder och i bilen låg min kofta, så på med den. Lämna på sommarförskolan inne i stan - hälsa och presentera mig för blivande kollega där.
Till Lindsdal, ta emot barn och hälsa på nya föräldrar. In och prata med kollegorna. DÅ frågar min kollega om jag varit trött på morgonen:
"för du har nämligen din kofta ut-och-in"

Så fort som jag kastade av mig koftan då och slängde på mig den rättvänd, så var det nog nåt form av rekord. I koftvändning. finns det rekord i sånt?

Så pinsamt.

Sen var det inte nog med detta. På eftermiddagen, strax innan jag slutade, tog jag upp ett barn i mitt knä ute när vi sitter på en filt. Det luktar helt plöstligt pekka, och innan jag hinner orientera varifrån lukten kommer så är min jeanskjol fläckad av bajs. Det var helt enkelt ett fatalt misstag att lyfta upp barnet i mitt knä utan att först checkat blöjan, kan man vara efterklok och konstatera.
In och kasta av mig kjolen, sanera och sprita både mig och kjolen. Barnet fick min stackars kollega ta hand om.... (tack!) Inse att det inte ser så bra ut att gå runt i genomskinliga nylon-leggings som dessutom var vita.... Endast trosor kändes inte heller som ett möjligt alternativ.

Enda dagen dessutom som jag åkt ifrån min kasse med lite extrakläder.
Leta järnet efter nåt att dra på mig så jag i alla fall kunde hämta barnen och dra till stranden så att jag kunde byta om till min bikini som låg i bilen.
Det enda jag hittade som jag kunde ha var ett par kvarglömda rosa Hello Kitty velourbyxor i stl 104.

Visste ni att om man drar upp ett par byxor i 104 centilong, så blir de precis lagom halvlånga knickers på någon som mäter 164 cm? Ni kanske aldrig haft behov att att prova men Nu vet ni det!

Sen åkte jag från jobbet. In igen på sommarförskolan, utan kofta denna gången (den hade också åkt på ett par bajsfläckar) men i dessa oerhört tajta velourbyxor i rosa i kombination till mitt orangefärgade linne. Färgmässigt skar det sig riktigt rejält, och jag kan så här i efterhand inte säga vilket jag skämdes mest över, att jag hade barnbyxor eller just färgkombinationen.

Eller faktumet att jag ännu en gång mötte blivande kollegor, klädd som en tajkon. 
Jag har nog gjort mig ett namn på min nästa arbetsplats.
"hon den där nya tjejen som helt verkar sakna omdöme vad gäller klädstil"

Sen blev det stranden och bikini, ända till kvällen.