Jag ljuger så bra

Förra veckan ljög jag mer än jag gör på ett helt år annars. Med tanke på att jag verkligen inte KAN ljuga, så ljög jag jäkligt bra. I vanliga fall så får jag dåligt samvete för minsta lilla försköning, en vit lögn ger mig ångest. Ljuga ordentligt klarar jag liksom inte av, jag blir alltid avslöjad.
Men så skulle vi ordna en möhippa för Minna. Jag styrde upp en lekträff med kidsen. Sigge och hennes Hugo skulle leka, (men i själva verket skulle vi ju ut och fira att Minna ska gifta sig).
Jag ljög så in i bombens bra så Minna inte fattade att det var möhippa på gång, ens när vi parkerade bilen utanför Byttan och hade lämnat barnen hemma, för vi var ju minsann "värda att gå ut och ta en öl på tu man hand" .
Men Hokus Pokus så stod 4 vänner till Minna där utanför entrèn och så inledde vi en trevlig kväll som startade med kex och ost i Stadsparken, som avslutades med att jag körde hem Minna samt en tung packning i bagageluckan.