Idag skulle något välkänt produktionsbolag kunnat göra succé i det Olinska hemmet.
En riktig humordokussåpa hade det kunnat bli.
Dagen började med frid och fröjd. När Elton sen somnade beslöt jag mig för att fixa det sista med "projektet".
då har Klåfingerjocke antagligen varit framme vid maskinen, och vridit på nåt av alla vred, och möjligen vridit runt det så att det liksom hänt nåt knas... jag kan omöjligt få tråden att glida i maskinen.
Men eftersom jag har ett rätt gigantiskt tålamod (tills det väl brister) så sydde jag ändå, jag bitvis höll i tråden med ena handen för att få spänningen rätt manuellt kan man säga, och bitvis fungerade det ändå. Jag trädde väl om maskinen sådär 20 ggr minst eftersom tråden gick av varje gång spänningen blev för stor liksom.
Ringde och beklagade mig för mina älskade föräldrar, och de var så snälla att komma runt och försöka hjälpa mig med maskinen. Och jovisst, pappa visade att om man höll en typ skruvmejsel mot en liten pinne långt in i maskinens inre samtidigt som man trädde maskinen, så skulle det funka. Sen åkte pappa hem igen, och jag fortsatte lite själv, beväpnad med mejsel och filékniv.....
Men när jag visade pappa mitt projekt så säger han: "ska du klä ut honom till clown?", vilket var en brutalt ärlig kommentar.
När man tänker efter så är det lite CIRKUS över hela grejen, men vad fasen, då passar det väl in i vår familj?
"projektet" avslutades senare, och jag blev hyfsat nöjd (förutom på sista lilla sömmen som blev lite knas), och beslöt att jag också skulle sy en mössa. eller två rättare sagt. Jag tänkte, totalt utan självinsikt, att
"det kan väl inte vara så svårt, jag syr en till lilla Wilma också när jag ändå syr en till Elton, och så tar jag med den i eftermiddag när vi ändå ska ses"
(vi hade nämligen bestämt i onsdags att vi skulle träffas med de stora kidsen och låta dem leka lite, bara de var friska).
Så jag klippte ut mönsterdelarna, gjorde en röd till Wilma med en gul stjärna och så skulle det vara ett W på, och en gul till Elon med ett rött hjärta och ett E på.
Började sy den röda mössan.....
Då fick väl maskinen fullständigt spelet! och jag också! Jag blev så arg, så efter att ha sytt fast det röda tyget fullständigt i maskinen så att jag fick slita loss det, så rann det över. Jag slänge Wilmas påbörjade mössa all världens väg och började på den gula istället. (förlåt Wilma!!!)
Maskinen lät som en tröska, undertråden skulle väl närmast kunna liknas vid trassel, och stygnen på ovansidan såg ut som när Sigge försöker skriva bokstäver. Men jag blev så arg, att jag bara tryckte gaspedalen i botten och vrålade av ilska. Sigge tittade konstigt på mig. Och sen sydde jag tills det inte gick längre...... Då hade jag visserligen nästan kommit varvet runt på den där jäkla mössan, men gud som sömmen såg ut!
Vände i alla fall på mössan och konstaterade att nån möss-sömmerska borde jag nog inte bli.
Försökte förgäves få tag på Sofi, eftersom Sigge började tjata febrilt om att få leka med Clara. Hon var och shoppade på Kosta Outlet. När jag trackat henne tillräckligt ringde jag istället upp Micke för att undra vad som händer liksom? klockan var över två och Sigge hade tjatat sen morgonen om att leka, och Sofi hade inte ens ringt och hon hade lovat ringa när hon lämnade Kosta.
Vräker ur mig lite Bitterhet (eller vad var det du sa, Micke?) över Micke som sitter helt ovetandes på MCDONALDs med Clara.
Får tag på Sofi och vi beslutar efter massa sms:ande att jag ska åka ut en liten stund och låta kidsen leka. Jag ska "bara" runt Smedby först.
Sätter barnen i bilen, tar med mina båda syprojekt och symaskinen för att lämna den till pappa för lagning och samtidigt visa den bedrövliga mössan för dem, för att liksom bevisa hur illa maskinen syr (för inte är det väl mitt fel?).
Elton som inte fått sova ut ordentligt (pga att Sigge väckt honom genom att antingen kasta leksaker på honom eller sätta på stereon på högsta volym för att han tycker det är tråkigt när lillebror sover) är övertrött, och börjar gråta hyseriskt i bilen till Smedy.
Samtidigt ringer Lenny. Vi försöker konversera. Det är omöjligt. Elton skriker, jag skriker ännu högre för att Lenny ska höra mig och Sigge sitter bak och frågar:
"mamma, varför Skriker du?".
Konstaterar faktum, det går inte.Lägger på. Kör fort som attan till mamma. Ut med Elton, in med honom till pappa, säger " snälla ta honom fem minuter, han är övertrött, jag måste ringa upp LEnny"
Pratar med Lenny, hämtar Elton, lämnar maskinen och visar mössan. Ska köra vidare till Rockneby. Då bryter Elton ihop igen. Ger honom lite mat, och min nyckelknippa att leka med och KÖR.Sätter på honom mössan också för att skoja lite med Sofi, tänker jag.
Det går bra - tills Dämmet ungefär. sen börjar det... och det ESKALERAR i höjd med Lindsdal. Vid Läckebyinfarten ger jag upp. Svänger av E22 och parkerar vid första avtagsvägen - in mot traktorfirman. Tar upp Elton -tröstar och kramar och sitter i ca tio minuter innan vi kör vidare. Då har Sigge fått nys på traktorerna och vill titta och upprepar sen hela vägen till Rockneby:
"vilken tur vi hade, mamma, som inte krockade med en traktor, du"
Väl framme så kör en bil och parkerar precis vid Claras hus, det visar sig vara Lennys faster, som också bor i Rockneby, som känt igen mig i bilen. Hon ville hälsa och kika på barnen lite...
Sofi & Micke är inte hemma ännu, men kommer när jag står där och pratar med henne, och undrar lite knasigt varför jag står där med en för dem okänd människa och pratar på deras garageuppfart.....haha
Men Sigge springer in och börjar leka och R (som för övrigt också är en trogen bloggläsare) säger " jag läste att du har sytt".... då inser jag att Elton har mössan på huvudet!!!! jag hade satt på honom spektaklet för att skoja med SOFI!!! med ett stort hål i dessutom!
HERREGUD, hon, R, måste trott att jag verkligen var så KASS på att sy så att jag tyckte mössan var fin nog att använda!
Sen in till fam TAJKON2. Sigge leker underbart bra med Clara, Elton kryper runt och slår sig hejvilt (jodå det slutade i blodvite idag me), kräks i ett och lämnar liksom ett snigelspår av dregel efter sig. Jag får välbehövligt kaffe och visar mina projekt.......
det roliga är att jag verkligen SER vad de TÄNKER om mig....
De tänker: ALLVARLIGT, nu har det slått runt för henne! DEN DÄR DRÄKTEN, ska hon ha den på sitt barn liksom ? (det är verkligen väldigt långt ifrån deras klädsmak) och MÖSSAN!!!!!!! Att hon bara visar upp den för oss!!???
Sofi visar också sina FYND från Kosta Outlet, bland annat en mössa som hon köpt till Clara, men som tyvärr var för stor.
Jag erbjöd min hjälp att sy in den lite åt henne på min maskin, så fort den är tillbaka från lagningen hos pappa... MEN HON AVBÖJDE!!!!
Till råga på allt så hitar Sofi ett hål och en ihopsydd ärm på min clowndräkt, så till och med den lilla stolthet och glädje jag hade, den togs ifrån mig där i Rockneby.....
Men ni, jag bjuder på det!!!!!
Är man en TAJKONMAMMA så är man.
eller som Sofi uttryckte saken:
"Det är bara den röda näsan som fattas, liksom."
Välkommen till oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar