Efter en jobbig natt, där vi bytte blöjor på löpande band, tröstade barn stup i kvarten och sen själva stupade i bingen mellan varven, så blev det till slut morgon.
Tidsuppfattningen efter en sån här natt är NOLL.
Det blev ljust ute, och jag tänkte att det var konstigt eftersom klockan "bara var två".. Att jag kollat på klockan innan och sett att den var både 4 och 5 satte jag inte in i nåt logiskt samband med att den väldigt sällan blir 2 efter de klockslagen...
Men så var det... i mitt huvud var klockan två och det var ljust ute.
Ända tills jag ser att korta visaren står rätt ner... och det är ju också rätt knasigt när klockan är två.
Så när även de små hjärncellerna som överlevt småbarnsinvasionen i det Olinska huset vaknade till någorlunda ur dvalan, så förstod jag faktiskt att klockan var sex.
Snälla mannen lät mig gå upp på övervåningen när Sigge kom ner och berättade om sin knasiga dröm om draken utan prickig hatt. Sen sov jag ytterligare nån timme där uppe innan det var skiftbyte och mannen gick upp och jag ner.
Frukost. Tvätta. Bada barnen. Lenny fick ta hårtvätten eftersom Sigge har fullständig PANIK vad gäller den biten....och Lenny är mycket duktigare än mig på det där.
Lenny pluggade lite inför tenta imorgon. Jag tänkte att han skulle få lite lugn och ro, så jag skulle ge mig ut med cykelkärran. Gick jättebra... tills vi kom halvvägs på min kanske något överdimensionerade runda. Då tröttnade Elton. Så jag cyklade här igenom Hossmo dike med en gallskikande bebis i cykelkärran och låtsades som om jag inte hörde honom.
Hem.
Hängde tvätt, plockade upp bebis som ramlat huvudstupa ner i sandlådan, grävde ut ett grustag ur munnen på honom. Gav bebis mat och han åt som en HÄST och jag var så lycklig, gungade båda barnen lite, lagade mat.
Torkade upp ungefär hälften av den maten jag fått i bebis, i små klickar här och var över parkett och laminatgolv. hittade även lite fläckar i sigges tomma leksakslådor och snickarbänk.
Lenny klippte gräset och efter det begav vi oss mot Rockneby.
Sofi kokade pasta och vi hade med pastasåsen. Åt lunch ihop och Sigge och Clara lekte så bra i vanlig ordning. Wilma och Elton kröp runt på sitt sätt.
Elton kastade ner en kaffekopp i mitt knä, full med kaffe. Jag höll på att klämma Clara i bildörren när vi skulle åka för hon är så kort så jag såg henne inte, i vanlig ordning glömde vi Sigges keps i Rockneby och i vanlig ordning ackompanjerades vi att skrikande barn i bilen hem.
Men kvällen har varit ovanligt lugn. Jag har njutit av tystnaden med ett glas rött och chokladpraliner, som jag för övrigt höll på att få upp när jag såg den slemmige Bengt Frithiofsson i Kändisdjungeln.. åh vad jag önskade att ormarna ätit upp hans fylliga gubbläppar och att den där supergräshoppan smaskat sönder hans stämband.....
har lite svårt för honom kan man säga.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar