läser om en bok

Just nu läser jag denna boken - igen.

(det roliga var när jag hittade boken på kupan för 5:- så kollade jag på framsidan och på författarens namn och tänkte länge och väl att det var nåt bekant över namnet.....tills jag kom på att jag var ju tvungen att fråga min kollega J, med samma efternamn, ifall de råkade vara släkt. Det var de inte... men de är rätt humoristiska båda två, både Annika och J. Så man hade kunnat tro det.....J och jag har för övrigt "Fritzl"planer ihop, jag väntar bara besked om vilken skrubb vi ska använda oss av....... har du hittat nån?)

Jag läste den där boken när Sigge var liten. Och jag vet att jag tyckte den var rolig då, om än lite överdriven och dragen till sin spets om man säger så.

Nu fattar jag!

Först nu, förstår jag att det är nog inte överdrivet. Annika driver nog inte saker till sin spets, så där som jag trodde för tre år sedan.

Annika är så otroligt rolig, och jag skrattar så jag gråter när jag läser ibland. Det gjorde jag inte heller förra gången jag läste den. Då log jag bara.

Det hade kunnat vara jag som skrivit boken. (Inte för att den är så rolig, jag önskar däremot att jag kunnat skriva på ett sånt sätt som hon gör)....Av den anledningen att det hon beskriver i boken - det är mitt liv, nästan rätt upp och ner. Igenkänningsfaktorn är så hög att jag nästan får lite schizofreni när jag läser den.

Boken handlar bland annat om livet med en reflux-bebis...... jag är mer och mer övertygad om att vår lille prins har den där åkomman som bvc bara pratar bort som alldeles normal småbarnskolik, eller otät magmun.

Jag tror jag diagnostiserat både min son och min stortå via nätet inom loppet av en vecka ;)

Snälla - alla småbarnsmammor borde läsa boken....

Den är helt underbar.

Tycker jag nu, sist hade jag kallat den läsvärd.

Allt handlar ju såklart om vad du refererar till