Ibland blir man alldeles tårögd av Sigges frågor:
Igår morse var en morgon i sömnbristens tecken. Det hade varit en förfärlig natt och dagen fortsatte i samma anda. Elton var allt annat än nöjd, ínget man gjorde fick honom att sluta gnälla och gråta.....
Till slut somnade han när vi satte i stereon i hans rum på rätt hög volym och försökte ignorera honom en stund, bara gå in och lägga ner honom varje gång han ställde sig. jag vet inte om det är ett elakt sätt eller inte, men jag tror det var av ren självbevarelsedrift helt enkelt.
Till slut sover han halvvägs på väg upp på knästående liksom....
och när det blir tyst, då börjar jag snyfta.. av trötthet, maktlöshet och uppgivenhet. jag går och lägger mig en stund, lenny leker lite med sigge och gör sig iordning inför att åka till tentan.
När jag går upp och ska säga hejdå till Lenny så ser Sigge att jag har gråtit en skvätt.
Han blir lite orolig och säger
"mamma, vart ska pappa? till molnen? och inte kunna komma ner igen?"
Det där sitter djupt i lille Sigge..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar