För ett tag sen köpte mamma en stol till mig på secondhand. En IKEA antilop. för 40:- hon tyckte den skulle passa mig pga att det fanns en spännrem (tortyrmedel) i stolen. Så att hon numer kan spänna fast mig.
Döm om min ilska när jag inser att remmen gör mig besegrad. Jag har ännu inte löst att ta mig ur remmen, Men ge mig lite tid bara.....Jag ger inte upp.
Men nu, i helgen så var vi på IKEA hela tajkon-familjen. Och de köpte ett bord till mig, att sätta på stolen.
LYX, tänkt jag först! Eget bord! Nice....
Men nu har jag förstått. De vill utesluta mig lite ur gemenskapen på nåt vis. Jag får inte längre kladda med mina leverpastejsmörgåsar på köksbordet. Eller smula sönder mina majskrokar. Eller hacka med leksaker i bordsskivan.
Nej, nu ska jag helt plötsligt nöja mig med ett simpelt plastbord. Och få backa sådär 40 cm från bordet, helt plötsligt.
NEJ; DET tänker jag inte ACCEPTERA!
"Nobody puts Elton Olin in a corner", liksom.
Lösningen: Efter två dagar har jag lärt mig sparka och bända loss bordet från stolen och drämma det hårt i golvet.
Det är rätt skoj, för det blir en rejäl smäll, och då skrattar jag......
och så suckar mamma, det gillar jag.../ELTON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar