Vår yngste son är en utbrytarkung ut i fingerspetsarna. Att det gick så otroligt fort när han föddes trots att jag nog inte "hade riktiga värkar eftersom det går så bra att prata i telefonen", beror nog helt och fullt på att han bröt sig ut. Han kom ut i vansinneshastighet på ren vilja!
Det är jag mer och mer säker på.
Att sätta fast Elton är omöjligt. Sitta fast och sitta still är det värsta som finns. Jämförbart med tortyr i Eltons ögon. Hade han lärt sig använda telefonen hade han ringt BRIS varje gång vi spänt fast honom i vagnen och anklagat oss för misshandel, trakasserier, diskriminering,.....you name it.
Men än kan han inte ringa. Tack och lov för det.
Men han kan bryta sig ut. Från stolar, kundvagnar, barnvagnar, gåstolar och alla andra ställen där du som förälder helst skulle önska att han skulle förbli mer än max tio sekunder.
Men idag, då övermannade vi honom. Den dyra grinden vi köpte har han ju lärt sig att bemästra. Han har liksom hittat dess svaga punkt och där sätter han in stöten..... Det där har jag ju bloggat om tidigare.
Men idag band vi fast grinden i dörren och satte en stol i andra änden så att han inte kunde rubba den en centimeter.
Han gick dit, glad i hågen, lagom kaxig och självsäker och tänkte klara biffen på Elton-vis i vanlig ordning.
Men grinden gick inte att rubba!
Så satans arg som han blev trodde jag knappt att ett barn under året kunde bli. Först tog han i så han skakade. Inget hände. Sen sansade han sig ett ögonblick. Tog fram cockerspaniel-blicken....
När inte heller hundögonen fungerade så kastade han sig huvudstupa i parkettgolvet i ren desparation. Så att den redan i förväg väl ärrade pannan skapade ett epicentrum i mitten av vardagsrummet. Seismologerna runt om i Sverige såg nog ett utslag nånstans av ett svagt skalv över södra Sverige...
Det var bara Elton som inte fick upp grinden.
Ett sånt humör, det leker man inte med.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar