ur min gamla dagbok...i väntan på min riktiga blogg

JULI  2006

Sigge växer och frodas, väger 4200 veckan efter midsommar och just nu är det stora problemet hur vi ska kunna hålla rent mellan dubbelhakorna. En får bläddra liksom, och den andra tvätta... han är nästan Peter Harrysson upp i dagen snart. Dessutom är han väldigt brun fortfarande, beror på att han hade lite gulsot när han föddes, på mitt jobb var det en kollega som frågade om pappan var mörkhyad faktiskt när jag var där och hälsade på! -Nej men han blir lätt solbränd sa jag.

Halsfluss åker jag på i värmen också, första dagen Lenny jobbar, samma dag som jag är tvungen att skriva in mig på arbetsförmedlingen igen (för att få Föräldrapenning på heltid). Så det är bara att bege sig dit med 38,5 i feber, huvudvärk, halsont och lille Sigge i vagnen. Och där blir man ju inte på bättre humör precis! Hela besöket där är ju en historia i sig, det är så ineffektivt där att man blir mörkrädd. Först får man ställa sig i en evighets-kö till själva receptionen. Sen när man väl kommer fram så går receptionisten och trycker på en sån där kö-lappsautomat åt en och så får man en lapp och så får man istället vänta på att bi uppropad. Varför inte ha kö-lapp-systemet från början liksom? Sen när jag blir uppropad efter en evighet till så berättade jag mitt ärende. ”Jag ska skriva in mig”, säger jag. Då får jag ställa mig i kö till en dator! När den blir ledig sätter jag mig och knappar in massa personuppgifter och utbildnings- och yrkesfrågor. Färdig med detta får vänta på att en person ska komma och kolla att jag fyllt i frågorna rätt, sen får jag ställa mig i receptions-kön igen och denna gång säga ”nu har jag fyllt i data-formuläret” . En ny kö-lapp trycks fram och jag får sätta mig igen. Sigge vaknar i vagnen och är supertrött på AF en dryg månad gammal. Jag frågar henne i receptionen hur länge det tar innan det blir min tur. Och hon säger att det säkert tar minst en timme. Jag blir något stressad och säger ”kan man inte bara få boka en tid med en handledare istället och återkomma en annan gång, jag är sjuk också, har ont i halsen och feber, ska bli uppringd av vårdcentralen när som helst också och vill gärna komma till doktorn idag också…” Får då svaret att ”tidsbokning existerar inte här, enligt reglerna måste du träffa handledaren idag för att du ska ha rätt till föräldrapenning, men om du går bort till försäkringskassan och ber om ett sjukintyg att ta med dig och sedan återkomma hit med det så kan det godkännas istället”. Jag inser att den lösningen är än sämre än att stanna kvar. Så jag sätter mig och ammar sonen och väntar på att mitt nummer ska ropas upp. Efter ett tag ringer vårdcentralen och jag får en tid samma eftermiddag, hoppas verkligen vara klar med det här satans stället då! Men man ska tydligen inte hoppas för mycket. En sak till är väldigt ineffektiv på arbetsförmedlingen. När en handledare är klar med sin arbetssökande, måste denne gå ut från sitt bås (vissa sitter på andra våningen), ner till receptionen och trycka på en sån där knapp så att ett nytt nummer kommer fram. Istället för att kunna trycka inifrån sitt bås! Så bara det tar en evighet. När det väl är min tur kommer en handledare från ovanvåningen ner i snigeltempo och trycker på knappen. Mitt nummer visas och jag reser mig och går mot henne med barnvagnen. Då har hon mage att säga: ”nej dig kan jag inte ta emot, sitt kvar istället och vänta tills nästa nummer visas, du förstår jag sitter en trappa upp och det blir svårt med barnvagnen. Jag håller på att klippa till henne och säger att jag inte har lust att vänta en minut längre än nödvändigt. Jag erbjuder mig att ta Sigge i famnen och ställa vagnen vid receptionen om det nu ska vara så svårt! Men hon är tveksam. Tills receptionisten kommer med den briljanta iden: MEN VET NI VAD JAG KOM PÅ? NI KAN JU TA HISSEN!!!! Och då svarar handledaren ÅH VAD DU ÄR SMART; DET TÄNKTE JAG INTE PÅ; TACK SÅ MYCKET!” jag bara gapar….väl uppe efter att ändå gått i trapporna (eftersom jag inte åker hiss pga klaustrofobi) sitter vi på hennes rum och fyller ännu en gång i samma frågor som jag redan fyllt i på datorn en trappa ner. Jag ifrågasätter varför uppgifterna måste fyllas i ännu en gång, och får svaret att det är två skilda system… ÅH denna INEFFEKTIVITET!!! Hon frågar lite artigt om Sigge, vad barnet heter, hur gammal han är osv.. säkert för att muntra upp mig. Jag svarar lite mindre artigt. Tydligen är hon inte så lyhörd för när vi ska gå vräker människan ur sig: ”lycka till nu med lilltjejen”. Sigge har en lila napp i munnen och hon har antagligen inte reflekterat att jag berättat om Sigge som HAN och nämnt namnet SIGGE flera gånger. Hennes hjärna kunde väl inte ta in att det var en pojke fast att nappen var lila.

Sen är det till att dra vidare med Sigge till vårdcentralen, gapa och säga Aaah och få recept på pencillin. Efter den kuren bli jag frisk som en nötkärna, bara nacken som protesterar, kan inte vrida huvudet så långt åt vänster (Lenny hittade mig liggande i sängen med huvudet i en onaturlig vinkel upp mot väggen en dag, sätter det genast i samband med varandra!)

Semester hinner vi med också. Blir bjudna på barndop i Löttorp (Lenny skulle först inte gå pga "viktig fotbollsmatch", (han vill alltid ha något förhinder när kyrkobesök är  i antågande).....men sedan såg han ju till att bli avstängd pga tre gula kort på något fler matcher...så då hade han ju ingen ursäkt längre..(Hoppas inte Sigge ärver pappas humör på fotbollsplanen)Vi bestämmer oss då för att campa vid Alvedsjöbodar (där vi tältat varje sommar tidigare i ca fem år). Men vi utesluter tältet och lånar husvagn av Lennys mamma. Många vuxenpoäng nu: kombi istället för liten sportig Lexus, husvagn istället för tält och så vovve och dessutom barn nu också, oj oj vilka Svenssons vi blivit. men vi har faktiskt inte likadana joggingoveraller i alla fall!

Dopet visar sig vara högmässa. Efter drygt en timme i bilen, blir dessutom 1½ timmes gudstjänst för mycket för lille Sigge, eller brås han på pappa. Det kryper i honom av uttråkning i kyrkan. Han skriker och akustiken i en kyrka är ju rätt så bra, så det är till att gå ut med honom. Sedan församlingshemmet, gott fika och Sigge blir genast på bättre humör. våra vänner som döpt sin lilla tjej ackompanjerade av Sigges allsång, verkar inte alltför störda av den oannonserade solosången i kyrkan. Efter det kör vi svettiga och varma ner till Alvedsjö, sätter upp vagnen, hissar ner stödbenen, ut med brassestolar och parasoll, och ner till havet. Lenny och Samba badar i ett, Sigge ligger under parasollet och jag solar. rätt var det är säger Lenny:

”-nej fan kolla det kommer en flock kor!”

och ner mot havet kommer ca 20 st kor lunkande. Självklart reagerar Samba och de får syn på henne och närmar sig nyfiket. vi packar ihop allt och går upp till husvagnen. Korna efter! vi stänger in oss alla fyra i vagnen och vad händer? vi blir överfallna av tjurar! Det visar sig att det är inga juver under de ko-magarna inte! De är fullständigt galna, först slickar de lite lätt på husvagnen, sedan på bilen fönster och motorhuv, sedan går de emot och vinklar in backspeglarna på bilen. Börjar knuffa på vagnen så det gungar om den. Två av dem börjar stångas utanför. Samba morrar och Sigge skriker ( vilket givetvis inte gör dem mindre nyfikna) snart hör vi dem i dörren, frustande. För att få dem mindre nyfikna drar vi ner alla gardiner, men när vi sedan lättar på dem och kikar ut genom de nerdreglade rutorna så är det tjurar överallt! Och där sitter vi fast, ingen av oss vågar gå ut!

Efter mycket om och men försvinner de, för gott var vi dumma nog att tro. Lenny drar fram grillen, häller upp kol och tändvätska inför grillningen vi planerat och då kommer ett par eftersläntare ( sex tjurar till). -in i vagnen igen, samma visa igen. De försvinner ganska snabbt in i ett buskage. Lenny går och kikar i buskaget, alla är borta, inga fler på väg. Fortsätter förbereda grillen samtidigt som han ber mig hålla koll. Efter ca 10 minuter kommer samma 6 tjurar tillbaka, utrusande ur buskaget. Jag hinner ropa på Lenny, han hinner in, tjurarna går först på grillen, sedan på vagnen igen och avlägsnar sig en liten bit! Efter tre tjurattacker på kort tid är man inte så kaxig så vi beslutar oss att byta plats. men tjurarna står ju ca 50 meter bort och vägrar gå längre bort. Lenny ut och hissar upp stödben och stödhjul (, ska nog ringa Guiness rekordbok om rekordnotering för snabbast upphissning av stödhjul på tjurattackerad husvagn) Sedan snabb manöver från mig, ut med Samba i skuffen, in med Sigge i bilen och så kör vi iväg äntligen! Befriade från våra plågoandar sätter vi upp vagnen på andra sidan färisten istället.Resten av semester blir härlig i alla fall och man ska se det positivt, vi är glada att vi inte tältar detta året! (Sedan fick vi veta att det fanns en varningsskylt uppsatt från andra hållet, som vi missat där det stod Varning för tjurar!)

Lenny hoppar fallskärm. jag tittar på. hade aldrig vågat själv. Men han kan starkt rekommendera det säger han. Jag får svindel bara jag tittar på videofilmen från hoppet!

Vi bokar själva tid för barndop, den 3 september. dessutom åker vi på att gå på ett till innan månaden är slut. Sigge blir livrädd för kyrko-orgeln och gallskriker när kantorn sjunger. Så vi får gå ut….

Annars är Sigge med på det mesta. Vi går ut och käkar med Sigge i knät, vi spelar krocket med Sigge i bärsele ( en lite annan slagteknik krävs för att få till perfekta slag med bebis på bröstet, men allting går….)