Ett luciatåg igår i kyrkan - Sigge var pepparkakspojke. Den sötaste stan skådat.
Ett på tv i morse som jag såg tillsammans med Elton. Han sa "oj!" när alla tågade in. Och sen gick han fram till tv:n och blåste på den, för att testa att släcka ljusen i luciakronan. Som ni som såg, ni som tittade också, lyckades han inte.
Sen var det luciatåg på min förskola. Barnen var så söta så. Jag tågade ut som sist i ledet, med en ettåring/pepparkaksgubbe på vardera höft och mottog folkets jubel (eller inte)
Och så direkt därifrån till Sigges förkola. Han var tomte (vi lyckades inte åstadkomma den där lussebulledräkten han önskade) och den sötaste tomten jag sett. En liten lykta höll han i, där det batteridrivna ljuset slocknade precis innan inmarsh, så tomten stod mest och kikade på sin lykta och ljuset. Han hade inte riktigt tid att sjunga med i sången han så flitigt övat hemma:
"SALTA LUCIA"
Sen fikade vi. Och i vanlig ordning var det en familj där det spilldes kaffe över bordet, där ettåringen fick vredesutbrott över att det var stopp på pepparkaksfrosseriet och välte ner varenda tomte i hallen i ett obevakat ögonblick. Gissa vilka?
Möjligen är lussetågen över för detta året, möjlign blir det ett till på torsdag. I simhallen. Det får vi se.
Lussetåg á la dränkt tomte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar