Känslosam dag idag

Idag har varit en känslosam dag, egentligen utan anledning.
Jag vaknade och såg solen, blev sprallig och glad.
För nån annans skull , jag hade verligen beställt solen tills idag. Och den kom. Lägligt och lysande. Jag bestämde mig för att vända näsan mot solen så fort tillfälle gavs idag. För att odla fräknar, För fräknar är mitt sommartecken. När de pryder min näsa, då är det dags för klänning och bag-in-box.
Sen var jag trött mamma idag. Efter två morgnar som barnen vaknat 4.03 resp 05.15 så är man lite sliten. Ändå sitter jag här efter kl 23 och skriver. Men att skriva är bra för mig. Det ger energi istället för tar.
Jag var en sliten mamma imorse, som inte hade så mycket tålamod på lager. Som skällde och var lättretlig mot min entusiastiska fyraåring. Och som suckade åt min ettårings outröttliga energi.
Jag lämnade en ledsen son på förskolan. Han vill inte gå. Det hugger i mammahjärtat att lämna honom när han är ledsen. Att veta innerst inne att han behöver gå, för att träffa kompisar, leka och lära tillsammans med andra, för att komma ifrån mig en stund,och för att få rutiner.
Han är inget "dagis-barn" och kommer aldrig att bli. Men jag vill att han ska längta efter sina kompisar, att han ska springa in och börja leka och skina som en sol när jag lämnar honom.
Det är inte personalen det är fel på, det är inte de andra barnen som är elaka. Han har de bästa av förutsättningar. Men han vill inte. Och jag vet inte om jag gör rätt som kör dit honom när jag ändå är hemma.......Det hade ju varit så lätt att låta honom vara med mig. Men jag vet ju att när han väl är där så har han det roligt. Och han ska få ett långt sommarlov i sommar, och jag vill att innan det börjar ska han ha kommit in i rutinen igen, och tycka det är kul att gå dit.
Sen bjöd snälla Minna på kaffe och urväxta kläder. Tack snälla! Jag träffade lilla Milly, 7 veckor, och man inser hur tiden fullständigt RUSAT utan att jag hängt med.
Galet. Stopp liksom. Vänta lite på mig.....
Sen åkte vi hem, Elton och jag, lagade mat, fick lunchbesök av Akiz och Alva och vi var ute och lekte lite på innegården.
Hämtade Sigge och körde till mina föräldrar för att lämna en film som de skulle låna. Men de var inte hemma, så vi körde istället till kyrkans minneslund, där min lilla kära tant ligger. Barnen och jag satte syrener där.
Det tog mig ett halvår att ta mig dit, jag har otaliga gånger tänkt att jag skulle gå dit men jag är ingen person som har sådär lätt för gravar, minneslundar och sånt där. Det blir lite för abstrakt för mig. Men det kändes bra idag.
Vi åkte hem och åt lite mat, gick i lite affärer, och stannade på en lekplats och lekte i solen innan vi åkte hem.
Stoppade barnen i badkaret en stund, plockade upp varsin prins och gnuggade dem torra med handdukarna, La dem i sängarna. Njöt av tystnaden ett tag.
Saknar dem redan. En minut efter de somnat så saknar man dem, men det är jäkligt skönt när de sover ;)
Älskade barn.