När TAJKONS ger sig ut med Gula Faran

Igår skulle vi åka till Minna en sväng och leka/fika lite.
In i gula faran med båda barnen. Elton fram och efter lite stökande kom Sigge in i sin stol i baksätet. Gula faran är ju tredörrars-bil, och förarsätet kan bara fällas om man samtidigt som man drar i spaken på sidan av sätet, drar i ett buntband under sätet. Det är ett litet knix det där. Men det funkar...
Vi körde mot Ljungbyholm.
När vi kommit en bit började det regna.
Och jag skulle sätta på vindrutetorkarna, men de funkade inte alls.!!!
Helt döda liksom. Jag provade allt möjligt. Fick stanna en gång och torka rutan med en våtservett som jag hade i skötväskan, bara det att rutan blev liksom suddig och dimmig av den där medlet som är på servetterna... så jag fick torka med papper också.
Övervägde att vända, men eftersom jag redan var halvvägs till Ljungbyholm så tog jag mig i alla fall dit. Släppte ut barnen och tänkte att jag måste ju i alla fall göra ett försök att öppna huven och se om nån sladd hoppat ur eller nåt (till vindrutetorkarmotorn tänkte jag...)
så jag öppnade huven och kikade lite, men men , optimist som jag är så överkskattade jag nog min egen förmåga där lite... Jag fattade ju knappt vilket som var vindrutetorkarmotorn.
Så jag skulle stänga huven och ge upp. Tänkte att jag får skjuta lite på problemet helt enkelt.
Men då kunde jag inte stänga den! Det bara gick inte.
Bad Minna hjälpa mig, och assisterade av 5 barn runt oss försökte vi lite.
Det gick inte det heller....
Regnmolnen hängde tunga över Ljungbyholm och jag tänkte att ett skyfall i motorrummet kanske inte är toppenbra. Så jag ringde min pappa. Han fick försöka vägleda mig över telefon och övervägde att köra ut och hjälpa mig på plats! (snälla pappa!!!!)
Men det gick!
Jag fick ner motorhuven. Det var ju liksom en spärr som gått i, som satt stenhårt fast. Men med lite våld och vilja löste det sig också.
Sen åt vi gott hos Minna, lekte och tacklade raseriutbrott.
Regnet kom i ilskna skurar hela tiden och vi var tvugna att parera ett uppehåll när vi skulle åka hem.....typ
"snälla Sigge, kom ni, vi måste åka! nu regnar det inte, så nu kan vi köra!!!"
Men såklart, innan vi satt alla i bilen och fått med oss i alla fall hälften av våra tillhörigheter (jo jag vet att jag glömde kassen med Eltons nerkladdade kläder!) så regnade det igen.
Så det blev till att ha rutan nere, köra sakta sakta på småvägarna, kika ut så gott det gick. Stanna flera ggr på vägen och torka med hushållspapper på vindrutan....
Väl framme hos pappa, så bytte vi en säkring.
Hokus Pokus! så var bilen som ny igen!
Eller???????? ja nu kan man ju inte göra underverk med en bil från -87.
Men vindrutetorkarna vevar på så fint, så fint...
Och att säkringen brann upp berodde tydligen på att jag i fredags försökt ladda min mobil i cigguttaget. Det där med mobiler kanske inte är kompatibelt med en bil från -87.
Så då slog gula faran bakut!
Men nu är hon nöjd igen, min lilla pärla!