måndag 21 mars 2011

Angående det här med duktigheten - del 1.

Skrev några rader om det här med att jag tycker att vi värderar saker som barn gör i allt för hög grad.
För min del blev det tydligt för mig när Elton föddes.
Elton var en orolig själ som nyfödd. Han skrek, hade magknip, hade ingen sugteknik. Jag hade ingen mjölk och han rasade i vikt. Den lilla mjölk han trots allt fick i sig spydde han upp pga sin otäta magmun eller fick magont av pga sin allergi. Det var ett elände. Och folk frågade:

" är han snäll eller låter han er sova på nätterna?"
" är han duktig eller skriker han mycket?"

Det där är frågor folk ofta ställer utan att tänkt på hur det låter i öronen på en sliten småbarnsförälder som varken fått sova ut eller vila öronen på flera dagar.
Som de där frågorna provocerade mig!
Jag vet att jag svarade lite spydigt tillbaka vid nåt tillfälle:
"nej han varken sover eller är tyst, men tror du att han är elak?".

Barn är inte elaka. Små bebisar skriker inte av elakhet eller trots. Små barn skriker för att behov av en eller annan anledning inte blir tillgodosedda. Det är jäkligt tufft i sig som mamma (och pappa så klart) att veta det. Att man inte kan tillgodose sitt barns behov. Att det sen blir en ond spiral av det hela pga att barnens skrik gör att du själv inte får dina egna grundläggande behov tillgodosedda, det kan bli en form av terror.

Det sista man behöver i ett sånt läge är en person som ställer dumma, ogenomtänkta frågor.
Som värderar ditt barn efter helt fekaktiga kriterier?

Det var del ett. Jag kommer skriva mer om vad jag menar runt det här, men det får bli en annan dag.

5 kommentarer:

  1. Bra skrivet Eva!
    vet att man själv tagit dumma ord i mun som det eller svarat jag vist är hon snäll.

    Som om ett spädbarn nu skulle vara elakt.

    har själv ett ganska fantastiskt barn som kräver lite mer. Det är en utmaning minst sagt. Och vissa dagar vill man bara kasta in handuken men som tur var inser man ganska snabbt att man vill inte leva utan!!

    SvaraRadera
  2. jag förstår vad du menar, men jag tror faktiskt inte att folk menar att ett barn som skriker är elakt. Det är bara ett ord man använder i fel sammanhang. De flesta har nog sagt så utan att mena det ordagrannt, men jag förstår att det skär i öronen att höra det gång på gång.....

    kram

    SvaraRadera
  3. Du är så klok. Kan du dela med dig lite?

    SvaraRadera
  4. Håller helt med! Jag tycker att bebisar är DUKTIGA som skriker och därmed kommunicerar och ser till att få sina behov tillgodosedda!!

    SvaraRadera
  5. Jag tänker som Akiz, för jag tror inte heller folk menar att ett skrikande barn är elakt, men jag förstår också att det kan bli provocerande i längden. Isåfall skulle ju Anonyms kommentar om att skikande barn är duktiga som kan kommunicera, men jag tror (och hoppas) att han/hon menar att även ett tyst barn både kan vara duktigt OCH kommunicera. Det ena förutsätter inte alltid det andra.

    SvaraRadera